Göinge Spring - Hässleholm

När jag anmälde mig förra lördagen så var jag fortfarande förkyld. Långa trailloppet kändes givet med tanke på att jag inte trodde att jag skulle kunna pressa mig till något vettig tid på varken halvmaran eller milloppet.
Med två joggpass i benen under veckan så blev det ändå start. Vi var väl runt 30 löpare och det var nog inte många som visste hur sträckningen av banan såg ut på Hässleholmsgården. Jag tog det lugnt till en början och låg trea. Vid en kortare uppförslöpning gick det lite väl långsamt, så jag stegade förbi. Det var lite smålurigt med snitslarna, särskilt första kilometrarna och vi blev stående några sekunder vid ett ställe när vi inte visste var vi skulle ta vägen. Då passade en 14-årig Hais-löpare på att ta täten och han ökade tempot en del. Jag tänkte att jag kör vidare i mitt egna tempo utan att förta mig för mycket. Efter kanske 1 kilometer till så hade Hais-löparen ökat avståndet så mycket så att jag inte längre fick någon skymt av honom. Vid det här laget var det bara Kristofer (triatlet från stan som kom på pallen på senaste Hässleholmsloppet) som hängde på i rygg. Jag tänkte ett tag att Hais-löparen nog skulle tröttna i och med att jag anade att det var samma kille som sprang 5000 m i Tyringe för någon vecka sedan (ja, jag hade rekat lite i startlistan innan loppet) på höga 18 minuter och att han i så fall bara var 14 år. 12 km trail är ju lite annat. Vid ca 6 km kunde vi fylla på med lite vätska vid ett bord och då hade Kristofer börjat släppa några meter. Jag frågade ifall vi låg ganska långt efter ettan och fick ett jakande svar. Hur mycket det handlade om gick bara att sia om :). Jag fortsatte att nöta på i ett fortsatt beskedligt tempo, men märkte att luckan till Kristofer bara ökade. Skönt tänkte jag, för jag ville inte behöva maxa i någon långspurt heller i och med att jag inte kände mig helt på topp precis. Ut på större gräsängen innan målgång vände jag mig om en sista gång och ökade sedan steglängden för en någorlunda "snygg målgång" :). Jag var inte alltför trött i mål och gick bort och gratulerade Hais-löparen till ett bra lopp. Han var drygt 2½ minut före i mål och det hade nog kunnat bli ganska spännande ifall jag sluppit den segdragna förkylningen. Såklart oklart hur mycket han pressade sig.

Ser man till min puls under loppet, förutsatt att det stämmer någorlunda, så hade jag fortfarande förkylning i kroppen. Sett till upplevd ansträngning så skulle pulsen legat många slag lägre.

Rolig tävling ändå var det och spännande bana (obanad terräng det mesta) som Tommy fixat.