Anders And

Mina tankar går till den unga gräsandshanen som fick en lite för tuff start på dagen.

Jag kan tänka mig paniken han upplevde när han, på klassiskt gräsandsmanér, kommer in för en fotsule-vattenplaning-landning och upptäcker att det där som som såg ut som en härlig sjö uppifrån luften bara är några millimeter djupt vatten på Gredbyvägen.

När han så på bråkdelen av en sekund förlikat sig med tanken att "det här kommer att svida värre under fötterna än pepparspray i ögonen" kommer nästa chock.

Han är på väg rakt mot framhjulet på min cykel. Så där lite lagom snett framifrån för att kunna få in vingar och ben så bra som möjligt mellan ekrarna.

Det är ungefär här jag själv inser allvaret i situationen. En gräsand i framhjulet lär inte bara göra ont för anden.

Hur vi lyckades undvika varandra, och till synes klara oss helskinnade båda två, är lite av ett mysterium. Men jag gissar på en kombination av andens fäll-in-vingarna-och-rulla-runt-på-rygg-teknik, min undanmanöver och våtgreppet på mina Continental Gatorskin.