Ultra-natt: Skatås 8an

Natt-ultra!
Är nu mycket lycklig o nöjd med tillvaron!
Tar det från början. Efter en lång fre, där jag bla handlade alla de nödvändiga energi-bomber som man kan tänka sig vilja ha vid ett ultrapass såsom chips, kokosbollar, kanelbullar, nötter, kexchoklad, snickers, mars, cola osv. Blandade även till energidryck i ngr flaskor samt fyllde på en 10 liter behållare med vatten. Kände att nu var jag förberedd på att ha bilen som depå vid alla stop. Extrakläder med o iväg! Började piggna till lite i huvudet då vi samlades i god tid innan 21. Dukade upp bagaget o var helt besluten på att nu j-vlär skulle det bli 50 miles! Allt var förberett inför detta. Alla var med på att det hade varit häftigt att genomföra. Otroligt vacker natt med stjärnklar himmel o vi var helt ensamma i Skatås vid den här tiden. Tog vä varv först ett par varv för att sedan pausa ett tag. Ett par varv till och ny paus. Alla vid gott mod o samtalet flöt på o av som det blir vid dessa distanser. Fanns mycket lite som inte diskuterades o det hela var fantastiskt gemytligt. Tystnaden lade sig rätt unisont vid tillfällen då vi alla hade vår egen inre resa att tänka på. Efter 3 varv släktes så ljuset helt utan förvarning o det blev totalt mörker. Pannlamporna sattes på vilket var rätt mysigt. Stjärnorna gnistrade o speglade sig på vattnet än mer, då inget ljus störde. Nästa 4 varv kördes åt höger för att få lite omväxling. Pauserna, som iofs var behövliga, gjorde att man blev lite nedkyld o det tog ett par km innan man fått upp värmen igen. Från 4e varvet o framåt blev det depåstop varje varv. Gott att inte stressa på utan ta det lite lugnt. Skönt också att veta att tid fanns för att kunna ta det piano, då ingen verkade ha något inplanerat alltför tidigt på morgonen.
De två sista varven blev det ett hö o ett vä varv för att få till 5 åt varje håll. Med alla vändor till parkeringen så blev rundorna ca 8,3 km så GPSen stämmer hyfsat bra. Vi brottades med olika stelheter under färden men takten hölls rätt konstant. Jag kände mig hyfsat pigg hela vägen för en gångs skull o hade tom aptit nästan hela vägen till slutet! Den brukar försvinna runt 45-50 km nån gång. Kom på att kokosbollar var "the shit"! Satt som ett smäck med lite cola. Testade även Red Bull vilket jag inte riktigt vågat förut på tävlingar, men nu på träning kändes det som rätt tillfälle. Reagerade kanon o fick en kick som varade ett tag. Även detta får stå på menyn (i lagom dos...) på TEC om ett par veckor. Stelhet i musklerna kom o gick lite o dt var gott att göra den beprövade häng-stretchen vid lyktstolpen. Apropå lycktstolpe...alldeles vid starten vände jag mig om o tittade bakåt en kort stund o vände mig sedan framåt, löpandes, igen. Rätt in i stolpen! Axel o knä fick sig en ordentlig kyss o lite omtumlad. Kändes hyfsat pinsamt så jag valde att ignorera det onda. Axeln bråkade lite under hela rundan därefter. Tar nog några dar innan den bättrar sig. Så går det när man är klumpig. Fast denna händelse blev en bagatell i sammanhanget, då hela upplevelsen o äventyret var så otroligt bra!
När vi så kom i mål, var det en lycklig samling ultra-löpare som kramade om varandra o började förbereda för hemfärd i gryningen. Jag känner att detta äventyr kommer jag leva på länge o att det känns som det var en nyttig erfarenhet inför natt-delen på 100miles, Framför allt mentalt.
Var fantastiskt att kunna dela denna erfarenhet med vänner! Efter att ha plockat i ordning bagaget så bar det av hemåt för den varma duschen och ett par timmars sömn. Blev inte mycket mer då benen krampade en del o inte ville sluta springa:).
Är nu helt tillfreds med tillvaron o ser redan fram emot nästa utmaning!
Tack Patrick, Anders o Daniel för sällskapet o en oförglömlig o härlig resa genom natten!