Blodomloppet 10 km, 1a plats

Inte ett lopp jag hade pröjsat för själv, men nu var det firman som kallade och då får man stå ut med hafsigt arrangemang, en bana igentäppt av powerwalkare med hörlurar och usel veganpicknick efteråt.

Nåväl. Det fina i kråksången var att jag fick springa enligt skolboken: hänga i rygg som ett kletigt frimärke, låta fotbollskillarna spränga sig, sätta in rycket med två-tre kilometer kvar och gå ohotad i mål med fyrtio sekunder ner. Det är la gött änna! Dessutom klart före Nils Penton, duktig kille och min nemesis på Strava.

Formen är inte helt rutten tror jag!