Ångaloppet

Har verkligen sett fram emot att köra Ångaloppet med bästaste sambon. Som vanligt sken solen på Ånga och humöret var på topp! Vi laddade tillsammans med paret Goetzinger och det var även kul att träffa på alla löp/swimrun /triathlon/sim vänner.

Uppvärmningen kändes toppen och jag var verkligen laddad vid starten. Vi var i startgrupp 2 och slapp trängsel. Vi höll fin fart på den första löpsträckan som var 7 km lång och bestod av grusvägar och terräng. Benen pigga och ystra. Simningen gick fin fint och Jerry och jag simmade om några lag. Men efter tredje simningen hände det som absolut inte fick hända, jag trampade snett i terrängen! Det gjorde svin ont och tårarna kom. Tårar av smärta, besvikelse över att behöva bryta då det gick så bra, besvikelse över att Jerry inte kunde fortsätta, besvikelse över att behöva ställa in Idre Swimrun som jag sett så mkt fram emot. Och en stor oro över hur Ironman i Köpenhamn ska gå att genomföras. Det är knappt två veckor kvar, jag kommer att delta även om maran genomförs hoppandes på ett ben!