Sala Silverman Löpning

Gick ut bra på första varvet med runt 4:50 i snitt.
Vid varvning får jag höra att jag ligger 3a i min klass och adrenalinpåslaget är väldigt märkbart.
Jag försöker tänka att jag inte ska skena iväg och spräcka mig och så här i efterahand kan jag konstatera att pulsen steg tydligt där vid varvningen men jag lyckades hålla farten ungefär som på första varvet.
Någonstans efter halva löpningen blir jag omsprungen av någon som jag tror tävlar i min klass. Fanns inte en chans att jag kunde haka på men tänker ändå att en 4e plats är fasiken inte fy skam.
På slutet av andra varvet börjar baksida lår att rycka lite. På tredjevarvet får jag sänka farten för att inte få kramp. Gick några steg i de värsta backarna för att kunna sträcka ut baksidan.
Blir omsprungen men vad jag ser är det bara sånna som kör sprinten.
Blir mer och mer orolig att jag ska tappa ytterligare placeringar eftersom jag dragit ner på farten för att inte helt krampa ihop.
2km från mål får jag hjärtklappning. Pulsen sticker direkt till 90-95% utan att jag ökat farten.
Blir tvungen att ta ett antal gå pauser för att inte bli helt snurrig.
Fortfarande ingen som springer om från min eller annan mastersklass vad jag kan se.
Hoppas på att jag fortfarande är 4a.
Kommer in på upploppet och speakern säger att jag är 3a i min klass.
Jag kan inte tro att det är sant.
Den jag blev omsprungen av (och om det nu var någon mer som jag missade) var alltså inte i min klass och jag slutar 3a.
Helt sjukt. Overkligt.
Det var bara att ligga där i gräset och njuta. Njuta trots att benen krampade konstant i säkert 10-15min.
Pulsen gick inte ner till "normala" nivåer förrän säkert minst en halvtimme efter målgång.