Run och mine Zinkgruvan

Victor och jag sprang run of mine för andra gången. Gunilla sprang för första gången.
Jag hakade på två killar som sprang och pratade. - Nu springer vi i 4:45-tempo sa den ena.
Jag kände mig pigg så jag hakade på.
När vi började närma oss ingången till gruvan släppte jag iväg dem lite och jag fokuserade på att försöka få till en lugn och fin löpning ned för den långa långa backen i gruvan.
Lite mörkt, lite blött och lite halkigt var det.
Men jag mosade på och fick till ett bra tempo.
Sprang om ganska många och fick då springa ut i mittsträngen som var lite lerig och äcklig.
Väl nere vid vändningen tog jag lite vatten men påbörjade sedan stigningen upp i rask fart.
Likt förra året så sprang jag bara ca 50 meter innan jag insåg att det var lönlöst. Jag började gå i raskt tempo istället och upptäckte att detta gjorde susen. Jag gick om många som försökte springa.
Efter ett tag kommer jag ifatt en kille från Falköping som jag börjar prata med. Nu gick det ännu lite lättare!
Väl uppe ur gruvan börjar asfalten och den lånlånga uppförsbacken upphör. Benen var helt stumma men jag försökte ändå.
I mål kom jag på strax under timmen. 59,45 min blev tiden och det är jag jättenöjd med!