framfotslöpning - Löpning

Peter Larsson

1973 • Djurås

#2

•

3 mars 2008 kl 12:36

Gilla

Har varit runt till många sportaffärer och de säger alla att det rätta är att land på hälen och rulla fram över foten och sedan trycka ifrån med tårna. Jag sätter i hälen först men har bestämt mig för att försöka byta löpstil till framfotsisättning.

Rent teoretiskt tyckerjag att framfotslöpning borde vara "snällare" mot kroppen då man använder kroppens egen möjlighet att agera fjädrande. Man ska nog vara försiktig i början och endast löpa korta sträckor, mycket löpskolning samt träna mycket balansövningar med trycket på framfoten allt för att skapa de nya musklersom behövs när man ändrar löpstil.

Stefan Manning

1956 • PARTILLE

#3

•

3 mars 2008 kl 16:34

Gilla

Kolla in denna film som faktiskt är riktigt bra. Värd att köpa - 30 dollar :-) http://www.endurancefilms.com/Home/ProductnbspDetails/tabid/914/ProductID/28/Default.aspx

Zäta

1985 • Trollskogen

#4

•

3 mars 2008 kl 18:24

Gilla

Min läkare sa att det var elitidrottsmän som hade egna tränare som skulle ändra sin naturliga löpstil om det behövdes. Man ska löpa med den stilen som känns bäst, dvs den naturliga sa han.

Peter H Nilsson

1966 • Karlstad

#5

•

3 mars 2008 kl 19:18 Redigerad 3 mars 2008 kl 19:19

Gilla

..och tar man av sig skorna och springer barfota så blir det per automatik framfotslöpning, dvs. naturlig löpning. Sen sätter vi på oss skor med en dm tjock dämpning och kommer inte undan att hälen stöts i först.
Om sportaffärerna skulle förorda framfotslöpningen så säljer de inte skor för 1500:-/paret längre. Dom VILL ju att du ska dunka i hälen rejält så du behöver ännu mer AIR/SOFT/FLY/SPACE-teknologi.

Min poäng var att många har lämnat det naturliga löpsteget pga av våra skor. Det var väl inget svar på frågan kanske, men om man kan nyttja framfots/mellanfotslöpning istället för häldito utan för mycket ansträngning så är det en skonsammare variant. Men man ställer inte om över en natt.
Vad det gäller löparknä.. vet ej.

Edit:stavfel

Peter Larsson

1973 • Djurås

#6

•

3 mars 2008 kl 19:50

Gilla

Kom precis hem efter ett kort pass ~1.5km löpning + balansövningar. Det värker i vader och höger fotled...Försöker landa på framfoten men.....det funkar ok om jag spinger på snabbt (spurt). Tyvärr orkar jag inte spurta mer än ett par 100meter. Vid lägre hastighet är det sämre med tekniken! Jag kan inte förstå varför jag inte kan springa tekniskt ok vid lägre hastighet. Kanske är det så att när jag springer fort vaknar mina djupt rotade förhistoriska gener att fly/jaga och mitt naturliga löpsteg visar sig..framfotslöpning :-)

Skam den som ger sig. Tyvärr är det fortfarande snötäckt på marken där jag bor så barfotalöpning lockar inte annars tror jag att det är en bra ide.

#7

•

3 mars 2008 kl 21:48

Detta inlägg har raderats

Peter Bengtsson

1966 • Hindås

#8

•

3 mars 2008 kl 22:18

Gilla

Framfotslöpning är slitsamt men bra, vilket innebär att du behöver träna på det .

Det tar bra på vader så stretcha dem och kör mycket styrke/smidighetsträning för vaderna. Bra är också mycket massage. Det är lätt för dem kan man komma åt själv.

Av egen erfarenhet så är ett par tips att tänka på:
1. Räkna antal steg/min. Optimalt är 180 steg/min. Jag ligger på ca 160.
Viktigt är att det känns bra.

2. Fokusera på tekniken. Kan hjälpa i början att känna efter om man spänner sig onödigt mycket. Försök att springa "avslappnat" i vaderna.

Jag förstår om det kanske låter lite flummigt att springa med avslappnade vader, det är ju de som arbetar, men det är bara att testa sig fram.

Om man kör ett lugnt långpass så brukar det finnas tid för "skumma" övningar.

Stefan Manning

1956 • PARTILLE

#9

•

4 mars 2008 kl 06:33

Gilla

Eller kolla på DVD:n jag skrev om innan... :-)
Den är faktiskt bra.

Peter Larsson

1973 • Djurås

#10

•

4 mars 2008 kl 13:36

Gilla

Stefan kan du berätta lite om DVD:n. Vad var bra med den? Har du använt den i din träning av löpteknik? Vad kostade frakten etc.

Stefan Manning

1956 • PARTILLE

#11

•

4 mars 2008 kl 20:05

Gilla

Ja, jag försöker använda den tekniken och när jag gör det går det faktiskt bättre även om det inte går fort. Problemet är (och det är detta jag tränar på) att jag har en benägenhet att gå över till hällöpning när jag blir trött. Colting sa en gång på sitt träningsläger, att en triatlet springer på kraft och det är lite det man gör här. Men DVD:n förespråkar framfota löpning och ger bra filmexempel och exempel på övningar. Väldigt pedagogisk tycker jag. Om jag minns rätt låg frakten på 5 dollar. Totalt 217 SEK med dagens kurs. Det är OK att handla från dom. Jag har köpt flera triathlonfilmer från dom och det har alltid funkat klockrent. Och denna film kan man och bör man dessutom se flera gånger. Ava och Siv Sandberg har tittat på den och tycker att den är bra.

Per Rudqvist

1966 • Påarp

#12

•

4 mars 2008 kl 20:22

Gilla

Om hällöpning är bäst skulle hjulet vara fyrkantigt.
tänk på den.

mvh

Olof Reimer

1959 • Saltsjö-Boo

#13

•

5 mars 2008 kl 11:37

Gilla

Stefan: Elitlöparna på alla distanser upp till maraton tycks ju använda framfots eller mittfotslöpning för att det ger bäst löpekonomi.

Hur är det med ultralöparna då? Är det så att de i allmänhet har en mer gångliknande hällöpning, helt enkelt för att framfotslöpning blir allt för påfrestande för musklerna i det långa loppet?

K-G Nyström säger iaf att han är hällöpare och springer tyst (=skonsamt?).
Är hans löpstil representativ för ultralöpare?

Ava

1958 • Lindome

#14

•

5 mars 2008 kl 11:54

Gilla

Filmen som Stefan pratar om är faktiskt väldigt bra. Har en (snabb) kompis som även hon studerat och praktiserat metoderna som förespråkas och enl. henne har det hjälpt henne en hel del.

F.ö. konstaterade jag härom dagen att jag inte ens när jag går sätter i hälen först. Hade då väldigt platta skor, helt utan klack, och med tunn sula. Landade tydligt på mittfoten/hela foten. Kanske därför jag aldrig har slitit klackar på (låga) skor - sliter alltid ut sulan framtill först.

Peter H Nilsson

1966 • Karlstad

#15

•

14 maj 2008 kl 11:29

Gilla

Tar upp en gammal tråd.
Jag har dämpat min iver att bli framfotslöpare och håller mig i en sorts mellanfotsland nu. Fick besvär i benen, troligtvis för att det inte kändes helt naturligt och bekvämt.

Så här säger den gamle OS-sprintern Niklas Wallenlind på marathon.se om sin nya karriär som långdistanare:

Du blir vassare och vassare som långlöpare med åren?
- Ja, dels tränar jag mer. Mitt löpsteg har också blivit mer anpassat för långlöpning. Förut sprang jag mer på tårna, som en sprinter. Nu ligger jag mer på rulle när jag springer.

Var det svårt att lära om?
- Ja, det tog några år att inse att löpning på framfoten med långt spänstigt steg inte är melodin på halvmaraton. Jag blev trött och fick sträckningar i vaderna.

Olof Reimer

1959 • Saltsjö-Boo

#16

•

14 maj 2008 kl 11:44

Gilla

Jag har svårt att tänka mig att Wallenlind blivit hällöpare
Sprinters är ju extrema framfotslöpare. Om han har gått över till lite mer rullande mittfotslöpning så tycker han säkert att skillnaden är stor.

Det kan ju vara svårt att kategorisera löpstilar. Jag tror att det är en glidande övergång från framfot-mittfot-hällöpning.

Ps mina funderingar från 5:e mars ovan utvecklade jag alldeles nyss i ny tråd om ultralöpare http://jogg.se/?sida=forum&subid=2822&searchstr=

Bruce B.

1962 • Söråker

#17

•

21 februari 2009 kl 19:43 Redigerad 21 februari 2009 kl 19:49

Gilla

Jag skulle gärna vilja bli en framfotlöpare om allt är som förespråkarna säger att det är. Men jag är lite rädd för att byta löpstil och upptaäcka att det var bättre för. Jag bifogar ett citat från en bok; Advanced Marathoning av Pete Pfitzinger & Scott Douglas.
Yet Gebrselassie didn´t immediately master the marathon. In his first one as an adult, at London in 2002, he faded over the last few miles to finish a well-beaten third behind Khalid Khannouchi and Paul Tergat. (Debuting in 2:06:35 is hardly a cause for shame, but Gebrselassie was unaccustomed to losing.) “I have to change a lot of things before I can become a good marathon runner,” he said at the time. One change he made was to become less of a forefoot runner. Gebrselassie believed that the springy stride resembling a sprinter´s that had served him so well on the track was costing him energy over the course of a marathon. He also put greater emphasis on finishing his long runs at marathon race pace.

Jag vill bli övertalad men hittills är jag fortfarande tveksam.

Klas Orsvärn

1960 • Södermalm

#18

•

21 februari 2009 kl 22:49

Gilla

Jag tror det är en gradskillnad. En sprinter har en markerad framfotsisättning och sätter inte alls ned hälen i marken. Det frestar mycket på vaderna. Man kan ha en till synes platt isättning av foten och ändå ha tyngden på framfoten. Det viktigaste är inte hur man sätter i foten, utan att den landar nära kroppen, så man inte bromsar, och med böjt knä. Man ska inte sträva efter att landa på framfoten, utan det ska bli en konsekvens av en kort isättning och därmed landning nära kroppen. Höj stegfrekvensen till 180 isättningar per minut så kommer du en bra bit på vägen.

Karin L

1981 • Linköping

#19

•

22 februari 2009 kl 01:33 Redigerad 22 februari 2009 kl 01:42

Gilla

Jag är själv framfotslöpare (eller i värsta fall wannabe) MEN vart får informationen om att de flesta av eliten springer på framfoten??? Har nämligen bara hittat information om det motsatta. Kastar man ur sig en sådan uppgift får man faktiskt backa upp den med fakta...

Love C i Stockholm skrev så här i en annan tråd om framfotalöpning:

"Måste bara kommentera allt framfotsivrande genom att rekommendera en blogg "The Science of Sport". Framfotslöpandets positiva effekter har blivit en sorts allmänt vedertagen sanning här, så här kommer lite perspektiv från den enda vetenskapliga studie jag sett på frågan (halvmara i Japan). Som för övrigt inte alls avfärdar framfotslöpning som någonting dåligt.

The vast majority (75%) of the elite runners land on the heel
About 1 in four (24%) runners landed on the mid-foot
Only 4 out of 283 runners landed on the forefoot
http://scienceofsport.blogspot.com/2008/04/running-technique-footstrike.html "

Sen kan man kanske diskutera i om landningen eller där man lägger tyngden (om nu det är olika saker) är det som spelar någon roll...

Peter H Nilsson

1966 • Karlstad

#20

•

22 februari 2009 kl 08:14

Gilla

Jag håller med dig Karin, men jag tycker att den typen av statistik alltid är lika kul:

Första andelen anges i procent.
Andra andelen anges i procent OCH antal.
Sista andelen är enbart antal. 4 av 283... man kunde väl säga 1av 71 istället? Om nu inte det totala antalet deltagare i studien var 283, men då är det vetenskapliga diskutabelt i mina ögon.
Har tidigare hört förklaringen att det ger statistiken lite variation att skriva så här. Jag tycker bara det är otydligt och luktar anpassning.
(jag vet att det inte är din statistik Karin..)

Sorry, jätteOT.