Löpning Avancerad träning 174 inlägg 11045 visningar

Stegfrekvens & "allmänna rekommendation"

Pet
1978 • Lolapalooza
#1
24 maj 2012 - 22:12
Gilla
Vill bara säga att jag velade en del om vilken forumdel som var lämpligast, jag chansade på det här eftersom stegfrekvensen kanske är en av de saker de flesta först börjar fundera på efter ett tag. I alla fall.... I nästan samtliga fall jag hör om stegfrekvensen i löpning tycker jag mig höra en allmän rekommendation om att 180 bpm skulle vara den "optimala" frekvensen. Det jag undrar lite är i vilka distanser vi talar om då? En optimal stegfrekvens för en 400 meters löpare kan ju knappast vara samma som för en marathonlöpare. Jag antar att vi talar om medeldistans eftersom det väl är den vanligaste löpformen för fritidsmotionärer idag. Är det någon som vet var man kan hitta lite siffror på vilken stegfrekvens som är vanligast eller "mest opti" för olika distanser? En annan sak jag också funderat på är vilken frekvens ex toppskiktet av marathonlöpare på elitnivå ligger på? Marathon är ju långdistans men jag har väl svårt att föreställa mig att ex Haille mfl ligger och traskar runt 180 Bpm? Eller är det jag som fått om bakfoten?
< < < 1 2 3 4 5 6 7 8 9 > > >
Bo Engwall
1955 • Uppsala
1 juni 2012 kl 15:04 Redigerad 1 juni 2012 kl 15:24
Gilla
Här finns en omfattande genomgång av löpningens mekanik, löpmusklers arbete i olika faser i stegcykeln, krafter, bromskrafter etc etc.

Tyvärr gäller det sprintlöpning men de flesta kan nog lära sig en hel del och applicera det på annan löpning och fördjupa sig även när det gäller vår diskussion. Hittade den nyss :
http://www.powersprint.space2u.com/Snabbhet,%20teknik.pdf

Hela länken måste kopieras och användas.

Där ser man t ex att reaktionskraften från underlag är snett bakåt (inte nödvändigtvis vinkelrätt mot ytan som Oldboy påstod) i sprintlöpning när foten sätts lite framför tyngdpunkten. Oberoende vilken löpning det görs blir det förstås en sådan, och med kraftkomposant hoisontellt.
Oldboy
1952 • Danderyd
1 juni 2012 kl 15:19
Gilla
Nej, jag tar tillbaka det, med friktion kan den totala reaktionskraften bli sned. Men det är fel att den måste bli det, man ka ha en inre rörelse som låter kontaktpunkten vara utan horisontell komponent, som när man springer på is. Eller när en boll studsar, den rullar då i kontaktpunkten. En hård kula på en hård, plan yta kan också få en ren studs utan horisontell bromsning.

Men löpare brukar bromsa, enligt mätningarna av Cavanagh och jag har i tidigare inlägg framfört att om reaktionskraften utnyttjas till att bromsa in foten (och underbenet, och kanske för att svänga låret bakåt) kanske löparen sparar muskelkraft netto trots att muskelkraft mot marken behöver användas för att accelerera fram fot och underben och kanske för att svänga fram lårbenet.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
1 juni 2012 kl 15:29
Gilla
Intressant är bl a att toppklassprinters har så kort markkontakttid och att den ganska kraftigt förlängs med bara lite sämre spinters.

DEt står oxå om fotisättningen. För toppsprinters finns en optimal relativt liten fotsättning framför kroppen medan sämre sätter längre fram.

Där är nog förhållande inbördes desamma för långlöpare, men kanske inte på absolutnivå. Kanske långlöparen sätter hellre ännu mer rakt under kroppens tyngdpunkt.
1959 • Saltsjö-Boo
1 juni 2012 kl 16:38
Gilla
Bo, om du tittar på figur 110, ser du att bakåt och framåtriktade krafter under kontakttiden tycks vara lika stora efter 65 m. Antar att löparen här har nått maxfart och det är nog här som krafterna mest liknar långlöpningens.
Det behövs alltså inte någon nämnvärd framåtdrivande kraft vid löpning i konstant fart förutom ett tillskott till det som förloras vid inbromsningen då foten sätts i marken
Bo Engwall
1955 • Uppsala
1 juni 2012 kl 17:17 Redigerad 1 juni 2012 kl 17:34
Gilla
Re Olof

I relativa termer verkar det vara så jaåtminstone i extrem sprintlöpning.

Som jag skrivit tidigare verkar det största muskelarbetet och energin åtgå till att anpassa kroppen till den omfattande löprörelsen framåt som utförs och det muskelarbetet bör vara större än och helt eller delvis överlappa det som alstrar den vertikala tyngdpunktrörelsen (via muskelarbete under markkontaktfasen) och även överlappa det som orsakar framåtdriften av tyngdpunkten.

Jag är inte helt övertygad om att relationen mellan de två senare rörelserna bäst beskrivs av utritade vertikala och horisontella krafter. Vi har ju att kraft x väg = arbetet vid konstant kraft (annars krävs integral).

Ett muskelarbete definieras som kraften x kontraktionssträckan t ex. Sådant måste nog in i kalkylen.
Under löpsteget bör den horisontella kraften riktad bakåt, mot friktionen, kunna väljas att öka. Det innebär ju att krafterna inte behöver vara konstanta.

Jag ser dock nu att krafterna i fig 110 är ritade under hela stegfasen !
Så själva krafterna är uppenbart väldigt mycket mindre i horisontalled hela tiden under markkontakten om än varierande.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
1 juni 2012 kl 18:37 Redigerad 1 juni 2012 kl 18:38
Gilla
Ett litet tillägg

Figur 110:s horisontella och vertikala krafter är reaktionskrafter från underlaget som alltså varierar under markkontaktfasen, men det innebär ju inte nödvändigtvis att precis motsvarande lika stora motriktade krafter finna därovan verkande på kroppen.
Det borde ju kunna vara ett antal krafter, även direkt motverkande varandra vars resultatanter i vertikal- och horisontell riktning sedan matchas av de registrerade reaktionskrafterna.
Det kan hänga ihop med hur komplicerad kroppen och löprörelsen är och att löpning i hård fart inte är evolutionistiskt högintressant som för geparden t ex.

Med det vill jag säga att "bruttoarbetet" i löpriktningen kan vara större än det nettoarbete i löpriktningen som reaktionkraftregistrering kan beräknas ur.
Det gäller även i vertikalarbetet.
Vidare borde dessa arbeten å andra sidan minska i den mån elastiska rörelsemönster ingår.

En teoriskt helt elastisk vertikalrörelse skulle ju kunna eliminera vertikalarbetet helt, t ex.

Av allt detta borde följa att vi vet egentligen trots allt ganska lite hur relationen erforderliga muskelarbeten vertikalt och horisontellt ser ut vid löpning i t ex marafart, innan både eventuella brutto/netto-krafteffekter och elastiska effekter har analyserats.
Mats Persson
1977 • Sävedalen
1 juni 2012 kl 21:01
Gilla
När ni är överens kan väl någon göra en sån där skön kortfattad sammanfattning?
1964 • Bjärred
1 juni 2012 kl 22:01
Gilla
Det är mycket effektivare att cykla än att springa. Det är inte så mycket interna förluster :-)
Bo Engwall
1955 • Uppsala
3 juni 2012 kl 21:51 Redigerad 3 juni 2012 kl 21:56
Gilla
Uppenbart är att det fysikaliska begreppet arbete borde kunna tolkas lite olika beroende på vilket arbete man avser.

T ex om det gäller att beräkna det fysikaliska arbetet att under gång med konstant fart förflytta masscentrum en viss horisontell sträcka är det fysikaliska arbetet noll (eftersom både lägesenergin och rörelseenergin är oförändrad) !
Fast människokroppens energiförbrukning är ändå skild från noll och ökar ungefär proportionellt mot avverkad sträcka och där förflyttningen är beroende på diverse rörelser som orsakas av muskelkrafter som i sig utför direkt fysikaliskt arbete inom kroppen.

Vid löpning blir dock både det fysikaliska tyngdpunktsarbetet i löpriktningen och det fysikaliska vertikala tyngdpunktsarbetet klart skilt från noll men ändå klart mindre än den faktiska totala energiåtgången korrigerad för verkningsgraden hos kroppen, och jag tycker det ännu är lite oklart hur stora de två förstnämnda är inbördes pga elastiska komponenter m m. Sådana kan dessutom variera mellan olika löpare, liksom tyngdpunktens vertikalrörelse.
Reaktionskrafterna från underlaget är dock större i vertikalled än horisontalled, men det säger således inte allt om t ex elasticiteten i vertikalled är mycket större än i hoisontalled vilket känns ganska naturligt.

Den övervägande kroppsliga energiåtgången vid både gång och löpning härrör i stället från övrigt muskelarbete som görs i själva gångrörelsen och löprörelsen , men - vilket är lite anmärkningsvärt- sett m a p krafter som direkt påverkar tyngdpunktens rörelser ger det muskelarbetet inget tillskott till det fysikaliska tyngdpunktsarbetet.

Som jag tidigare i denna tråd har skrivit är ändå detta arbete naturligtvis ändå ett fysikaliskt arbete, om än inte direkt m a p tyngdpunktens rörelser, som är nödvändigt för att inte t ex löparen och tyngdpunkten ska falla mot marken när muskelrörelserna upphör.

-------------------------

Förmodligen ingår eller borde ingå dock allt fysikaliskt arbete i en teoretisk perfekt modell och definition av ett så komplext arbete med en ej stel kropp som t ex gångaren så att det faktiskt borde ansesa utförs ett fysikaliskt arbete vid gång trots att tyngdpunkten befinner sig i en (i praktiken bara nästan helt) horisontell rörelse i konstant fart. Det utförda fysikaliska arbetet borde, med korrigering för kroppens verkningsgrad, överensstämma med energiförbrukningen möjligen korrigerat för viloomsättning.


Re Göran, ja oftast, men i riktigt brant uppförsbacke kan ibland löparen vinna.
1972 • Lund
4 juni 2012 kl 10:24
Gilla
Appropå varför foten sparkas upp i rumpan vi snabb löpning.

Vid snabbare löpning och längre steglängd vid samma kadens så måste låret dras fram längre i varje steg på samma tid, dvs accelereras mer. Det vridande moment som krävs för åstadkomma en viss vinkelacceleration beror på benets tröghetsmoment. Tröghetsmomentet ges av benets massa och form. Om en stor del av massan är nära rotations centrum så blir tröghetsmomentet lägre än om massan är längre ifrån rotations centrum.

Detta ger att ett ben som är böjt med foten uppe i rumpan har ett lägre tröghetsmomnet en om benet är mer utsträckt. Och att det krävs mindre kraft att rotara det framåt. Dock så går det åt energi att vrida upp underbenet, dock mindre då det är lättare en låret. Läges energin återvinns också när underbenet pendlar tillbaka innan nedsättningen. När underbenet vrids bakåt så trycks även låret framåt av reaktionskraftera.

Detta gör att fler muskler kan användas för att vrida fram hela benet och att den maximala kraften som någon muskel skall generera blir mindre.
1977 • Eskilstuna
4 juni 2012 kl 10:39
Gilla
@Mattias
"Appropå varför foten sparkas upp i rumpan vi snabb löpning."

Det där har jag funderat på, och din inledning ställer mig fortfarande funderandes.

Är det något "man" gör medvetet, eller är det något kroppen gör automatiskt när farten ökar?

Att det krävs energi för det interna arbetet är väl en anledning att afrikaner är bra på långdistans antar jag.
Dom har ju genetiska betingelser för "lätta" ben.

En annan får ju större vadmuskler för varje kilometer som avverkas. Knappast optimalt att behöva svinga den vikten i varje löpsteg.

1972 • Lund
4 juni 2012 kl 10:53
Gilla
Allt som sker i naturen sker för att minimera energiåtgången. I stort sett alla nuturliga processer och konstruktioner kan härledas genom att lösa ett optimerings problem.

Kroppen lär sig själv så länge du inte hindrar den genom att vägra ta mer än 150 steg/min och landa på hälen i gele dämpade skor.

Låt benen och fötterna svänga fritt.
Oldboy
1952 • Danderyd
4 juni 2012 kl 11:18
Gilla
Mattias, tycker din beskrivning verkar rimlig, utom reaktionskraftens verkan. Benet sträcks ju ut i frånskjutet och när underbenet slängs upp efter att det lättat från marken böjs benet.
Tror att Pose-folkets tes om att foten snabbast möjligt ska upp mot rumpan stämmer med att tröghetsmomentet ska minskas så snabbt som möjligt. En sak till: det är bra att släppa markkontakten så snart det går för att ge låret mesta tid att svänga fram på och foten längsta tid att nå nästa nedslagsplats på, det minskar de nödvändiga krafterna för acceleration och bromsning.

Inget jag hann tänka på i lördags;-) Hade bestämt mig för att försöka koncentrera mig på god form och hög frekvens (när den sjunker brukar jag ha slöat till). Men inte fick jag tid att tänka mycket på annat än att undvika motvind och fötter....
1972 • Lund
4 juni 2012 kl 11:35
Gilla
Det är reaktionen från rotationen i knäleden som gör att låret trycks fram. När benet ändrar form så ändras benets masscentrum vilket ger upphov till krafter.

Om du står på ett ben och böjer knäleden 90 grader så kommer låret åka framåt om du inte håller emot.
1977 • Eskilstuna
4 juni 2012 kl 11:49
Gilla
@Mattias, då tror jag bara det är farten som saknas.
Jag brukar snarare försöka hålla uppe frekvensen än tvärtom.
Landar på fram/mellanfot, iaf innan jag blir allt för trött.
Ändå känns det inte som foten är ovanför knät i steget, men jag har å andra sidan inte sett någon videoinspelning annat än en målgång där jag var helt slut och sprang med något som i det närmaste kan liknas vid älgkliv :-)
1972 • Lund
4 juni 2012 kl 12:30
Gilla
Det beror på farten. Vid lågfart så böjer jag nog inte benet mer än 90 grader. När farten ökar så böjer jag nog mer dock så är det inget jag tänker på eller aktivt försöker göra. Det samma gäller för kadensen som också ökar med hastigheten, från 70 (140 steg/min) vid långsam jogg till 95 (190 steg/min) i snabba intervaller och ännu mer vid sprint. Allt som allt så försöker jag att springa så att det känns så avslappnat och lätt som möjligt.

Tittar man på POSE löpare som löper långsamt så känns det väldigt onaturligt. Tittar man däremot på en 10 000 meterslöpare så ser det naturligt ut med så böjt knä.
Oldboy
1952 • Danderyd
4 juni 2012 kl 12:46
Gilla
Mattias, jag ser det så här: du har ett lårben och ett underben som sitter ihop i knät. När benet ändras från rakt till böjt sker det med en sena på insidan som drar ihop de två delarna, underbenet närmar sig låret och låret dras mot underbenet. Eller du accelererar underbenet uppåt-framåt och som reaktion dras låret nedåt-bakåt.
Har du däremot ett snöre som drar upp foten så trycks låret fram på köpet.
1972 • Lund
4 juni 2012 kl 13:10
Gilla
Det är en reaktionskraft på att underbenets masscentrum förflyttas bakåt som ger en kraft på låret framåt. Tyngkraften resulterar i krafter som verkar för att förflytta benets masscentrum rakt under dess upphängningspunkt. I detta fallet ett vridmoment i höftleden som vrider låret framåt.
Oldboy
1952 • Danderyd
4 juni 2012 kl 18:29
Gilla
Mattias, jag förstår vad du säger men jag ser det annorlunda. När foten har lämnat marken tror jag inte den kommer längre bak i förhållande till kroppen, bara högre upp samtidigt som låret har väldigt brått att börja svänga framåt.
Man skulle kunna tänka sig att foten studsar mot marken och i första delen av frånskjutet trycks hela kroppen uppåt men när kroppen flugit längre fram i förhållande till den fasta punkt där foten är så blir resten av accelerationen uppåt en kraft som slänger upp foten och underbenet - kroppen är för långt före för att få så stor del av "det sista" av studsen.
Har inte hunnit läsa Cavanaghs artikel än och det finns ju fler. Det dröjer nog en vecka eller mer.
Quenton Cassidy
1966 • Norrköping
7 juni 2012 kl 16:58
Gilla
so, 180 strides per minute. Good or bad?
< < < 1 2 3 4 5 6 7 8 9 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.