12 februari 2015 kl 09:04
Stefan, visst och det är ju egentligen inte någon motsättning mellan Lydiard och Canova. Canova kan väl sägas vara en mer utvecklad och specifik version av Lydiard. Lydiard hade ju 100 miles/vecka som något slags gyllene tal, och det finns ju ingen östafrikan som springer mindre än så.
Det som jag menar är att man läser krönikor och texter i olika löpartidningar om forskare som menar att mängdträning är helt värdelöst och ger råd till motionärer att de ska köra 4x4 min intervaller på 95% av maxpuls 4 gånger i veckan, och att det är det enda som krävs. Eller att man hyllar Emil Zatopek för att han körde 100x400 m och sa: "Varför ska jag springa långsamt på träning? Jag kan redan springa långsamt, det jag måste träna på är att springa fort". Osv. Att eliten kör så hårda och långa intervallpass att dom måste skrapas bort från tartanen.
Och sen när någon svensk helt plötsligt börjar springa rätt bra, så återkommer just de här sakerna: Man kör inte lika tufft på kvalitetspassen, man kör större mängd, man kör mer tröskel och man vågar lite på att man kan springa riktigt fort på tävling utan att behöva göra det på träning.
Som Dan Glans som aldrig tränade i tävlingsfart. Aldrig körde kräkintervaller, men som nådde tider som ingen idag är i närheten av.
