Löpning • Träning • 46 inlägg • 7635 visningar •

Kämpa emot rädsla för mörkret?

Elias Roos

1999 • Linköping

•

11 oktober 2018 - 22:15

1 Gilla

90% av mina löprundor sker när det redan är mörkt ute och jag har nu bestömt mig för att träna mer trailrunning pga att jag ska springa ett traillopp framöver. Jag har beställt en pannlampa som ska hjälpa mig när jag är ute och springer i skogen, men under dagens kvällspass kunde jag inte sluta stirra in i skogen och tänka "hur i helvete ska jag våga springa där inne ensam..?".

Tänkte att det måste finnas några här som är nattugglor precis som jag som kanske hade några tips? Vänjer man sig vid mörkret? Finns det några knep ni brukar använda?

< < < 1 2 3 > > >

illbatting

1969 • Szohôd

#21

•

12 oktober 2018 kl 13:16

Gilla

https://youtu.be/LAriDxTeed8

Henrik Ortman

1974 • Salbohed

#22

•

12 oktober 2018 kl 20:17

Gilla

Springer rätt mycket i skogen. Både på stigar och obanat (orientering). Jag kanske är naiv men jag känner ingen rädsla i skogen. Intalar mig att i skogen är man ensam där det inte finns några farligheter.
En stark pannlampa som lyser upp ordentligt gör att man ser riktigt bra och märker inte av mörkret så mycket.

Nicke

1978 • HÄRRYDA

#23

•

12 oktober 2018 kl 21:25

Gilla

finns inga direkta faror i skogen.. det värsta som skulle kunna hända är om du hamnar mellan älgko och älgkalv.. då kan kon försvara kalven.. Men de flesta vilda djur hör dig och sticker långt innan du kommit i närheten...Vildsvin behöver du inte vara rädd för.. de är skygga..

Calle

Stockholm

#24

•

12 oktober 2018 kl 21:30

Gilla

Vet att många lättstötta blir upprörda nu, men varför måste man springa i mörker? Varför krångla till det ?

Christian Vartia

1980 • Veberöd

#25

•

12 oktober 2018 kl 21:47

1 Gilla

@24
Det kan bero på alla "lättstötta" arbetsgivare och familjemedlemmar som finns i vårt samhälle ; )

Johan Kling

1984 • Stockholm

#26

•

12 oktober 2018 kl 23:22

Gilla

Jag tycker det verkar krångligare att vara låst till att alltid springa i dagsljus. Det är mörkt ganska ofta på vinterhalvåret :-). Vill man dessutom hellre träna i naturen än i stan så är det praktiskt att vara bekväm i skogen även i mörker. Man måste inte men om man vill så är det fint och något att rekommendera.

Thomas Abrahamsson

1988 • Stenungsund

#27

•

13 oktober 2018 kl 02:24

Gilla

Vi alla är inte asfaltslöpare och heltidsproffs...

#23 Nicke, nja på inga faror. Som kille visst men som tjej finns det ju tyvärr en risk för idioter (eller åtminstone en större sådan än för killar). Men sannolikt är den lägre i "riktig" skog än på ett motionsspår

Anders Karlsson

1985 • Göteborg

#28

•

13 oktober 2018 kl 03:26

2 Gilla

#24 Calle:
Det är mer Death metal att springa runt i skogen nattetid än att trampa runt på asfaltsvägar dagtid.

Marcus Nilsson

1967 • www.sapiens.se

#29

•

13 oktober 2018 kl 08:51

1 Gilla

Varför måste man krångla till det och springa i mörker? Jag erkänner glatt att jag gillar dagsljus och visst fan är det krångligare att springa i mörker även med en bra pannlampa. Men alternativet (för de som inte kan springa på dagtid under vintern) är då ofta gymmet. Och då kan vi ju snacka om att krångla till saker. Många snackar i ena andetaget om hållbarhet och tar i nästa sekund bilen för att springa på löpband på ett luftkonditionerat gym...

Då känns det ändå enklare för mig att sätta på mig pannlampan hemma i hallen och springa i väg.

För övrigt finns det väl ett visst mått av rationell rädsla av att vara ensam i skogen i mörkret men testa att göra en riskanalys över de farorna jämfört med att gå på krogen eller vistas i trafiken. Jag springer glatt obanat i den högsta fart jag kan hålla även ensam i mörkret. Inte för att spela Allan utan för att jag vet att jag är tryggare där än i många andra situationer. Väldigt många.

Amir Riahi

1973 • Åkersberga

#30

•

13 oktober 2018 kl 13:16

Gilla

Som en komplement till ute löpning är det för mig guld värt att ha ett löpband hemma. Även om det är en dyr investering kan man se det som en investering på sin hälsa och att man sparar tid. Man slipper all utrustning och kläder som skall planeras och förberedas och hoppar på bandet som man är. Passar perfekt när det är för mörkt, för kallt eller varmt ute.

Peter Andersson

1965 • Eksjö

#31

•

13 oktober 2018 kl 15:33 Redigerad 13 oktober 2018 kl 15:36

Gilla

Man behöver inte ha ljudet i öronen längre. Den tekniska utvecklingen har gått ytterligare vidare framåt. Små vättentäta bärbara högtalare börjar bli såpass bra att man kan stoppa dem i en av framfickorna på sin vätskerygga. Pumpa ut musiken/podden den vägen så har du samtidigt öronen fria. Detta funkar utmärkt för mig på veckans mörkerpass (och övriga pass också för den delen, väljer allt oftare detta alternativ även där). Har för övrigt flera gånger hört hur jag väckt de lokala rådjuren och att de sprang iväg bort från mig, detta hörde jag aldrig förr med vanliga hörlurar.

För er tjejer finns det ju ytterligare saker att vara rädda för kanske, så detta kommer att bli en riktig gamechanger för er. Den jag kör med är nere under 500 spänn nu. Kan länkas med telefon och/eller mp3-spelare (dock glömde jag vid tillfälle med regn för någon vecka sedan att mp3-spelaren inte var lika vattentät som högtalaren, ha-ha)

https://www.clasohlson.com/se/Minih%C3%B6gtalare-JBL-Clip-2/38-8305

Haken/Clipsen på spelaren för att kunna hänga den är lätt att ta bort, det fick jag göra för att få den att ligga stadigt i framfickan.

Jerry Hall

1969 • Bara

#32

•

13 oktober 2018 kl 15:51

1 Gilla

Satt i skogen tidigt en morgon innan det hunnit ljusna riktigt. En stor, svart skugga svävade över mig. Vände mig om och där satt en uggla. Finns inte så mycket att vara rädd för men fantasin kan lätt skena iväg.

Anders Karlsson

1985 • Göteborg

#33

•

13 oktober 2018 kl 16:19

3 Gilla

Jerry Hall:
Det låter som den där en meter stora fladdermusen som flög upp i ansiktet en mörk kväll i skogen, Google säger att den max kan ha varit 20 cm, men jag vet vad jag såg :)

Elias Roos

1999 • Linköping

#34

•

14 oktober 2018 kl 12:29

1 Gilla

Har läst allas inlägg och kan helt klart säga att jag är sjukt taggad på att börja springa mer i skogen under kvällar/nätterna! Känner mig inte alls lika rädd längre, mer exalterad över vad jag kan få se. Den största anlednignen till varför jag springer ute och inte på gym är trots allt för att få känna naturen, skogen, djuren och låter som att springa i skog/naturen under mörkret är ett av de härligaste och bästa sätten att göra det på!

Tibor Karaszi

1965 • Täby

#35

•

14 oktober 2018 kl 13:07

1 Gilla

När jag springer till/från jobbet så har jag de 4 km som är närmast hemmet i skog med småstigar. Det är ungefär nu som det är dags för pannlampa. Jag upplever att när man har en "uppgift", dvs att ta sig till jobbet eller hem, så är det inte speciellt skumt (hehe) att springa i mörker. Första gångerna var det förstås mer speciellt. Men ibland händer det även idag att jag stannar, släcker lampan och stänger av musiken för den ovanliga känslan att stå i skogen i nära absolut mörker.

Hursom, poängen är att när jag nån enstaka gång bara ger mig ut på en springvända, och gör ett val som kräver pannlampa så känns det fortfarande lite mer underligt. "Uppgifts"-delen, att ta sig till jobbet, har liksom normaliserat det. På gott och ont.

Andreas Lundblad

1986 • Falkenberg

#36

•

14 oktober 2018 kl 15:33

Gilla

Skönt att ha vuxit upp som orienterare, de enda gångerna jag ens funderat på att det funnits något att vara orolig för är de gånger som batteriet tagit slut mitt i tävlingen. Ingen direkt rädsla men... Utmaning.

Elias Roos

1999 • Linköping

#37

•

14 oktober 2018 kl 15:54

Gilla

#36 Andreas Tävling i kolsvart skog, låter verkligen som en utmaning man helst skulle vilja slippa! Om jag känner mig själv rätt så kommer det hända många gånger att ja glömmer extra batterier :D

#35 Tibor Förstår vad du mena. Ända jag kan komma på är att springa hem från skolan, dock inte det lättaste att ta med löparkläder dit.

Magnus Friberg

1971 • Rasbo Uppsala

#38

•

15 oktober 2018 kl 09:30

Gilla

Springer ofta i mörker och har vildsvinen ofta ute på åkrarna jag springer förbi. Av någon anledning så är de inte lika skygga när det är mörkt som när det är ljust. Försöker vänja mig vid dem men har väldigt svårt för att springa lungt när de är där. Kollar över axeln stup i ett jag är iof även rädd för allt som jag inte ser också, helt irrationellt men jobbar på det. Har inte vant mig vid mörkret efter två år och undviker det jag kan men på vintern går det inte.
Ska skaffa mig starkare pannlampa det kanske hjälper.

Monica Carlsson

1971 • Partille

#39

•

15 oktober 2018 kl 19:15

Gilla

Ja alltså, jag känner mig absolut mindre rädd när jag springer i en mörk skog med stig än i ett motionsspår med elljus, eller längs cykelbanan nära järnvägsstationen. Tror de flesta djur är mer rädda för mig än jag för dem, plus att de har bättre syn, hörsel och luktsinne.
Men det är intressant att ventilera sina funderingar, och få tips om hur man kan försöka hantera det som är läskigt eller jobbigt.

Michael Lindborg

1964 • Saltsjö-Duvnäs

#40

•

15 oktober 2018 kl 20:13

Gilla

Ingen verkar ha skrivit det mest uppenbara: spring med en kompis!

< < < 1 2 3 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.