Löpning Kom igång 99 inlägg 11634 visningar

Hur behåller ni motivationen utan lopp?

Helena Blomkvist
1983 • Boden
#1
18 mars 2020 - 12:33
Gilla
Även om det är en liten sak i den stora kris som råder så kan jag inte låta bli att känna mig ledsen över att de flesta lopp jag sett fram emot nu är inställda. Jag är ny löpare, har tränat i lite mer än ett år och är ständigt rädd att tappa motivationen och det flow som ändå hållt i sig i över ett år! Loppen är ju en bra morot och jag hade tänkt genomföra min första halvmara här under våren. Att bara springa distansen på egen hand känns inte kul :/ Och att en hel varmperiod (vår,sommar,höst) ska passera utan belöning känns tufft. Vintern har man ju plågat sig igenom ??
Hur tänker ni andra för att behålla motivationen? Framför allt ni som inte har sprungit i flera år där det sker nästan automatiskt.
Jag hoppas innerligt att det ska vara nog med den egna vinningen (hälsa, nöje) men jag vill verkligen inte tappa det nu!
< < < 1 2 3 4 5 > > >
Helena Blomkvist
1983 • Boden
#61
31 mars 2020 kl 09:10
Gilla
#57
Jag hittade karantänmaran igår faktiskt och anmälde mig för denna vecka. Var ju synd att man missade förra veckan men det borde bli kul :) Tyvärr ska vi ha busväder med snö i veckan...

Pratade med en kompis i helgen om att kanske köra någon intern tävling i vår i alla fall. Hoppas det blir av!
1984 • Göteborg
#62
11 april 2020 kl 19:58 Redigerad 11 april 2020 kl 20:00
1 Gilla
Räknar mig själv som nördig halvnybörjare, har egentligen sprungit sen våren -16 med bara ett längre avbrott, formen och motivationen har varierat mycket under tiden, men har egentligen aldrig tänkt tanken att sluta springa helt utan alltid sett det som pauser.

Att den där grund-löparmotivationen alltid finns kvar tror jag är för att jag har en bild i huvudet från så grymt härliga rundor, att få uppleva liknande igen, framförallt upplevelsepass på sommaren när jag vill ha ursäkter att vara ute så snart solen är (eller knappt är) framme.
När man t ex varit ute på en längre trail-upptäcktsrunda på en vandringsled i mysig men utmanande natur, fått den där kicken av att känna sig stark och löpadrenalin även om det så bara är en av massor med kilometer, härligt väder, härlig natur, gärna lite äventyrskänsla när man tar sig an teknisk terräng eller ska försöka hitta, och gärna så pass långt att man är riktigt mör och nöjd sen, men att man ändå i det läget är så pass träningsvan att man vet att man inte kommer ta skada av det.
Den bilden är det som får mig att vilja vara i bra nog skick och kondis under säsongen det är som härligast, dvs sommaren i mitt fall. Ju bättre skick och kondis man kan hålla sig i resten av året, desto större chans att kunna vara ute mycket och länge när det är som härligast att vara ute.

Sen kan motivationen ändå vara svår, får just nu t ex ofta dippar för att det känns tufft efter tappad kondis och onödiga kilon mot löparvikten. För vissa funkar det att köra självdisciplin och ändå följa sin träningsplan, det gör det INTE för mig. Men om den där djupare förankrade motivationen ändå finns där så försöker man i alla fall själv hitta sätt att motivera sig för stunden. Kanske det som är skillnaden mellan någon som verkligen är löpare i hjärtat mot någon som inte är det? (eller ännu i alla fall) Att man har hittat något sånt mål som är förankrat ända in i själen.
1992 • Olofström
#63
11 april 2020 kl 21:07
Gilla
Jag tror jag sprang 31 lopp totalt förra året (bana, terräng och stadslopp). Jag hade tänkt springa många lopp i år med eftersom det är kul. Så det är verkligen synd att den här pandemin kom. Det har bara blivit ett lopp hittills: 800 meter inomhus i januari.

Det blir väl mer träningspass med klubben i stället. Dessutom har jag precis som tidigare sprungit en del testlopp. Det blev bl.a. 5 000 meter och 10 000 meter i mars. Jag ska även springa testlopp på de kortare distanserna också. När det inte är tävlingar är min förhoppning att jag ska kunna springa testloppen något snabbare än vad jag annars hade orkat. I vilket fall som helst kan man få lite formbesked av testloppen.

När det inte är lopp kan man ju alltid passa på att försöka bygga på mycket mängd.
Helena Blomkvist
1983 • Boden
#64
13 april 2020 kl 20:27
Gilla
Jag har sån abstinens! Jag har dragit på mig min första skada sen jag började. Efter karantänmaran 4/4 (lördag) kände jag mig lite mör men inge fara. Jag sprang sedan måndagen och hade ont i höger ben på kvällen. Sprang dock ändå på tisdag eftersom jag inte hade ont på förmiddagen och fick fruktansvärt ont efter. Dagarna efter har jag knappt kunnat gå och nu har jag hoppat på kryckor. Idag är första dagen som det faktiskt känns lite bättre. Vad det är vet jag inte. Jag misstänker att felet jag gjorde var att ta sommarskorna för karantänmaran, vilka jag inte använt på hela vintern, och springa på enbart asfalt.
Jag har ont på utsidan av höger ben, långt ner, just ovanför ankeln. Det gör som mest ont när jag pekar med tårna från kroppen men även när jag flexar foten. Det är även svullet. Men det gör inte direkt ont vid tryck om jag inte verkligen tar i och samtidigt rör foten lite. Har funderat på en seninflammation men det är bara en gissning... Någon som känner igen?
Jag har provat cykla men även det gjorde ont. Testade lite yoga idag men även det funkade dåligt.
Jag vill verkligen bara vakna imorrn å smärtan är borta. Det gör förresten även ont när jag sover :/
Men den goda nyheten är att motivationen består! Jag kan knappt vänta innan jag får ge mig ut igen! Även om det kommer bli mycket korta turer till att börja med. Kanske jag kan få köra en kort till helgen med lite tur. April skulle ju bli min bästa månad hittills men det får kanske bli maj då?
1984 • Göteborg
#65
13 april 2020 kl 22:31
1 Gilla
Skynda långsamt om du har en skada, man har alltid sån himla löppepp om man varit igång och plötsligt får vila ofrivilligt, men det går över till slut :P Alltså skynda långsamt som i att känn efter att det verkligen har gett med sig och inte känns av när du ska träna och gå och kolla upp om det håller i sig, särskilt om du är så pass halt nu och inte vet vad det är.
I dessa tider med lyxen att inte ha mål som kräver ett strikt och ambitiöst träningsschema är det ju guldläge att verkligen försöka läka ut skador hellre än att råka göra dom värre och segare.
Egentligen kanske inte så mycket för skadorna i sig utan att man kan råka sabba hela motoriken mer också när kroppen försöker skydda sig, och det rörelsemönstret kan sabba även när skadan är läkt och vara t o m segare att lära om (utan att råka sabba ännu någon annanstans).
Helena Blomkvist
1983 • Boden
#66
16 april 2020 kl 09:14
1 Gilla
Andra besöket till sjukgymnast inplanerat idag. Hennes teori stämmer med min och är fortfarande på löpvila. Men det är mycket bättre och igår var jag smärtfri ända fram till kvällen, först då kände jag att det var lite ont (efter en kort hundpromenad). Men det är fortfarande svullet (vätska?).

Nu är förhoppningen att kunna delta i Coronamilen, även om jag får växla mellan gång och jogg. =) https://www.coronamilen.com/ -Bra initiativ!
Jim
1973 • Lomma
#67
16 april 2020 kl 13:16
1 Gilla
Kul att så många lyckas hålla uppe motiverationen. Själv störtdök min när Göteborgsvarvet ställdes in då det egentligen är det enda lopp jag återkommande tränar för. Skulle blivit 7:e varvet i rad detta året, med målet att ha genomfört 10 st innan jag fyller 50.

Eftersom jag egentligen inte tycker själva springandet på asfalt, i platt landskap, i sig är fantastiskt kul har jag istället rampat upp annan träning. Jag favoriserar sånt som känns kul. Just nu MTB och "kroppsviktsövningar" och några kortare myspass med löpardojjor :)
Min tankegång just nu är att det är bättre att jag tränar något, vad som helst, än att köra ett surt intervallpass utan ordentlig inställning/ansträngning.
1980 • Staffanstorp
#68
17 april 2020 kl 18:54
Gilla
Själv kämpar jag lite. Inte med träningsmotivation generellt där jag inte har några problem med att hålla i en pågående träningssvit. Men utan lopp, "riktiga" pb''n och saker som klubbrekord att kunna jaga försvinner den där extra grädden på moset och det känns rätt surt för tillfället. Det där som (för mig) gör att löpningen går från att kännas som något bra, trevligt och allmänt gött till att svår-att-sätta-ord-på-känslan av toppat välbefinnande och snubblande nära kärlek.

Siktet får väl ställas in på uppbyggnad av en god grundform och hänga i och sen omvandla det till revanschlust och längtan.
1984 • Stockholm
#69
17 april 2020 kl 21:35
Gilla
Trodde nog inte loppen var så viktiga för min motivation men märker att det är svårare än jag trodde utan. Eller så är det bara den allmänna undantagskänslan. Pendlar mellan att tycka att det får vara OK att hållligångträna 3 ggr i veckan ett tag medan världen är upp och ner och motivationen sisådär och att tycka att nä, här finns ingen anledning att gå runt och vänta på bättre tider... Löpning är så oviktigt viktigt just nu och det är en utmaning.
Kim Ahola
1970 • Västerås
#70
18 april 2020 kl 11:59
Gilla
Lite deppigt med epidemi men loggar mina mil ändå. Har sett att många dragit ihop kompisar för testlopp och det börjar kanske bli dags. Har svårt att ta i på platt mark så jag kör en del backe för att det känns lite roligare. Kan inbilla mig att jag ska upp på toppen och rädda nån från fienden och så.
JJogg
1986 • Örebro
#71
18 april 2020 kl 22:29
1 Gilla
Trodde det skulle vara problem utan lopp. Men skönt att få till riktig grundträning utan att stressa. Och så har jag gott om tid på mig att plocka bort lite bukfetma så jag kan springa lite lättare och bättre när tävlingarna väl drar igång.
1972 • Borlänge
#72
19 april 2020 kl 00:29
3 Gilla
Jag har hittat ett roligt sidospår av löpningen. Att hjälpa bekanta med löpträning :)
Just nu har jag några som vill klara milen på 45min. Kommer med tips och ideér som förklarar hur olika program och pass är tänkta.
Sen agerar hare på några av de tuffare passen.
Idag körde vi(de) 5km snabbdistans på bana - skoj!!
Annars är det "egna" lopp som jag tränar emot. Lägger in dem i planeringen med jämna mellanrum.
Har kört 10000m bana tidigare och härnäst är det en halvmara på G.
1991 • Norrköping
#73
23 april 2020 kl 16:42
2 Gilla
Jag har haft problem med benhinnorna hela året men ändå kört på i hopp om att rehab/prehab, främst i form av en massa tåhävningar, skulle göra susen. Det gjorde det inte och istället eskalerade besvären när vädret blev som bäst och jag tvingades vila en vecka. Mina Strava-vänner lade upp fantastiska bilder från kvällsrundor i solen medan mina Instagram-vänner lade upp bilder och videos från premiärdopp i sjöar. Själv satt jag hemma och funderade på exakt hur mycket jag hade fuckat upp mitt år genom att inte lyssna på kroppen och träna på trots tydliga besvär. När jag igår gick till naprapaten för en första träff så kunde han liksom lika gärna säga "du kan köra igång med löpningen nu direkt" som "du måste vila hela helt, minst ett par månader". Det blev som tur var det förstnämnda och mina jävla benhinnor blir förhoppningsvis bara en liten parentes under 2020.

Hur som helst så inser man när man är borta, även om det bara i mitt blev en vecka, att lopp och dylikt är ganska oviktigt jämfört med att ö.h.t. ha möjligheten att ge sig ut och springa. Jag insåg hur mycket tid jag faktiskt lägger på löpningen då mitt liv blev bra mycket torftigare när jag inte kunde springa. Andra spelar golf eller padel - jag springer. Utan det blir det inte mycket kvar. Därför har jag bestämt mig för att verkligen uppskatta varje runda framöver utav bara tusan.

Idag tog jag igen det jag gått miste om genom att förlänga jobblunchen lite och springa till en sjö för ett dopp. Det var oväntat skönt och ett tips jag kan ge till er andra. Det behövs inga separata badkläder utan det är bara att hoppa i med löpshortsen på. Är det någorlunda varmt ute är det nästan bara skönt att springa med våta shorts. Själva löpningen då? Jo, jag slutar aldrig förvånas över hur mycket jag kan lura mig själv. När jag inte kan springa bygger jag upp löpningen som något magiskt och att det kommer att kännas SÅ skönt när jag väl drar av ett pass. När jag sedan är mitt inne i passet så är det jobbigt, varmt och jag är mest sugen på att stanna och gå.

Hur som helst: släng in ett dopp under löprundan om vädret är som idag, det är magiskt skönt.
#74
23 april 2020 kl 18:03
Detta inlägg har raderats
1984 • Göteborg
#75
24 april 2020 kl 02:36
Gilla
#73
Härlig läsning! Bra att få perspektiv.

Tänker alltid att jag ska bli bättre på det där senare, att kombinera rundorna med roligare inslag, men blir ganska stötvis. Att planera in det ger bonusen att man har något att se fram emot, vilket vi har blivit berövade på under pandemin. (Förutom lopp även semestrar, festivaler/konserter/andra evenemang...) Vi behöver liksom något att se fram emot, men gör man det bara tillräckligt motiverande funkar ju ett i förväg planerat träningspass också. Dom korta spontana förgyller vardagen men har inte den där långsiktiga se fram emot-effekten...

Ska försöka få tummen ur och planera något sånt. Spånar på ett långpass med ölstopp/picknick vid dom man känner på vägen (lämpligen utomhus)...
#76
24 april 2020 kl 07:39
Detta inlägg har raderats
1960 • Halltorp
#77
24 april 2020 kl 08:19
Gilla
Går inte, jag motiveras av att springa lopp. Förra året sprang jag 13 maratonlopp, i år har jag inte sprungit en meter. Är anmäld till 12 maratonlopp, i år, loppen ställs in, en efter en. Kommer åter i träning när jag ser någon ljusning!
#78
24 april 2020 kl 11:53
Detta inlägg har raderats
1979 • Enskede
#79
24 april 2020 kl 12:15
Gilla
Jag springer inte så många lopp så jag är inte jättepåverkad av tävlingsstoppet. Det som är positivt för mig är att träningen blir mer luststyrd och mindre omgärdad av stress nu. Jag blir också mer motiverad av tanken att hålla mig i bra form till den dagen jag får Corona, speciellt om den skulle slå hårt på mig.
1967 • www.sapiens.se
#80
24 april 2020 kl 12:24
4 Gilla
Hannes: Intressant att du nämner om att vara i form om det slår hårt.

Jag har diskuterat aspekten av att få Corona hårt med fler personer på senaste tiden och nämnt just motivationen till att vara i form. Skulle det bli så illa att jag åker på sjukdomen och hamnar i intensivvård så är det en enorm påfrestning för kroppen. Jag är fullkomligt övertygad om att oddsen för mig och min förmåga att klara av en sån påfrestning ökar markant om jag har en god fysisk status.

Så, motivationen till att träna är hög, lopp eller inte. Dessutom med lugnet av att variera träningen än mer än vanligt. Löpning må vara den gren där man ser mig delta i lopp men just nu är det även mycket cykling och paddling. Inte endast för att det är kul utan för att det ger en bra helhetsform.
< < < 1 2 3 4 5 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.