17 januari 2024 kl 09:18
Redigerad 17 januari 2024 kl 09:18
400m-intervaller, eller ännu kortare, 200-300m, är ju ett utmärkt sätt att träna syreupptag även om den typen av träning blivit lite "omodern" nu när alla sjunger lovsånger till tröskelträningen. Carolina Wikström körde t ex mycket 200m-intervaller innan hon blev mera känd och etablerad.
Volym i träningen är alltid bra för att bygga aerob bas och uthållighet men för motionärer finns en annan viktig aspekt, det bör vara ROLIGT att träna också. Jag tillhör typen som just tycker intervallträning är roligt och jag är i princip aldrig skadad, har inte haft en skada sedan 2015 och knappt före det heller. Jag tycker det är trist att bara springa mycket distans i zon 2 och ledsnar på den typen av träning på någon till ett par veckor. Däremot har jag sällan eller aldrig problem att motivera mig till att springa intervaller, det är roligt/roligt att springa fort.
Varför inte kombinera ett pass med kortare intervaller med ett pass med längre intervaller på t ex 1 km, per vecka och låter resten av passen vara riktigt lugnt, varav ett lite längre, då hamnar man ganska nära det klassiska 80/20-upplägget? Tilläggas kan att intervallerna alls inte ska springas på max, inte de korta heller. Spring inte snabbare än att du kan köra 1-2 intervaller till. Intervaller av typen 3x3 km är bra också men de bygger inte så mycket syreupptagningsförmåga.
För att svara på din fråga så tror jag många tänker så här:
Känns det för lätt så:
1. Korta ner vilan
2. Utöka antalet intervaller, istället för t ex 10x400m, kör 12-15 x 400m
3. Höj farten.