Några år har passerat sedan min veka mage kollapsade under Kullamannen 2023 och det blev en längre period borta från ultraloppens fantastiska värld innan jag tog mig tillbaka förra sommaren.
Nu har jag sprungit ultralopp i 11 år men fortfarande bara stått på startlinjen för ett 100-mileslopp en gång, så det är väl på tiden att göra ett nytt försök. Jag skippade anmälan till Kullamannen, dels för att priserna till UTMB-lopp börjar bli ganska löjliga men också för att Skåne i november lockar oerhört lite.
Sörmlands 100
170 kilometer på fantastiska sörmlandsleden, det kommer blir årets huvudmål. Inför DxT förra året så tror och hoppas jag att jag lyckades hitta ett fungerande koncept beträffande energi. Med ett år till att förfina energiplanen så hoppas jag att magen inte ska bli en fällande faktor.
Jag vill ge mig själv bästa möjliga förutsättningarna för ett lyckat lopp den här gången och hoppas att det går att lösa med följebil som rör sig mellan vätskestationerna i den mån det är möjligt. Finns även möjlighet att använda pacers, se om det blir aktuellt.
Strax under 3000 höjdmeter samlar man ihop på vägen ner till folkparken i Nävekvarn och det är väl inga siffror man ligger sömnlös över men det ska ändå tuggas ner. Jag har ju haft en tendens tidigare att slarva med backpass, kanske är detta året som jag faktiskt ser till att även träna på den delen.
Just nu är jag även anmäld till Sörmland Winter trail, som utgår från Nävekvarn. Just nu är det dock lite oklart om jag kommer kunna delta
I ren panik anmälde jag mig också till Lidingöloppet på en av de sista arbetsdagarna 2025, bara för att inte låta friskvårdsbidrag brinna inne. Det jag inte kollade upp var när loppet gick men med två veckors vila efter Sörmland100 borde jag iaf kunna ta mig runt.
Sen håller jag på att fnular på ett nytt eget äventyr men den håller jag lite på tills allt är spikat, en lite teaserbild iaf 
