Någon mer som finner frihet att springa på okänd mark? Ett exempel är om jag är på långresa med bilen och längst vägen stannar till vid någon liten skogsparti någonstans norr i Sverige och dess skogar.
På med löparkläderna och ut på stigen, hitta andningen, känna ”flowet” och sedan upptäcka vad som finns längst stigarna. Ett gammalt torp, outforskade sjöar, doften av myrr och våtmark samt känna den friska luften och friheten.
Det är ju underbart att sätta sig i bilen och ge sig iväg efter detta. Det är en del av friheten med löpning för mig.
Vad är löpning för dig?
