Foruminlägg av Erik Eriksson

Hej. Jag har en liten fundering om att springa ett marathon, eller kanske snarare en dröm om att göra ett. Problemet är att jag inte vågar mig på ett då jag kommer att köra på tills jag stupar. Att avbryta är inte ett alternativ. Det längsta lopp jag gjort är Lidingöloppet 30 och känslan efter var nog den värsta jag varit med om. Har aldrig någonsin haft sådan panikångest som då. En ren mardröm. Tycker att jag är hyfsat bra tränad. Ligger kring 40 på milen och sprang på 1.34 på Gbgvarvet förra året och 2.40 på Lidingöloppet men jag vet inte om detta säger någonting om att jag ens skulle klara av ett marathon. Skulle vara bra om någon har några tankar, ideer eller egna erfarenheter på det jag skriver. Om någon har provat Stockholmmarathon och Lidingöloppet, kan det jämföras på något sätt?

Hej. Jag undrar om nån har någon tanke kring vissa känningar jag haft vid och efter högintensiv träning.

Vid ett par enstaka pass så har jag mått rätt så dåligt direkt efteråt med svimmkänsla och det har blivit vitt för ögonen. Men jag har hållt mig vaken. Kan det ha med andningen att göra eller borde jag kolla hjärtat?

En annan känning jag haft är restless legs oftast mitt i tunga träningsperioder. Vad kan det vara?

Hej!

Jag började träna löpning igen vid årsskiftet efter några månaders uppehåll. Det har känts ok men långt ifrån lätt. Nu den senaste månaden så har jag märkt att kroppen säger ifrån rätt kraftigt vid löppassen. Det spelar ingen roll om jag småjoggar eller kör hårt, efter 20-30 min in i passen känns det som att kroppen skriker att jag ska stanna. Benen blir tunga, andningen likaså trots låg puls och jag känner även ett visst ångestpåslag. T.ex har 2 timmar träning har inte varit några större problem tidigare nu är 20 minuter problem. Det ska sägas att jag från och till har svåra problem med ångest och stress.

Är det någon som känner igen sig? Vad kan det vara?