Foruminlägg av Richard Eklund

< < < 1 2 3 4 > > >
#1
•
9 april 2015 kl 15:05 Redigerad 9 april 2015 kl 15:14
Gilla
Skövde skall blir min första halvmara. Jag gjorde idag 16,5 km på 1,42 och bör väl klara loppet tycker jag. Hur tränar jag den återstående tiden fram till loppet? Någon mer långrunda?

Har själv tänkt 4x5 km tempo samt två pass styrka kondition innan loppet. Vilka råd kan ni ge?

Undrar också vilka trick ni har för att minska svettlukten annat n deo? Den är inte rolig, särskilt inte för omgivningen.

#2
•
27 september 2015 kl 13:28 Redigerad 27 september 2015 kl 13:28
Gilla
Hålla höger bör man göra för att släppa fram snabbare tävlande. Men om det redan är så att man själv håller på och passerar andra ännu långsammare måste man då acceptera att bli knuffad av ynglingar med skev självbild?

När man håller undan kan ett enkelt tack i ena mungipan eller en viftning med handen som hälsning vara helt opassande?

Nära samma skara av motionärer tar mot hjälp från funktionärer i vätskekontrollerna, var är leendena och tacksamheten för den hjälpen de får?

Som tur är utgör dessa endast en mindre del av ett annars mycket trevligt lopp.




#3
•
15 oktober 2015 kl 17:35
Gilla
nyaskor
#4
•
26 oktober 2015 kl 06:17
Gilla
Efter ett hundliv med Boxer, Berner Sennen, Taxar och Airedale terrier är min uppfattning att så länge hunden får trava så kan den springa i princip hur långt som helst. Airedale Terriern höll gärna ett 6.30 tempo tills han blev för gammal vid 8-9 års ålder. Han och jag låg i många år och sprang 3-4 mil i veckan under barmarkssäsongen.

Att springa med hund är mycket trevligt och något jag kan sakna.
#5
•
28 oktober 2015 kl 19:21
1 Gilla
När jag var runt 25 år hade jag en runda på 17 km som jag aldrig klarade av riktigt, det var en backe på mitten som alltid var för jobbig. En gång så började jag blöda näsblod ett bra stycke före backen och hade stora problem med att hantera detta i farten. Rätt som det var hade jag passerat backen, löpandes och med näsblod. Detta lärde mig mycket om vilja och motstånd. Numer klämmer jag åt mig själv hårdare och har med tiden kunnat öka både längd och tempo. Upplever också att" Tabata träningspass" har lärt mig att våga ta ut mig och inte spara på krafterna.

Ett annat "roligt" fenomen är att jag nästan alltid har förkylningssymptom innan tävlingar. Innan LL hade jag ont i armar och ben som en annalkande influensa men det var bara latmasken som gjorde allt för att komma undan en jobbig lördag.
#6
•
3 november 2015 kl 13:46
Gilla
hungrig
#7
•
6 november 2015 kl 12:57
Gilla
Endorfinism
#8
•
15 januari 2016 kl 09:22
Gilla
Jag tränar lite cirkelfys för att bli snabbare löpare. I detta ingår ofta burpees. Träningen ger mig mycket och jag gillar det starkt.

Men men.... jag får ont i tårna eller rättare sagt tåspetsarna.

Har jag fel teknik eller fel skor ?
#9
•
17 januari 2016 kl 18:25
Gilla
Var och körde ett pass igår och analyserade läget. Sambandet är att när jag efter hoppet går över till liggande, för armhävningen, så får tårna sig en smäll. Försöker att göra åtta burpees på varje Tabata. Har SOC inneskor, de är kanske för mjuka?
#10
•
18 januari 2016 kl 13:13
Gilla
Bra förslag, provar jag imorgon. Tack!
#11
•
29 januari 2016 kl 19:53
Gilla
uruselt
#12
•
29 januari 2016 kl 20:01
Gilla
Jag har kört mellan 4 och 6 mil veckan under 2015 och lyckats kapa tider, normalt nu är 5:40 5:50 per km över 20 km. Idag orkade jag inte ens springa hela vägen, landade på 6:40. Anfådd, rusher på någon km i taget. Helt enkelt uruselt. Jag brukar kunna nöta på och ha minimal spridning på km tiderna. En backe som jag sprintar uppför normalt, fick jag gå upp i. Det var otäckt och obegripligt. Är det en förkylning eller en ny hjärtinfarkt på gång?
#13
•
29 januari 2016 kl 20:52
1 Gilla
Verkar vara 30 km i veckan som är min genomsnittliga dos inte 40-60 km. Inte min avsikt att överdriva allt för mycket. Jag hoppas att det kan ha ett kost samband. Vi får se. Kör lite cirkelfys imorgon. Vid min hjärtinfarkt så räddade löpning livet på mig. Utan ansträngning så hade jag nog hankat mig fram i fem år till men med en brutalare utgång. En infarkt är mentalt påfrestande och man blir lite nojig. Särskilt som som stentet som jag har sitter gör ont vid hårt kroppsarbete.
#14
•
30 januari 2016 kl 17:16
Gilla
Idag blev det ett pass cirkelfys/cross fit och därefter en lugn mil med min 9 åriga son. (6:30 tempo) Kändes bra. Funderar på om gårdagens genomklappningen berodde på vätskebrist. Vägde 1 kg mindre igår efter rundan än efter dagens aktivitet.

#15
•
15 februari 2016 kl 21:10
Gilla
Kronhjortar
#16
•
24 februari 2016 kl 18:48
Gilla
Soppatorsk
#17
•
17 mars 2016 kl 06:52
Gilla
Vänner!

Jag har tränat mycket i vinter, både löpning och styrka. Kanske för mycket i "comfort zone" och för lite kvalitetsträning.

Vad ska jag tänka på/ hur skall jag ta steget till att bli en 5 minuters löpare och inte fortsätta att harva på i 5:20 - 5:30 tempo ?

Goda råd mottages tacksamt.
#18
•
17 mars 2016 kl 21:46
Gilla
Tack för diskussionen ovan, jag håller med....


Mina egna ideér är egentligen två;

1. Att tänka på steglängden, med så mycket "Squats" som jag kört så skall jag orka rejäla steg.

2. Hålla uppe pulsen och köra hårdare. Pulsmätning bär mig emot men man känner ju flåset.

Det är ju bra tre månader av träning kvar till Stockholm Marathon.


#19
•
24 mars 2016 kl 21:41
Gilla

Vi tränar för livet.

Senaste Lidingöloppet hörde jag att en deltagare hade transplanterat hjärta. Jag har en stent i vänster kranskärl och tänker köra Stockholm Marathon i år, Lidingöloppet gick bra förra året.

Ett tips kan vara att googla på engelska, utbudet av frågor och svar blir mycket större.

Svaret blir helt säkert att om du mår bra så är det bara att köra på. Tycker jag med.
#20
•
30 mars 2016 kl 18:07
3 Gilla
Körde min första långrunda idag, ca 30% är skogsbilvägar och stigar. Pratade med en räv som lapade smältvatten. Han eller hon hade vinterpälsen kvar. Att följa vårens seger över vintern är en förmån som vi utomhuslöpare har, säger som Mamma Mu, "man blir glad av blad"
< < < 1 2 3 4 > > >