Foruminlägg av Maria Lindberg

#1
29 juni 2016 kl 20:47 Redigerad 29 juni 2016 kl 21:07
Gilla
Efter ett några månaders uppehåll har jag börjat springa igen, försiktigt, 5-8 km i lugnt tempo. Men efter ett par veckor började det värka i yttre muskeln under knät, precis vid muskelfästet. Jag känner inte av det under löpningen, men däremellan och bara om området utsätts för tryck.

Någon som känner igen detta? Inte kan det vara benhinneinflammation?
#2
29 juni 2016 kl 23:02
Gilla
Är en sån där som förespråkar tallriksmodellen, men minska kolhydratmängden medan du ökar mängden grönt. Ät regelbundet, nästan vid exakta klockslag och sov så mycket du kan. Det blir då lättare att äta bättre och blodsockerkurvan blir stabilare = lättare att undvika socker.

I övrigt måste du ju, som nämnts tidigare, anpassa din diet efter vad som funkar för just dig, men just regelbundenheten vill jag trycka extra mycket på.

Utöver detta vill jag bara höja ett varningens finger för eventuella överbelastningsskador. Känns det bra, så är det bra, men börjar du få känningar i fot/knä/höft, låt då kroppen vila lite. Det tjänar du på i längden. Detta är ju självklarheter, men var ändå tvungen att ta upp det då jag inte sett någon annan skriva särskilt mycket om det.

Lycka till Emma!
#3
30 juni 2016 kl 15:54
Gilla
Hm, jag beskrev kanske den ömmande punktens placering lite för otydligt. Värken ligger snarare högst på vänstersidan av tibialis anterior, precis i anslutning till tibialis-benet, precis mellan benet och muskeln. Anledningen att jag undersöker detta här på forumet är just för att jag letat med ljus och lykta efter förklaringar och kan med ganska stor säkerhet utesluta flera vanliga löparproblem, däribland löparknä.
#4
30 juni 2016 kl 16:34 Redigerad 30 juni 2016 kl 16:35
Gilla
Precis, men det jag funderar på är om det är i muskeln eller i benhinnan problemet ligger. Jag hade misstänkt benhinneinflammation, då värken känns lika mycket på benet som vid muskeln (tibialis anterior) men då benhinneinflammation oftast (vad jag har förstått) yttrar sig i nedre den av skenbenet, undrar jag om det verkligen kan vara det.
#5
30 juni 2016 kl 17:25
1 Gilla
Jo, jag misstänker det också. Tack för engagemanget ändå:)
#6
1 juli 2016 kl 16:57
Gilla
Alltså det där är ju en jättekomplex fråga och det kommer hela tiden nya rön ang. kost och prestation och många av dem strider mot varandra. Dessutom reagerar vi olika på olika kost. Några är bättre på att förbränna fett, medan andra är bättre på att förbränna kolhydrater. (Enligt Jonas Colting kan man dessutom träna kroppen på att förbränna fett när man tränar, vilket gör att du kan hämta bränsle både från fettet och kolhydraterna = bättre prestation).

I vilket fall som helst verkar allsidig kost och regelbundet intag leda till balans i kroppen, vilket därmed ökar dina chanser att både prestera och gå ner i vikt (beroende på utgångspunkt).

Du efterfrågar en quick fix - undviker du glass, godis, chips och allt det där som du vet, tror jag att du kommer gå ner i vikt ganska omgående utan div kött- eller svältdieter. I samband med viktnedgången kommer du att prestera bättre. Du får ju mindre att bära på.

I slutändan, och här säger jag emot mig själv lite, tror jag inte att det finns ett enda korrekt svar på din fråga. Alla har olika utgångspunkter och utefter just din får du söka svaren. Förhoppningsvis kommer du fram till något innan maran.

Allt gott!
#7
1 augusti 2016 kl 14:58
Gilla
Det finns olika teorier om detta, men jag har fattat det som att när du springer långt och lugnt bildas extra mkt mitokondrier och kapillärnäten blir tätare (+fler röda blodkroppar?). Vid kort och intensivt är det framförallt hjärtats pumpförmåga som tränas. För att springa snabbare på milen behövs intervallpassen, men eftersom en mil trots allt inte är en kort distans, behövs båda träningsformerna, där majoriteten av träningen ska vara långa och lugna. Detta gynnar även din snabbhet.

Det är möjligt att det finns fler förklaringar, men jag tycker denna låter rimlig.
#8
8 september 2016 kl 12:27
2 Gilla
Sprang den vackraste bokskogsrundan i Skåne idag, men kunde inte njuta alls, för o herre vad jobbigt det var. Fick bita ihop hela vägen. Men nu är det avklarat och jag är go i hela kroppen!
#9
15 september 2016 kl 21:32
Gilla
En väldigt svår fråga, som det säkert finns väldigt många svar på, MEN, om man springer 30 km på (strax under) 3 timmar på flack mark, vad kan man då räkna med att få för tid på Lidingöloppet? Jag har bara sprungit så långt i Malmö, där det knappt finns en enda backe. Det är platt överallt. Jag har sprungit i mer kuperad terräng, men aldrig så långt. Vid de tillfällena har jag sprungit någon mil och då ökat miltiden med ca 5 min.

Som sagt, jag förstår att det är väldigt individuellt, men jag skulle gärna vilja ha en liten fingervisning. Vilken måltid är möjlig att satsa på?
#10
26 september 2016 kl 21:13
Gilla
Springer milen på 52-55 min och beräknas då klara LL på 3:25 enligt vissa källor. Kom dock in på 3:07 och hade med största sannolikhet kommit in ännu snabbare om jag inte startat i grupp 10 (hade väldigt mycket bök med att försöka springa om.) Uppenbarligen kan man inte räkna ut LL-tid grundat på miltid.
#11
26 september 2016 kl 21:41
1 Gilla
#204 precis! Glädjande var det iallafall att tiden gick åt rätt håll:) Sånt här är spännande!