Foruminlägg av Thobias Romu

< < < 1 2 > > >
#1
•
18 juli 2015 kl 01:30
Gilla
Kunde inte heller ladda upp direkt. Löste det genom att lägga till nytt tävlingspass så som tidigare har skrivits. Sedan ändrade jag distansen på tävlingen till den som GPSen visade.

Det var härligt att komma igång till sist, även om jag gick ut för hårt. Man hinner bygga upp rätt mycket nerver tills 00:00. Sova nu!
#2
•
18 juli 2015 kl 05:53
Gilla
Det tar emot att ge sig ut nu. Men det ska nog gå ändå :)

Regnet hann förbi linköping under vilopausen.
#3
•
18 juli 2015 kl 06:00
Gilla
Jag tar tillbaka kommentaren om att regnet passerat linköping :)
#4
•
18 juli 2015 kl 11:03
Gilla
Först och främst så är jag otroligt imponerad av allas prestationer, inte minst toppen på listan som gång efter gång går in på mil-tider som jag bara drömmer om.

Jag måste också säga att det är så skönt att natten är över. Jag kunde inte få till någon bra återhämtning över huvud taget. Jag låg mest och stressade upp mig för att jag inte kunde somna, på grund av att jag stressade upp mig. Moment 22...

Men nu, när jag inte känner tvånget av att sova så är det bara att slappa och fokusera på uppladdningen. Jag är visserligen trött och sliten, men lugn. Det känns som att jag har lärt mig en hel del redan efter hälften av intervallerna.

Lite tråkigare är att jag fick lätta känningar i knät mot slutet av 4:e intervallen. Jag hoppas att det räcker med en omgång massage och andra skor, om inte så är det värsta som kan hända att jag får nöja mig med ett PB i distans/dag.
#5
•
18 juli 2015 kl 16:22
Gilla
6/8 var inte att leka med, mentalt sett var det helt klart ett av mitt livs jobbigaste pass. Pulsen var ok, tempot lika så. Det svåra var bara att överhuvud taget befalla kroppen till att ta nästa steg över huvud taget.

Jag hoppas att lite pizza hjälper.
#6
•
18 juli 2015 kl 22:26
1 Gilla
Det här var mycket tuffare än vad jag hade väntat mig. Men, också mycket roligare och jag har lärt mig mycket om hur min knopp och kropp fungerar.

Jag gick ut för hårt så det blev inga 10k sista intervallen, men väl 60 min.

Bra jobbat alla och ett stort tack till Jogg och Niklas!
#7
•
7 augusti 2015 kl 00:06
Gilla
Nu var det ett tag sedan jag sprang med 610:an, vars GPS är bättre än 620:an jag uppgraderade till. Jag tror inte att det spelar någon större roll så länge man gör likadant varje gång. Men, jag föredrar att använda tid på korta intervaller och GPS på längre.

Det jobbiga med korta intervaller är att trögheten i kockan gör sig påmind. När jag springer 200 m på tid med ståvila så visar GPS:en ofta ca 180 m per intervall och ytterligare ca 20 m i vilan. Vilket är lite irriterande men acceptabelt.

#8
•
24 augusti 2015 kl 09:50
1 Gilla
Bild uppladdad av Thobias Romu
Håller med #341, första halvan var roligast och vackrast med soluppgång och småstigar. Och 9 mil var jobbigt i sig :)

Jag hade också problem med värmen, framförallt i de öppna partierna. Men det gick ändå på något sätt. Mitt mål var att ta mig genom utan skador, och det tror jag att jag lyckades med. Såhär i efterhand så var nog hjärnan en större bromskloss än kroppen, men båda behöver trimmas om jag ska fortsätta med ultror.

Jag tror att fler sträckor på stigar och spångar skulle höja upplevelsen. Däremot så har jag svårt att se det hända under andra halvan då ultran skulle krocka mer med stafetten.
#9
•
26 augusti 2015 kl 10:55
Gilla
Då jag inte är den starkaste löparen så såg jag ultravasan som en upplevelse i första hand, och ett test av mig själv i andra hand. Och upplevelsen vart bra men driver mig inte till att vilja springa nästa år. Då springer jag gärna en annan ultra eller två nästa år.

Men jag tror att jag kommer återvända om två tre år för att se hur jag utvecklats :)
#10
•
4 september 2015 kl 09:14
Gilla
Bild uppladdad av Thobias Romu
Från artikeln i fråga.

Antal och andel i de olika grupperna.
#11
•
4 september 2015 kl 17:03
Gilla
Många bra råd här ovan. Jag tror det kommer vara jobbigt, men gå bra för dig. Jag hade sprungit ungefär lika mycket som du första gången, eventuellt att jag sprang lite längre sträckor fast lite långsammare.

Såvida inte dina vanliga banor är väldigt kuperade så skulle jag råda dig till att ta det lugnt runt backarna under Lidingöloppet. Sedan kan du komma tillbaka nästa år och sätta ett nytt PB, då vet du vad du behöver träna på samt vart du kan ta i och vart man ska spara på krutet.

En sak som är värd att tänka på är att även öva lite på att springa nedför, om du inte sprungit mycket nedför tidigare. Första gången jag sprang så hade jag nog orken men saknade tekniken för nedförslöpningen, vilket sabbade mina knän efter 20-25 km. Nedför handlar mer om teknik än ork, så jag tror många glömmer bort det om fokuset på ens pass är enbart motion.

Lycka till!
#12
•
5 september 2015 kl 10:15
Gilla
Jörgen, det fungerar inte riktigt så metabolt. Det är stor skillnad på fett och fett i kroppen.

Fettlagret runt nervcellernas axon, dvs myelinet, är inget annat en ett cellmembran som lindats flera varv kring axonen. Med andra ord är fettet samma typer av fosfolipider som bygger upp membranen runt alla andra celler i kroppen. Och, om nu kroppen har ett sett att förbränna dessa vid behov så är det definitivt genom andra vägar än de lipider som finns lagrade som energikällor i olika delar av kroppen.

I övrigt kan jag för lite om ALS för att spekulera kring andra orsakssamband.
#13
•
8 september 2015 kl 11:39
Gilla
Instämmer visserligen med kören att man generellt bör undvik energidrycker. Även om det i detta fall rör sig om dyrt sockerfritt vatten. Nu framgår det inte om så är fallet, men känner man att man behöver ta energidrycker i vardagen så bör man nog kolla över sin kost i första hand. Sedan finns det säker tillfällen då de kan komma till pass, ex tävling där prestation är viktigast.

Med det sagt så har jag testat päronsmaken en gång. Den smakade ok. Jag drack den runt 18, kände mig piggare och vaknade flera gånger under natten. Men, en gång är ingen gång så jag kan egentligen inte säga något om effekten, men smaken var ok som sagt.
#14
•
9 september 2015 kl 16:04
Gilla
Jag har inte testat garmin 220/225, men använt 620 ett bra tag. Hade jag ingen klocka idag så skulle jag nog spara lite pengar och välja en 220/225. Jag har inte haft någon större nytta av allt extra i 620an.
#15
•
13 september 2015 kl 20:09
Gilla
Väldigt bra presterat av Sverige överlag. Roligt att Buud tog ett guld till sist.

Jag blir dock lite irriterad när Aftonbladet inte ens nämner Kajsa Berg. På sätt och vis så förstår jag att det här inte är en prioriterad sport för dem, men det är ju inte många sekunders "grävande" de behövde göra för att hitta en full lista med alla Svenska toppresultat.
#16
•
28 september 2015 kl 16:38
Gilla
Instämmer med att det var optimala förhållanden. Jag hade inget tidsmål i år och sprang utan klockan. Trots det sprang jag in 30 min snabbare än sist och jag klarade äntligen sub 3h, samtidigt som jag var så pass pigg i benen att jag nästan blev besviken på mig själv för att jag inte tog i mer. Det blev också första Lidingöloppet där jag inte behövt undvika trappor dagen efter. Och detta trots att jag knappt sprungit en meter sedan Ultravasan. Det är skönt att få ett kvitto på att all träning gett resultat och nu gäller det bara att hålla i, för jag har inte nått min topp än!

Vad gäller loppet i övrigt så upplevde jag det som trängre än tidigare, jag startade i 4:e i år men är van vid senare grupper. Det kanske beror på att jag sprang snabbare? Värst var nog de första 5 km och de sista 7 km. Men med det sagt så var det bara några få tillfällen som det faktiskt störde mig.
#17
•
4 oktober 2015 kl 22:09
Gilla
Jag ogillar visserligen anekdoter... Men min egen erfarenhet är att kost är a och o för att minska vikt.

Själv gick jag inte ner något extra då jag ökade från 2 mil/vecka till 4-7 under några månaders tid. Men så fort jag la om kosten så började jag gå ner. Och då var det inget radikalare än att jag slutade med socker, och senare ersatte potatis/ris/pasta med grönsaker de gånger jag kunde. Men åt GI:ish hållet än low carb.

I mitt fall funkade nog inte enbart träning för att jag kompenserade, jag kände verkligen av en ökad hunger när jag ökade mängden. Och jag tror att anledningen till att det gått så bra efteråt är för att jag hittat en kost som låter mig äta mig mätt, men utan onödiga kcal.

Med det sagt så har jag för mig att forskningsläget just nu håller med min erfarenhet. Det finns till och med rapporter om att konditionsträning sänker den basala metabolismen, dvs man bränner mindre i vila. Så, styrketräning är nog att föredra om man enbart vill bränna fett med så få träningstimmar som möjligt. Men löpning är roligare ;)

Dock, det finns en amerikansk studie på folk som gått ner i vikt och hållit vikten i minst ett år (?). Den visade däremot att träning var en av de absolut starkaste prediktorerna för den här gruppen. Det rör sig dock om korrelation och därför inte nödvändigtvis kausalitet.

Så, mitt råd är att träna på och sedan fundera på om det finns några detaljer i kosten som går att justera.
#18
•
4 oktober 2015 kl 22:28
2 Gilla
Jag fick liknande symtom när jag återupptog träningen efter en långvila för ett par år sedan.

Det visade sig vara så att mina vader blivit större, men inte mina oelastiska byxor (R90?). De snörde av blodet då musklerna spände sig, och hela vaderna värkte efter 1km. Släppte dock då jag stannade, men kom tillbaka då jag började springa igen. När jag kom på vad det var så blev jag superglad, samtidigt som jag kände mig otroligt korkad :)

Hoppas att det löser sig!
#19
•
5 oktober 2015 kl 17:27 Redigerad 5 oktober 2015 kl 17:42
Gilla
Dubbelpost
#20
•
5 oktober 2015 kl 17:41 Redigerad 5 oktober 2015 kl 17:46
Gilla
Re JB,

Så roligt och bra jobbat :)
Jag tror inte heller på mirakel, men jag tror inte heller att alla klarar av en sådan omfattande omställning av träning och kost på en gång. Starkt!

Re Lars
Du har rätt. Jag har inga bra siffror, men ett av mina stora nöjen är att studera min puls efter träningspass. Efter ett 25km plus pass så dröjer det ofta in på natten innan helt normal vilopuls nås för mig.

Re bo,

Jag ska börja med att säga att jag förespråkar löpträning/gång träning, med en brasklapp om att inte glömma kosten. Och jag ber om ursäkt för att det avvek något från originalfrågan.

Mitt inlägg syftade mest till att belysa att frågan liksom forskningsläget är komplex. Men också väldigt intressant :)

Det är givetvis så att man kan öka sin totala förbränning med löpning/gång. Poängen är den att effekten kan vara väldigt liten till att börja med. Troligast så bränner man totalt mer av 1h gång/löpning per dag. Men att kliva av bussen 1 station längre bort kanske inte påverkar vikten, ens långsiktigt. Dvs, när man ökar från noll så finns det en tröskel man måste över för att bränna mer än vad man sparar mellan passen. Det är inte heller otroligt att förändringen faktiskt är ett tecken på en bättre fungerande, dvs hälsosammare, kropp. Så, man kommer nog må bättre av att gå av bussen tidigt, även om men inte märker det på vågen.

Basalmetabolismens påverkan är dock ett bra exempel på att det här med att gå ned i vikt är ganska komplext. Och som sagt, har man ont om tid så är nog styrketräning effektivare än löpning/gång. Ett annat exempel är fenomenet med non-responders.

Vad gäller att motverka en förbränningsökning av ca 30% så hållet jag med om att det är svårt att "kompensera" helt. Om man nu gör anspråk på att äta sunt. Men, det är inte så svårt att kraftigt reducera gapet genom små mängder mat utspritt över flera måltider, mellanmål och fikor.

Vi ska inte heller glömma att det är väldigt vanligt med träning hos de som stannar nere efter en viktminskning. Men, den studien kan inte svara på om de gick ner eller håller sig nere pga träningen. Det kan vara så att det är mer kopplat till förmågan att hålla rutiner, eller något helt annat.

Och som du säger så finns det många lyckade exempel. Jag klassar mig själv som ett sådant. Men, som du också säger så är det i kombination med andra förändringar. Långsiktigt så handlar det om att hitta en jämvikt mellan kost och motion som man kan leva med resten av livet.

Förlåt för all text!
< < < 1 2 > > >