Foruminlägg av Sylvia Stenfelt

< < < 1 2 3 > > >
#1
•
6 april 2018 kl 22:20
1 Gilla
En tanke bara - vad tror du kan/ska hända (i negativ bemärkelse) om du verkligen vilar och låter kroppen återhämta sig inför ditt lopp?

Det är inget fel på din form, den verkar toppen, men du har nog stressat kroppen lite väl bra (troligtvis hormonell påverkan), vilket lätt leder till att kroppen "lägger av" och skallen inte vill mer.

Jag hade vilat hela veckan fram till torsdag, kört ett superlätt pass då, gått en långpromenad och ätit godis på fredagen och sen gjort loppet med piggt huvud och glad kropp på lördagen.

Lycka till!
#2
•
7 april 2018 kl 12:05
Gilla
Jaha, nej, då är ju mitt förslag ingen bra lösning. Familjefrid är viktigt. :)

Oavsett vad du väljer så - lycka till om en vecka! Det kommer att gå bra!
#3
•
16 april 2018 kl 19:48
Gilla
Grattis till ett genomfört lopp! :)

Du hade drygt 22 km i benen dagarna innan innan du ställde dig på startlinjen, du tror inte det kan ha bidragit till din negativa känsla under loppet? Återhämtningen verkar ju också tuff, att "lida" under en promenad känns ju inte optimalt?

Jag hade satsat på enbart promenader, cykling, crosstrainer, rodd eller simning under en hel vecka för att fräscha till benen. Alternativ träning som inte alls belastar så "stötande" som (även) lugna löppass gör. Formen kommer inte att försämras det minsta denna löpvilovecka.

Sen har vi ju din operation; ska du bara träna för att hålla vikten så räcker alternativ träning eller lätta och korta löppass och att du skärper till kosten lite (säger jag utan att veta något om din kosthållning). Träning i samband med vikthållning/viktnedgång är överskattat - det är det man stoppar i sig som spelar allra störst roll.

Du verkar vara en seriös och duktig löpare och alla sådana brukar ha säsongsvila en gång per år. Se den närmaste tiden som säsongsvila, låt kroppen återhämta sig ordentligt och läka ihop och få med dig skallen igen, så ska du se att allt ordnar sig och du blir starkare än någonsin. :)

Hoppas det ordnar sig för dig!
#4
•
22 april 2018 kl 22:31
Gilla
Du har nog fått en liten överbelastning bara. En gång är ingen gång i dessa kretsar. ??

Mitt råd är att skaffa en kruskavel - en brödkavel med hårda piggar på - och "kavla" hålfoten hårt tills du känner att det bränner i huden och foten (gör detta utan strumpor) och sen töjer och masserar du hålfoten manuellt. Syftet med kavlandet är att öka blodgenomströmningen till området, som ju är en sena=dålig blodtillförsel. Bra blodtillförsel ger näring och syre för läkande.

Excentriska tåhävningar i en trapp och handduksknycklande ihop med tå-och hälgång är bra komplement. Du kan springa som vanligt så länge det inte gör (för) ont. Du borde vara smärtfri om ett par-tre veckor.

Lycka till!
#5
•
23 april 2018 kl 21:57
Gilla
Jag gick till en sjukgymnast, som gjorde en massa ockulära besiktningar och tester. I mitt fall handlade det om överrörliga vrister (uttöjda ledband från barndomens vrickningar och noll rehab) samt höga fotvalv.

Jag tränade bort min PF, som hade gäckat mig under 6 månader (och ett brutet Göteborgsvarv) och som efter 3 veckors idogt rehabtränande försvann och aldrig har kommit tillbaka. Trots att jag, idag, gärna springer upp till en mil på löpband i bara strumpor.

Min poäng är - jag tror att det finns mängder av orsaker till en plantar fasciit och man behöver komma åt orsaken till inflammationen, inte bara behandla symtomen. Men visst, i en akutsituation inför ett lopp så kan tipsen här i tråden kanske hjälpa, men vill man bli av med eländet för alltid så tror ju jag att roten till det onda behöver hittas och åtgärdas därefter.
#6
•
5 maj 2018 kl 00:06
Gilla
Man kan ha lågt Ferritin med normalt hemoglobin eftersom Ferritin är själva lagret, som hemoglobinhalten använder sig av. När Ferritinet har sjunkit tillräckligt mycket påverkas även hemoglobinet, som i ditt fall Cina. När man, som i övrigt frisk person, har ett hb-värde på 109, då har det gått långt.

Visst finns "sportsanemi", jag har själv varit drabbad av det, men man kan inte alltid bara "skylla på" söndertrampade röda blodkroppar. Det finns många andra faktorer, som spelar in. Hur och vad äter du? Är du vegetarian? Hur är dina menstruationer? Blöder du mycket varje månad?

Du vågar självklart fortsätta springa, det är ingenting som hindrar dig där och det är inte farligt, men du borde se över din kost och försöka alltid att äta livsmedel som är järnrika, samtidigt som du äter dina järntabletter.
#7
•
5 maj 2018 kl 00:35
Gilla
Det där med järngrytor/stekjärn och sura saker är ett jättebra tips! Jag använder det själv så mycket jag bara kan.

I övrigt så är det de animaliska livsmedlen som kött, fisk och t ex blodpudding samt ägg, fågel och skaldjur som är mest järnrika.

Vegetabiliska järnkällor är också bra men de behöver, till skillnad från animaliska järnkällor, C-vitamin för att kroppen ska kunna ta upp järnet.

För att ändå ge lite ljus åt detta så - har man järnbrist tar man upp mer av järnet i maten än när man har välfyllda depåer. :-)
#8
•
8 maj 2018 kl 21:35
Gilla
Cina, om jag får tro mellan tummen och pekfingret, baserat på det du skriver, så tror jag absolut att din kost de senaste 6 månaderna är boven i dramat. Fast, nu är ju inte jag läkare men OM jag hade varit det hade jag ordinerat en kur med järntabletter och kostföreskrifter för att se var du landar och börjat där. Ett positivt F-Hb av fem möjliga kan mycket väl handla om Naproxen-intaget. Speciellt om du har en orolig och stressad mage/tarm.

Kvargen du äter, såväl som äggen, innehåller rätt mycket kalcium som hindrar kroppen från att ta upp järn. En sallad är inte heller särskilt järnrik...

Sen tänker jag, om du ändå lagar näringsrik mat till dina barn, varför lagar du och äter du inte samma mat själv?

Köp lite järntabletter och knapra på dem samtidigt som du ser till att äta mer varierat. Föredrar du vegetariska inslag, kombinera dem ihop med C-vitamin för lättare upptag. Äter du kött, blodprodukter och andra järnrika animaliska livsmedel så fortsätt med det. Ge det ett par månader, då borde det ge ett positivt utslag.

Hoppas du kommer till rätta med det här!
#9
•
8 maj 2018 kl 21:58
Gilla
Jag är också chef, två år äldre än du, instruerar tre gruppträningspass varje vecka på fritiden, förutom min "egen träning", och kan bara hålla med dig; återhämtningen tar längre tid än förr och det kan kännas lite jobbigt. Mentalt. Men det är så det är.

Jag har nu kommit till acceptansläget, där jag accepterar att alla pass inte flyter på som jag har tänkt eller vill, jag är ibland stel som ett kylskåp morgonen efter ett träningspass och jag är ett år äldre än sist det begav sig.

Men bara för att; vilka prover tog man på vårdcentralen och vad visade värdena?
#10
•
20 juni 2018 kl 11:41
Gilla
Hej Hans,

Funderade lite på ditt senaste D-vitaminvärde på 39 (enhet?), som man sa till dig var optimalt; enligt referensintervallen ligger du i den nedre skalan, faktiskt nära en brist.

Hos oss i Blekinge är referensintervallet 25-75 nmol/l, där >75 nmol/l är ett optimalt värde. Karolinska ligger något högre på lägstanivån, runt 50 nmol/l, med optimal nivå 75-125 nmol/l.

Stämmer ditt värde på 39 verkligen? För, det låter väldigt lågt med tanke på den höga mängd D-vitamin du äter per dag.
#11
•
24 juni 2018 kl 21:32
Gilla
Så bra! ??

Analysmetoderna skiljer så klart åt mellan laboratorierna, och även om enheten nmol/l är den vanligaste så finns även ng/ml.

Det var lite det jag var ute efter när jag såg ditt värde och tänkte kliniskt kritiskt, om 39 verkligen stämde, med mängden tillskott du stoppar i dig.
#12
•
25 juni 2018 kl 08:47
Gilla
Ja, du har ett bra värde. :)

Själv brukar jag ligga på strax över 70 nmol/l under sommaren och runt 50 nmol/l under vinterhalvåret/våren utan något tillskott alls.

Problemet med D-vitamintillskott, framför allt det man köper på nätet med enormt stora mängder vitamin i varje tablett, är att det är fullt möjligt att överdosera eftersom man egentligen inte vet hur mycket varje individ behöver och ej heller exakt hur mycket som kroppen faktiskt tar upp och lagrar. I ditt fall är det jättebra att du kollar ditt värde en gång om året, så att du inte får i dig för mycket. :)

#13
•
22 augusti 2018 kl 20:38 Redigerad 22 augusti 2018 kl 20:38
Gilla
Hej hela kunskapspanelen!

Min son, nyss fyllda 15 år, 180 cm lång och 76 kg tung, tränar pingis, styrketräning med periodisering och springer upp till milen flera gånger i veckan förutom skolidrotten. Nu har han "drabbats" av något som jag har diagnostiserat som det som står i rubriken, dvs hopparknä/schlatterknä/jumpers knee. Nu vet jag att detta drabbar främst idrottande ungdomar som växer fort, vilket han ju har han gjort, men vill ändå inte bara säga att "det går snart över". :)

För att lugna smärtan bär han vulkanskydd när han tränar och är (av mamma) tvingad att vila från belastande styrkeövningar/löpning, men vet den samlade kunskapsbanken här några övningar, som han skulle kunna göra för att detta ska försvinna?

Tacksam för svar och gärna tips på rehabövningar! Jag har själv haft de flesta löparskador man kan ha, förutom stressfraktur, hälseneinflammation och så detta så jag kan inte riktigt ge honom några råd. Kan ni? :)
#14
•
22 augusti 2018 kl 21:10
Gilla
Tack för svar! :-)

OK, men har du andra tips på hur han ska kunna bli av med det eller är det som med mycket annat, att det går över efter lite vila?
#15
•
24 augusti 2018 kl 18:00
Gilla
Tack för hopp och input Irene! Det verkar som att det börjar ge med sig nu, idag kändes det mycket mindre sa han.

#16
•
19 december 2018 kl 21:25
1 Gilla
Jag har också lyckats höja min kadens till i snitt 178-179 på alla pass, oavsett tempo, genom att en längre tid lyssna på låtar med ca 180 bpm när jag springer. Nu för tiden hamnar jag där även utan pulsad musik. Det är precis som om jag har lärt benen att röra sig i den takten.

Om det är bra eller dåligt vet jag inte, men jag känner mig mycket lättare i kroppen, även de (få) gånger det går lite fortare.

Träningsvärk får jag aldrig, är van vid att springa (på löpband) utan skor och hoppar en hel del hopprep så jag antar att vaderna är starka nog. Ett tips. ??
#17
•
30 mars 2019 kl 09:26
1 Gilla
Hej Chanelle,

Har du blivit utredd för dina låga värden? Under 50 i hemoglobinhalt, och det dessutom i perioder, låter ju som att man borde ta reda på varför du förlorar eller inte tar upp järnet ur kosten. Att bara behandla järnbristen kommer ju inte åt orsaken.

Ferritin är ju kroppens järnlager och generellt kan man säga att hemoglobinhalten börjar sjunka först när järnlagret börjar ta slut. Utifrån ditt värde på 5,9 kan du se det som ett i stort sett tomt järnlager (analysmetoder anger referensintervallet för kvinnor som runt 10-150 ug/l) vilket kommer att göra att ditt hb kommer att sjunka ännu mer utan behandling. Hur snabbt det går är väldigt individuellt och går inte att svara på.
#18
•
31 mars 2019 kl 12:13
Gilla
Har man en hormonspiral insatt är det vanligt att menstruationerna uteblir utan att det är något tokigt med kroppen. En reflektion bara.
#19
•
14 maj 2019 kl 20:21
1 Gilla
Jag tycker det där låter som en klassisk liktorn:
https://www.1177.se/jamtland-harjedalen/sjukdomar--besvar/hud-har-och-naglar/forhardnader-och-sjalvsprickor/forhardnader-och-liktornar/
#20
•
15 september 2019 kl 20:28
1 Gilla
Jag tror, utan att veta något exakt, att du nu plötsligt får en massa siffror på saker, som säkert har förekommit tidigare utan att du har vetat om det. Du ar levt i en icke vetande värld!

Vips får du tillgång till massa nuffror och du får en orostanke - är detta normalt?! Ovanpå det så ska alla tycka, tänka och tipsa. :-)

Mår du bra före, under och efter ett träningspass och allt känns som det ska är det lugnt. Jag tänker att du, efter ett träningspass, är lugn och avslappnad och därför uppför sig pulsen så. Hjärtats slag följer sinnesstämningen och en lugn och fridfull människa ger ett lugnt hjärta.

Jag går upp en gång varje natt för att gå och kissa. Efter toabesöket sjunker min, redan låga, vilopuls ytterligare 5 slag så jag hamnar på ca 40, ibland under det. Jag sover med min pulsklocka, så pulsen mäts kontinuerligt...
< < < 1 2 3 > > >