31 maj 2015 kl 17:40
Lite återkoppling efter årets Marathon.
Jag sprang in i mål på 3:31:21 och klarade således inte den målsättning jag hade med tävlingen.
Innan loppet bestämde jag mig för att ligga på 4:50-4:54 tempo. Starten gick bra och jag hamnade rätt snabbt tillsammans med farthållarna för 3:30. Allt kändes bra och jag hittade en bra och jämn lunk. Passerade halvmaran på 1:42 Kändes otroligt lätt både i kropp och andning. Hade en lite svacka vid 25 då jag fick lite magknip. Hämtade mig snabbt och vid 30 kände jag mig fortfarande otroligt stark. Andningen var knappt påverkad och benen var pigga.
Efter slussenpassagen och lilla backen upp på Norrmälarstrand hände det som ändrade allt. Som en blixt från klar himmel fick jag kramp i vaden. Kände mig stark så jag blev mäkta förvånad. Stannade och stretchade för att kunna fortsätta. Fick stanna och stretcha igen strax innan Västerbron. Färden upp för Västerbron blev sedan en plåga. Fick stanna fem ggr under västebronspassagen. Försökte jogga så gott det gick. Lyckades hitta ett sätt där jag landade stumt på plat fot som funkade att jogga i. Så fort jag tryckteifrån fick jag kramp. På torsgatan fick jag upp skaplig fart igen under kanske en km men sen kom krampen tillbaka.
Fram till 38-39 km kände jag inte att flåset eller energin tagit slut men här började det göra ont. Kämpade mig på stapplande steg i mål.
Väl i mål krampade allt från vader till ryggmuskler och jag var rejält nerkyld. Frös som en hund.
Där och då var jag nöjd över att ha tagit mig i mål
Idag är jag inte alls lika nöjd. Fartmässigt tyckte jag att det kändes bra och jag vill inte springa långsammare. Däremot tror jag såhär i efterhand att jag borde druckit mer under loppet. Min egen helt ovetenskapliga analys är att jag fick vätsebrist och att jag blev nerkyld mot slutet av loppet och det var därför kramperna började komma. När de väl är där blir det som en ond spiral med dåligt löpsteg och att man spänner sig för mycket.
Blev i alla fall på intet sätt avskräckt av händelsen och är mer sugen än någonsin på revanch....