För att inte kasta vatten på kvarnen så ska jag försöka ge lite konstruktiva råd i frågan,
Jag tror inte på avlivning, jag tror på utbildning av hundägarna i första hand, Hur man får till detta kan ske på olika sätt, Helst genom kommunikation mellan ansvarig myndighet och ägarna. Annars finns div, hjälpmedel att tillgå, ex munkorg. Men allting går ut på visa respekt för både offer, ägare och hund, genom att se till att sådant här inte händer.
Tyvärr så tar inte alltid myndigheter eller ägare sitt ansvar, eller har tillräcklig kunskap, och då finns det risk att det begås handlingar som i sin tur får konsekvenser där de här motsättningarna mellan hundägare, hundfobiker och moralpredikare verkligen ställs på sin spets.
Hälsningar: drabbad småbarnsförälder och hundägare.
