Foruminlägg av Andreas Kandre

< < < 1 2 > > >
#1
25 maj 2010 kl 21:40
Gilla
Jag fick min Garmin Forerunner 305 idag. Sitter och gottar mig över alla funktioner och längtar ut i spåret. Kostade 1700 spänn på Webhallen och innehåller det som jag tycker är viktigt. Tid, hastighet, tempo (min/km), höjd, GPS mm. Finns dyrare varianter men min bedömning är att 305:an är mest prisvärd.

Lycka till
#2
14 maj 2011 kl 20:55
Gilla
Idag är det min dag! Sprang nästan 20 mil under april utan att det hänt nånting, Snarare har det känts som det gått åt fel håll. Ont i benhinnor, ont i ljumskar osv. Nu äntligen börjar det släppa. Ídag kändes det lätt att springa. 12 km i perfekta förhållanden, ganska vindstilla och ca 15 grader varmt. Sprang in på 51,07 (4,14 min/km), vilket är pers med hästlängder för mig. Passerade milen på 42 blankt, vilket är 2,5 min under tidigare pers. Spöade min kompis Rickard med nästan 2 min. Nu är jag het inför Göteborgsvarvet på lördag.
#3
20 juli 2011 kl 23:44
Gilla
Jag har sprungit Lidingöloppet två gånger på ca 2,42. Med tanke på din tid på Gbgvarvet och på milen så tror jag absolut att du ska kunna gå ner mot 2,30. Jag har båda gångerna sprungit de två första milen på runt 1,40 och sen avslutat med en bedrövlig sista mil på dryga timmen. Mitt problem har dock varit att jag haft alldeles för lite mil och framförallt långpass i benen. När jag tittar på din träning så har du betydligt fler mil än vad jag hade. Jag tror att du ska försöka köra de första två milen på ca 1,40 som jag gjorde och sedan gäller det att du har krafter kvar att avsluta sista milen på ca 50 min. För att klara det så tror jag du är helt rätt på det att köra några långpass på ca 30 km (det missade jag). Ta det lugnt de första 22-23 km (ca 5,40 min/km) och försök sedan att springa ca 5 km i 5 min-tempo innan du avslutar med några lugna km. Lägg gärna in några rejäla backintervallpass också. Det kommer behövas. Lycka till!
#4
4 november 2011 kl 18:52
Gilla
Håller också med Kenneth. Slutade för ett år sedan efter att ha snusat i 28 år. Därefter har träningsmängden ökat rejält och tiderna har blivit klart bättre. PB på milen har gått ner från 44,30 till 38,30. Jag tror inte konditionen påverkas av snuset. Däremot har jag fått en helt annan ork att träna. Till viss del kanske för att kompensera abstinensen men framförallt så tror jag att energin ökat när nikotinet gått ur kroppen. Hade jag vetat vilken skillnad det skulle bli så hade jag slutat för länge sen.
#5
18 november 2011 kl 21:30
Gilla
Jag tror att du sliter på kroppen i onödan om du springer 30-35 km varje vecka. Jag skulle rekommendera ett pass på ca 20 km på helgen och ett lite kortare på ca 15 km mitt i veckan. Sen kan du öka på helgpasset i mars eller april och när loppet börjar närma sig köra några pass upp mot 35 km.
#6
9 november 2012 kl 20:02
1 Gilla
Hopparknä är skit. Har lidit av detta i ca ett halvår. Det kom smygande och började med smärta under några löpskolningsövningar. Därefter fick jag ont i vila när benet var stilla i böjt läge under en längre tid. Kunde till och med vakna på natten med lättare smärta, som dock gick över så fort jag rörde på leden. Jag fortsatte dock med löpträningen om än i mindre omfattning. För cirka två månader så fick jag diagnosen bekräftad av en ortoped och har sedan gått hos en sjukgymnast som dessutom är professor (hur många sjukgymnaster är det?). Han säger att belastning av knät är viktigt för att knäsenan ska läka ordentligt. Han säger också att det tar 6-12 månader innan man är helt bra. Lite tröstlöst, men tyvärr den bistra sanningen. Sjukgymnastens rekommendationer är excentrisk benböj på ett ben, utfall och gärna några andra benövningar i gymmaskiner. Han tycker också att det är OK att springa lugnt. Cykling är bra säger han. Innebär så låga belastningar på knät att det inte ska vara några problem. Dock är det viktigt att inte köra för hårt. Om man har smärta dagen efter då är det dags att lugna ner sig Jag har hållt på med det här ett tag nu och tyvärr har jag inte märkt av någon förbättring ännu. Tvärtom körde jag nog lite för hårt med resultat att jag fick ont för någon vecka sedan, Nu börjar det bli bättre och jag har tänkt att börja belasta kntr så smått igen.

Jag försöker trösta mig med att sjukgymnasten säger att denna skada har en god prognos. Den läker, men det går förbannat segt.

Lycka till!
#7
13 mars 2013 kl 19:57
Gilla
Susanne,

Har du gjort någon stötvågsbehandling än? Jag är nyfiken på om det fungerar. Jag lider också av hopparknä som konstaterats av både ortoped, sjukgymnast och MR-röntgen. På samma sätt som dig så kom det smygande. Har inte kunnat springa sedan i höstas och tyvärr märker jag ingen direkt förbättring. Kanske kan stötvågsbehandling hjälpa mig?
#8
14 mars 2013 kl 20:03
Gilla
Det låter ju som att det kan vara värt att pröva på stötvåg. Är det någon som har tips på någon som är duktig på detta i Göteborgsområdet?
#9
27 juli 2013 kl 16:52
Gilla
Jag har lidit av hopparknä sedan cirka ett år tillbaka. Idag kan jag inte springa alls.

Det började med att jag hade ont i vila i vänster knä. Jag kunde vakna på natten av att knät gjorde ont. Det var jobbigt att köra bil längre sträckor. Ändå fortsatte jag att träna, dock minskade jag veckomängden från kanske 6-7 mil/vecka till 2-3 mil/vecka. Sakta men säkert så tilltog smärtan och till slut gick det inte att springa längre. Jag har fått skadan diagnosticerad av ortoped, sjukgymnast och MR-röntgen. Jag gick hos sjukgymnasten ca 10 ggr och jobbade med ett rehabprogram där excentrisk benböj på ett ben var basen. Rehaben gick bra i början men när jag ökade belastningen så fick jag bakslag. Knät pallade helt enkelt inte belastningen. Därefter har jag under perioder vilat helt från knäbelastning. Mellan perioderna har jag försökt att belasta knät men varje gång så blir bakslag. Jag har även testat på stötvågsbehandling 4 ggr. Det gjorde ingen skillnad.

Ortopeden säger att alternativen till rehabträning är sklerosering (man sprutar in nåt skit i knät som på nåt sätt ska göra det bra) eller operation. Hans förslag är att börja med sklerosering och om det inte hjälper så satsa på operation.

Jag har i det längsta försökt undvika detta eftersom det känns som att det alltid är en risk att gå in och börja rota med knät, och knät funkar ju till i stort sett allt annat än just att springa med. Men löpningen är viktig för mig och jag saknar den skitmycket så jag börjar överväga att ta nästa steg. Min sjukgymnast säger att skleroeringen inte har någon bevisad effekt och han är också tveksam till operation eftersom han är tveksam till om det hjälper.

Så nu till den stiora frågan. Vad ska jag göra? Testa sklerosering och om det inte funkar lägga mig på operationsbordet eller hoppas att det blir bättre med tiden?

Tacksam för tips och råd. Vore väldigt intressant om det finns några erfarenheter av sklerosering och operation för hopparknä där ute.


Jag har hela tiden fortsatt att träna hyfsat hårt med simning, cykling (funkar OK men kan kännas lite ibland), rullskidor och styrketräning
#10
27 juli 2013 kl 22:47
Gilla
Nja, tveksamt. Jag har testat flera olika skor. Har tidigare kört på Asics Kayano 18, men körde intervaller och snabbdistans i lättare skor, framförallt Asics Tarther, men även med Asics Trainer. När jag började få ont så började jag laborera fram och tillbaka med olika skor men kände ingen skillnad.
#11
28 juli 2013 kl 22:44
Gilla
Stort tack allihopa för goda råd! Jag tar gärna emot ännu flera

Sklerosering låter mer intressant nu. Din beskrivning Tobias att det är kärlinväxten som är problemet verkar stämma exakt på mig.

Johnny: Löpbandet kan helt klart vara ett alternativ för mig. Ska pröva det innan jag går vidare med annan behandling. Håller också med dig om att sluta träna är det sämsta man kan göra. Jag blev märkbart sämre.

Oldboy: Ska försöka hitta Susannes blogg. Att få tips, råd och uppmuntran från andras väg tillbaka kan ju vara väldigt inspirerande och nånting som jag är i behov av.

Anders: Cykling är helt klart ett bra alternativ som för närvarande är min basträning. Känns som att det gör gott för knät. Men att ge upp löpningen vill jag inte göra, för det är för mig den roligaste träningen som finns.

Egentligen är det ju ingen som rekommenderar operation så jag kommer att kämpa på ett tag till.

#12
2 augusti 2013 kl 23:39
Gilla
Ja, hopparknä är helt klart lurigt.

Kjell-Otto: Kul att din grabb är på bättringsvägen. Skleroseringen verkade ju tyvärr inte funka för honom. Fan - jag som börjat tro stenhårt på det. Jag får ta en rejäl funderare på hur jag går vidare. Jag är inte bredd på operation än, det känns riskabelt att gå in och rota i knät. Det funkar ju ändå bra till allt utom just löpning

Daniel: Tvärmassage har jag aldrig hört talas om som behandling, men jag är beredd att pröva det mesta, så jag ske ge det en chans.
#13
3 augusti 2013 kl 22:47
Gilla
Nej, jag har inte provat naprapati eller kiropraktik. Trodde de höll på med krånglande ryggar? Vad var det som naprapaten gjorde som gjorde att du blev bra?
#14
4 augusti 2013 kl 21:27
Gilla
Låter som att det kan vara nåt för mig.

Är det någon som känner till någon duktig naprapat i göteborgsområdet?
#15
7 augusti 2013 kl 14:16
Gilla
Tack allihopa för alla tips och råd,

Jag ska nog försöka kämpa på ett tag till innan jag söker ytterligare hjälp.

Susanne:
Våra skador verkar likna varandra väldigt mycket. Båda verkar ha kört på lite för länge innan vi sökte hjälp. Grattis till att du kan springa en mil. Jag är inte riktigt där än men jag är på väg och att läsa om din resa ger mig ytterligare inspiration.

Jag har haft problem med att mitt knä inte riktigt tål den excentriska träningen. Min sjukgymnast tyckte att jag skulle köra benböj på ett ben 3 x20 2 ggr per dag, gärna med tunga vikter. Det gick ett tag men sedan fick jag ont. Efter en massa bakslag i höstas som berodde på att jag hade för bråttom med att komma tillbaks så har jag lugnat ner mig och blivit bättre på att lyssna på kroppen. Nu går det åt rätt håll i alla fall. Idag kör jag benböj utan vikt 2-3x15 st och utfallssteg 2-3x20 st varannan dag. Ibland kan jag få ont när jag kör benböj men jag har hört att det är OK. Jag antar att den smärtan kommer från kärlinväxten och inte från själva senan, men det är ju svårt att veta. Om jag hade känt mig säker på att den här smärtan inte är farlig så hade jag kunnat köra på hårdare än jag gör idag men instinkten säger nej. Har du någon smärta vid den excentriska benböjen och hur hanterar du i så fall den?

Jag har de senaste veckorna sprungit ca 2 km varannan dag i mycket lugnt tempo – ca 7,30 min/km. Det har jag gjort på löpband med 5% lutning vilket var ett tips jag fick tidigare i den här tråden. Men förutom den här rehabträningen så kör jag rätt hårt med vanlig träning i form av simning, rullskidor och cykling (7-9 timmar/vecka). Simning (crawl) och rullskidor påverkar inte knät överhuvudtaget vad jag märker i alla fall. Cyklingen däremot hade jag svårt med förut, men den funkar utan problem nu, och det känns dessutom som att knät blir bättre av det.

Mitt knä är lurigt för det gör ju inte ont under själva utövandet. Jag skulle kunna sticka ut och springa en mil i maxtempo utan att känna av knät men efteråt skulle det inte bli kul. Det gör ju att det är väldigt svårt att veta vilken belastning som är ”lagom” för att stimulera till läkning men samtidigt undvika överbelastning. Känner du något i knät under själva löppasset?

Jag har samma typ av elastiskt knäband som du har och tycker också att det känns bra att ha. Jag har tidigare prövat kinesiotejp i ett och flera lager, körde stötvåg 4 ggr. Var t.o.m hos en homeopat och osteopat som ordinerade smärtstillande salvor och knådade en del på knät men inget av det har hjälpt.

Det är en riktigt jobbig skada som det tar sin tid att komma tillbaks ifrån. Min sjukgymnast sa dock till mig att nästan alla blir bra med rehabträning, men det gäller att ha tålamod. Vi får pusha varandra så kommer 2014 bli vår säsong:-)
#16
9 augusti 2013 kl 12:44
Gilla
Lycka till själv Susanne! La till dig också så får vi pusha varandra.

Det är nog riktigt att jag gick ut alldeles för hårt. I början gick det bra också. jag tålde den tuffa rehaben och kunde även springa i ca 5 min-tempo en 3-4 km men jag tror att rehaben egentligen bidrog till att förvärra min skada.

Precis som du beskriver så kan jag också få känning dag 2. Väldigt konstigt!
#17
25 augusti 2013 kl 20:04
Gilla
Orsakerna till hopparknä kan nog variera. I mitt fall tror jag att det berodde på att jag fick ont i höften i slutet av 2011, och därför var tvungen att vila från löpningen nästan helt i tre månader. Därefter vara jag stressad inför årets höjdpunkter - Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon och sprang 14 mil i mars och sedan 27 mil i april. Med facit i hand en alldeles för snabb volymökning. Då är det lätt att det är nåt som inte håller. Min svagaste länk visade sig vara vänster knäsena. Efter Stockholm Marathon började jag känna mig lite stel i knät och jag började få ont vid stillasittande. Jag kunde vakna på natten av smärta i senan men så fort jag rörde på benet så försvann det onda.. Jag kände aldrig någonting under själva träningspasset, och det har jag för övrigt aldrig gjort. Vid den här tidpunkten skulle jag ha minskat belastningen och sökt hjälp. Istället så hoppades jag att det skulle försvinna av sig självt och så tränade jag på 4-5 månader till innan jag fattade att det här var nånting som jag inte klarade på egen hand.

Så det bästa sättet att undvika hopparknä tror jag är att lyssna på sin kropp och vara snäll mot den.

Om du börjar få ont under knäskålen efter passet när benet hålls stilla så kan det vara tecken på hopparknä, och i såfall är det läge att omgående dra ner på volym och intensitet och söka hjälp hos läkare, sjukgymnast, naprapat eller någon annan kunnig person som kan ställa en diagnos. Du ska dock undvika att sluta träna helt, för då blir det ännu värre. I alla fall så var det det för mig.

Jag börjar nu sakta men säkert bli bättre. Jag springer ca 2 km varannan dag i mycket lugnt tempo, ca 7 min/km och varannan dag kör jag excentrisk träning 3x10 på kil. Igår var jag med på en minitriathlon med 2,5 km löpning som jag sprang på under 9 minuter och trots det tempot så känner jag ingenting idag. Hopparknä är ju förbannat lurigt så kanske kommer smärtan imorgon men det känns inte så. Jag har efter ett annat tips i den här tråden börjat att massera senan ganska rejält ett par gånger per dag och det känns som att det hjälper. Jag kommer ändå att fortsätta med mitt lugna rehabtempo ett tag till innan jag vågar mig på en volym- och tempoökning. Jag kommer också fortsätta med endast 3x10 excentrisk utan extra vikt innan jag vågar lägga på mer belastning. Jag är förbannat trött på bakslag nu så det är bättre att skynda långsamt.

Kanske hade det varit bättre om jag dragit ner på den övriga träningen för att vila knät men jag är inte så säker på det. Både simningen och cyklingen är väldigt snäll mot knät, så jag tror faktiskt att den träningen bidrar till läkningen. Jag känner aldrig någonting i knät efter dessa pass. Det är stöten mot underlaget som löpningen genererar som är det som jag inte riktigt tål fullt ut än.

Hopparknä är som sagt förbannat lurigt och segt, men det positiva är ändå att nästan alla blir bra med tiden. Det är ju bara skit att det ska ta sån tid.

Lycka till allihopa!
#18
1 september 2013 kl 20:58
Gilla
Hej,

För mig försvann smärtan i vila när jag drog ner på träningsvolymen. Undvik att sluta helt men smärtan är sannolikt ett resultat av att du överbelastar knät.

Jag har själv gjort en magnetröntgen och min ortoped sa att anledningen var att utersluta annan skada. Magnetrönten gjordes i ett senare skede i mitt fall. Den första diagnosen ställdes genom vanlig undersökning av både en ortoped och en sjukgymnast och magnetröntgen gjordes för att säkerhetsställa diagnosen när jag inte svarade på rehabträningen som förväntat.

Lycka till!

#19
4 april 2014 kl 19:59
Gilla
Cherwil: Låter som att du börjar få insikt om att hopparknä inte är att leka med. Jag har ju gått med den här skiten i snart två år och är fortfarande inte bra. Jag kan springa men det är på en helt annan nivå än tidigare. Från 6-7 mil/vecka till 1-2 mil idag. Jag hoppas att det kommer bli mera men det får ta den tid det tar. Mitt tips är att omedelbart sluta med löpningen under kanske 3 månader och under tiden köra alternativ träning, t ex cykling, simning, rullskidor, crosstrainer eller likanden. Parallellt med detta ska du påbörja regelbunden rehabträning enligt rekommandtion från din sjukgymnast. Det är OK att det gör lite ont i senan under själva passet men har du ont dagen efter så har du kört för hårt.
Jag fortsatte löpträna lite grann för att inte tappa för mycket och med facit i hand så var det ingen bra taktik. Jag är övertygad om att det innebar att problemen förvärrades.
När du väl kommer igång med löpningen igen så tror jag du ska satsa på varierad löpträning och kombinera passet med annan träning. Ett förslag på pass kan vara börja med att att cykla en stund och därefter övergå till löpning och köra fartlek för att variera belastningen på senan. På så sätt får du till ett vettigt träningspass utan att du har sprungit för mycket. Det värsta senan vet är det där monotona malandet kilometer efter kilometer. Jag saknar långpassen svårt, men tyvärr så är det oerhört belastande för knäsenan.

Det är tufft att skrinlägga sina planer på kommande lopp - jag vet - men tyvärr är det helt nödvändigt. All erfarenhet säger att om du inget gör så kommer det bara bli värre.

Lycka till!
#20
28 maj 2014 kl 17:25
Gilla
Emelie
Om jag var du så hade jag sökt upp en duktig sjukgymnast för att få en riktig diagnos. Jag tycker inte heller att det låter som hopparknä. Att köra rehabträning som gör ont ska man nog aldrig göra utan att ha diskuterat saken med en sjukgymnast eller liknande
< < < 1 2 > > >