Foruminlägg av Johan Brännström

< < < 1 2 3 4 5 6 7 > > >
#1
7 september 2007 kl 16:31 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Jag ska också springa. Har bott på L-Ö tidigare, och sprungit alla distanser från barnsben men aldrig 30 (senast var det 15 km 2002). Således kan jag banan ganska bra, och håller med Stefan - golfbanan känns nog mer än abborrbacken, kanske mest mentalt. Men trösten då är att sedan är det väldigt lätta 2 km kvar, man nästan flyger fram.

Nu har jag nyligen tagit tag i mig själv igen efter 2 barn som nedkommit de senaste åren, så mitt mål är primärt att komma runt utan (större) krämpor. Sekundärt (måste ha någon måltid) är att komma under 3 timmar.

Jag längtar. Gemenskapen i spåret är en sjuhelvetes drivkraft när man är trött, det saknar man när man "bara" tränar för sig själv.
#2
30 september 2007 kl 15:30 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Jag återupptog min löpning i maj, och hade inte planer på LL förrän sista dagarna i juli, innan dess sprang jag som längst 8 km. Med andra ord kommer jag bättre förberedd nästa år.

Jag klarade mitt primärmål att komma runt utan krämpor som följd.

Däremot missade jag grovt på sekundärmålet (3 timmar). Tog slut mellan fågelöudde och grönsta, så sista 13 km gick jag i backarna och tog det lugnt för övrigt. Men hade åtminstone kraft till en tokspurt sista kilometern.

Totalt sett nöjd. Synd att det är ett helt år till nästa gång.

Bra jobbat alla andra, inte minst ni silverlöpare.
#3
6 oktober 2007 kl 17:10 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Jag vet inte om det finns några gränser. Själv sprang jag göteborgsvarvet första gången som 13-åring.

Barn känner knappt trötthet. Jag saknar det lätta löpsteg jag hade när jag var yngre...
#4
18 oktober 2007 kl 19:19 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Det här låter intressant. Har aldrig hört talas om det, men med LL30 avklarat så känns det lockande med ett terränglopp som (inte menat att låta kaxigt..) inte kräver någon framförhållning. Som ett träningspass med något extra. (förlåt, det är verkligen inte meningen att verka dryg)

Ni som sprungit tidigare, hur är organisationen omkring? Jag tänker på busstransporterna, vätskestationer etc.
#5
31 december 2007 kl 15:31
Gilla
Gott Nytt År till er alla!

Jag vill också passa på att tacka Niklas och alla er andra, ni bidrar till motivationen att löpa, det är roligt att kunna ta del av andras funderingar och upplevelser.
#6
15 januari 2008 kl 20:42
Gilla
Viktigast av allt - låt barnen ta initiativet!

Jag sprang mitt första GB-varv som 13-åring, och sprang LL 10 när jag var 11, så jag har egna erfarenheter. Det är kul, men det måste vara på de yngres villkor. Minsta lilla "måste-känsla" kan förstöra en blivande motionär för resten av livet.

Observera att det här inte var en förmaning, jag ser själv fram emot att få lunka runt någon kilometer med mina barn när de tycker att det är dags.

Löpning på sina egna villkor är J*VLIGT skoj!
#7
17 januari 2008 kl 22:46
Gilla
Jag när en känsla av att "joggare" (som inte springer för elitsatsning eller kroppens utformning) generellt börjar i tidig medelålder, runt eller strax efter 30.

Själv har jag i många år av min levnadstid joggat, men inte förrän 2007 som 33-åring upptäckt att man kan jogga bara för att jogga. Tidigare var det antingen för att bygga kondition för fotboll eller för att inte bli för rund (okej, när jag var riktigt ung var det nog för att det var det enda jag kunde slå alla jämnåriga på, jag höll ut länge). När jag drog igång i våras var det visserligen det sistnämnda, men någonstans på vägen hände något, och nu springer jag för att jag trivs med det. Ett riktigt J*VLA uppvaknande för en som sprang GBG-varvet redan -87.

Dessutom bekräftas min känsla när jag ser min närmaste omgivning och när man läser en sådan här tråd. Jogga/löpa/springa är nog inte kul nog att tillfredsställa oss som yngre.

Har jag fel?
#8
17 januari 2008 kl 22:49
Gilla
Olof:

Det är däremot mycket intressant statistik kring LL:s silver. 1500 färre på 20 år!?!
Kan det finnas delförklaringar i någon form, typ har de någonsin ändrat tiden?

Samtidigt är det kanske ytterligare ett tecken på att människan som art blir alltmer försoffad, även vi som motionerar "mycket" är sämre nuförtiden... skrämmande tanke!
#9
20 januari 2008 kl 15:31
Gilla
Janne: Den aspekten är MYCKET intressant. Jag konsumerar nog ganska många öl, men till största delen 33 cl och 3,5 volproc. Mao kanske det inte är så tabu?

Men som någon skrev tidigare, jag springer till stor del för att kunna unna mig goda drycker och god mat. I min värld är god mat ofta inte det samma som mager mat (även om jag vet att det kan vara jättegott med magra recept).
#10
30 januari 2008 kl 21:23
Gilla
Magnus//
Som aktiv i branschen måste jag försvara Rättvise-/Krav-/Fairtrade-/Rainforest alliance-märkt kaffe. Utvecklingen under de senaste två åren har varit enorm, tack vare större efterfrågan. Den större efterfrågan har lett till att andelen odlingar som certifieras ökar och kvaliteten blivit mycket högre.
Mitt råd är att testa exempelvis Löfbergs Lilas rättvise- och kravmärkta mörkrostade kaffe, det är inte dåligt alls (oavsett våra fördomar mot just det varumärket).

Och utvecklingen jag beskriver ovan gäller nog de flesta certifierade produkter. Skon på länken ovan ser ju inte så avancerad ut, men om efterfrågan ökar kommer alternativen att komma.
#11
31 januari 2008 kl 21:42
Gilla
Ni springer ju båda i Linköping. Där är det ALLTID motvind som jag upplever det. Självs sprang jag en lunchrunda i dag runt stångån, och när man har motvind på utvägen tror man undermedvetet att man ska få medvind på vägen hem, men icke. Östgötaslätten, you gotta love it.

Men jag väljer att se det som karaktärsdanande, det ger mental styrka att köra de "svåra" passen.
#12
12 februari 2008 kl 21:34
Gilla
För mig är det verkligen ingen nyhet, och inte särskilt överraskande. Jag har sett det ett flertal gånger i olika led av löpare.

Vi är alla olika skapta i tarmväg, och min teori är att man kan lätt vara ute efter att släppa väder, men bli överraskad av något lite annat. Magen har en tendens att komma igång av löpning rent allmänt, åtminstone för mig.

Jag kan tycka att det är störande med löpare i min närhet och främst framför mig som pruttar, och förstår om ni reagerar, men förstår väl om man inte vill bryta heller.

I min värld är det här en skitsak.
#13
13 februari 2008 kl 22:10
Gilla
Okej, jag hade tänkt skriva och berätta om min vana att alltid ha dasspapper med på längre löp, men nu skiter jag i det.

Magnus, ditt inlägg var så underhållande att jag inte vill stjäla din stjärtglans. Nej, förlåt, stjärnglans menar jag. Även jag skrattar mig till sömns ikväll.

Ditt tips om pannband kan nog få mig att börja använda pannband, det borde rensa rövskägget ganska bra...
#14
16 februari 2008 kl 01:10
Gilla
Magnus är ett föredöme!!!

Jag trodde mig ha en god relation med mina tarmar, men nu är jag tveksam.
#15
16 februari 2008 kl 18:11
Gilla
Philip - Magnus har nog rätt, samtidigt som han är lite rolig. Själv har jag aldrig blivit riktigt kissnödig under löpning, sannolikt för att man svettas som en gris.
#16
16 februari 2008 kl 23:37
Gilla
Kristofer - prostataundersökning är inte att rekommendera?
#17
17 februari 2008 kl 11:32
Gilla
Jag menar bara att en prostataundersökning inte är att rekommendera, öht.
#18
29 februari 2008 kl 07:33
Gilla
Jag anmälde mig faktiskt före årsskiftet, det var billigare då...

Gör det för andra gången, men i höstas var jag inte riktigt förberedd, hade bara 4 månader från 0 i benen.

Roland - förra året anmälde jag mig sista dagarna i juli, det var inga problem.
#19
29 februari 2008 kl 11:37
Gilla
Jag har egna erfarenheter av detta fenomen, men upplever det inte som ett problem. Jag springer merparten av mina kilometrar i skogen, och ser till att alltid ha en näve papper med mig, så jag låter naturen ha sin gång.

Det är mitt bästa råd, var förberedd.
#20
29 februari 2008 kl 11:40
Gilla
Men hallå! Det är inte mars än, det är faktiskt 29/2, men när man använder "sök joggare" är innevarande månad tom. Märkligt.
< < < 1 2 3 4 5 6 7 > > >