12 december 2009 kl 16:25
Redigerad 12 december 2009 kl 16:27
Min hälsa är min främsta motivation. Jag har varit överviktig sedan jag var barn, och nådde först för tre år sedan den punkten i mitt liv då jag kände mig redo att ta tag i min vikt. När övervikten och de medföljande begränsningarna och hälsoproblemen har varit ens normaltillstånd i många år blir det något av en chock att upptäcka hur mycket bättre man KAN må om man tar hand om sin kropp. För varje kilo jag kämpade bort blev livet både lättare och roligare. 35 kg har jag gjort mig av med hittills och nu har jag bara ett fåtal kvar till det mål jag från början trodde var ouppnåeligt.
I samband med viktnedgången upptäckte jag också att jag faktiskt älskade att springa. Tidigare hade jag tyckt att det var något av det tråkigaste man kunde göra - och det är klart att det inte är särskilt njutbart att springa när man bär på en massa extrakilon. Men när jag hade gått mina dagliga promenader ett tag och började få upp flåset upptäckte jag till min stora förvåning att min kropp inte var nöjd med att bara gå. Den ville springa! Det var bara att lyda, och det gick trögt och långsamt i början men åh vad härligt det var samtidigt, särskilt när jag märkte hur snabbt framstegen faktiskt kom.
I år sprang jag Göteborgsvarvet för första gången och det var en fantastisk upplevelse på ett rent personligt plan. Jag har aldrig känt mig så stark som jag gjorde då, och jag njöt av vartenda steg.
Framgången med viktnedgången fick mig också att inse att jag har makt över mitt eget liv, och jag har tagit tag i många andra aspekter av det. Jag har gått från fet, deprimerad och hopplös till stark, kapabel och hoppfull, och löpningen har en stor del i den förändringen.
Nu mår jag bättre än jag någonsin har gjort, både fysiskt och mentalt, och jag vill fortsätta må såhär bra - därför springer jag.
...oj, det blev långt. =D
