Hur många är INTE skadade?

Malin H

1970 • Stockholm

•

11 mars 2012 - 12:53

Gilla

Jag undrar om jag bara är gnällig :) Jag tycker nämligen jag är skadad precis jämt.
Har sedan två år tillbaka haft
1. muskelbristning i baksida lår - förstörde hela sommaren 2010
2. ont i höften - inomhussäsong 2011
3. minisken - förstörde sommaren 2011
4. baksida knä ner mot vristen och fortfarande höftproblem - har spökat sen jag sprang lidingöloppet
och nu igår smällde det till i vaden. Muskelbristning igen.

ÄR det så HÄR? För alla? Är det nån som är helt skadefri? Som bara kan njuta av att springa utan att det gör ont nånstans.
Jag kanske helt enkelt bara är för gnällig. Man kanske ska ha ont när man tränar?

Jag är så himla trött på alla skador som bara avlöser varandra. Jag springer ju ändå men det känns som man bara får springa på halvfart hela tiden. Så fort jag springer på 80-90% av max så smäller det till nånstans :(
Bara i december la jag nog ner 4000 kr på naprapat.
Drömmen är att få springa marathon men jag fattar inte hur min kropp ska hålla för det.

< < < 1 2 3 > > >

Gunnar Durén

1963 • Bromma

#41

•

13 mars 2012 kl 11:07

Gilla

Malin, läs jogg-artikeln om distanspass - där tror jag du hittar nyckeln till att hålla sig hel. När man börjar med löpning går utvecklingen snabbt. Man orkar snart springa betydligt fortare och längre. Alla delar i kroppen hänger dock inte med i samma takt. Mitt tredje år var skadefyllt och eländigt. Efter det har jag börjat komma ifatt och till stor del lyckats undvika löparskador. Det tar tid att göra kroppen tillräckligt robust för att klara tuffa kvalitetspass. Träna på och låt de flesta km var lugna distanskilometrar. Värm upp och jogga ner varje pass. Stretcha noga efteråt. Kör Core och annan styrka regelbundet. Gå och få en idrottsmassage hos en naprapat/massör då och då.

Anna Gandal

1963 • Sandviken

#42

•

14 mars 2012 kl 12:27

Gilla

Många har nämnt det och min erfarenhet är också: spring inte för fort. Jag tränar aldrig intervaller, jag går sönder direkt. Jag har tränat nu regelbundet i två år och jag springer i princip aldrig snabbare än 5 min/km tempo, inte ens korta sträckor, även om jag skulle kunna. Och jag springer aldrig två dar i rad och aldrig mer än 3 ggr per vecka. När man är 40+ så får man ta det försiktigt och räkna med att det tar tid att bygga upp. Att genomföra en marathon om man börjar från 0 så ska man räkna med att det tar 2 år. Det har det gjort för mig. Jag tror det är bra att komplettera med cykling. Ta det lite lugnare så ska det nog ordna sig!

Robert Holmgren

1972 • Farsta

#43

•

14 mars 2012 kl 14:43

Gilla

Jag har tack och lov klarat mig väldigt bra från skador. Började att springa (igen) för ca 3,5 år sedan och var väldigt försiktig i början med att inte träna för hårt och mycket. Alltid en vilodag mellan passen hur sugen jag än var att springa och sprang ganska långsamt också. Har sedan successivt ökat på träningen både i km och i intensitet och tränar nu rätt mycket.

Det jag har haft problem med under åren är höfterna (svag/stel) och ljumskarna (svag) men efter styrketräning och stretch funkar det bra nu. Att man sedan är lite småsliten här och var mest hela tiden, det är ju en annan sak :)

Jag inbillar mig att det är väldigt viktigt att samla mycket km innan man börjar springa för intensivt så att kroppen tål den högre belastningen som ökad fart ger.

Mattias Hedlin

1970 • Fagersta

#44

•

11 april 2012 kl 13:02

Gilla

Sedan jag började med minimalistiska skor och tåhävningar har jag inte varit skadad.

< < < 1 2 3 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.

annons