8 juni 2008 kl 10:06
Jag tror det är så att törstkänslan dämpas av ansträngningen, springer du väldigt intensivt så hinner du nå större vätskebrist innan du känner törst. Vid lugnare ansträngningar, lugna långpass t ex, tror jag att man helt kan lita på sin törstkänsla, i vila ska man det absolut, dricker du extra vatten, som t ex för att det skulle vara bra för huden, som vissa hävdar, kissar du bara ut överskottet inom någon timma, och det är inte så att det rensar kroppen eller nåt annat skitsnack.
Vid träning över nån timma eller i värme är det ju även lika viktigt att tänka på natrium (salt), som att tänka på vatten, att inte ha rätt saltkoncentration i blodet är minst lika farligt som att ha för liten plasmavolym (alltså vätskebrist). Isoton sportdryck eller några russin, kan vara bra att varva vattnet med. Låt suget guida dig, är man ute länge och bara dricker vatten, är min erfarenhet att vattnet slutar "smaka" efter ett tag, man blir sugen på salt och sött. Detta borde vara en begynnande saltbrist (hyponatremi) som gör sig gällande. Man kan också bli rejält hungrig, vilket borde tyda på att glykogennivåerna börjar sina.
Själv är jag ofta mycket sugen på frukt och grönsaker efter ett långt pass, gärna morötter, som innehåller mycket antioxidanter. Borde väl vara ett tecken på att kroppen känner av vad den behöver och skapar ett sug efter det. Kan inte tänka mig att långpass skulle vara farligt, vad har Paulún egentligen för vetenskapligt stöd för det?
