Provsprang 10km banan idag. Och innan jag skriver mer ska jag nog också skriva att jag är en utpräglad asfaltslöpare som i princip aldrig löper på annat än asfalt och grus. Skatås 18 ibland och Vättlefjällsleden en gång är det närmsta trail jag kommit i mitt liv.
Måste säga att jag tyckte banan var något helt annan än vad jag väntat mig...Om jag tog rätt väg :-)
Enligt webbsidan: " 10km - Lätt. Endast lite terräng, mestadels stig och grusväg."
Men jag tycker det var i princip ingen stiglöpning och väldigt mycket ljungklädda bergshällar och dessutom förvånansvärt mycket asfalt.
Då jag inte är van att springa så obanat hade jag väldigt svår att se markeringarna då jag fick lägga stor fokus på vart jag satte benen. Vilket gjorde att det gick frustrerande långsamt då jag hela tiden fick sakta ner / stanna för att hitta rätt väg.
Jag får nog stå på tillväxt till nästa år då jag förhoppningsvis fått mer trailvana. Vågar inte springa i år då jag vet hur jag blir med tävlingsadrenalin i kroppen. Och Berlin Marathon är om två veckor efter. Vill inte trampa snett så nära inpå...
