3 februari 2014 kl 21:03
Det är skitroligt! Vid spåret där jag brukar springa finns en - numera stängd - raststuga med bl.a. bastu. Söndagkvällar är bastun öppen och tjejen som ser till att det funkar hälsar alltid glatt och igenkännande.
Även om det finns inslag av upprepning så är det kul när någon man egentligen inte känner ger en bekräftelse.