22 december 2008 kl 01:58
Corben. Fördomar existera. De är en del av livet.
För-dom. Vi dömer nåt på förhand. Människor fungerar så, för det gör att vi kan hantera en komplex omgivning. Vi drar slutsatser baserat på tidigare erfarenheter, och extrapolerar dessa slutsatser till till nya situationer.
Erfarenhet: Gå nära gäng fulla ungdomar på fredagkvällen, bli nedslagen.
Skapad fördom: Fulla ungdomar är alltid våldsamma. Vi dömer alla framtida fulla ungdomar vi möter ute på stan på förhand.
Men det handlar om riskminimering, vi vill undvika situationer där vi utsätter oss för risker, alltså överdriver vi gärna riskminimeringen och bryr oss inte om eventuella brister i våra kunskaper i olika områden (better safe than sorry, typ). Så om vi inte märker några direkta negativa effekter så behåller vi, och utvecklar, gärna våra påkommna fördomar.
För att fortsätta exemplet:
Hmm, jag har inte blivit nedslagen en enda gång sen jag började undvika fulla ungdomar på stan. Men antagligen är dåligt klädda ungdomar också våldsamma, så jag börjar undvika dem också.
Sen tycker människor om att härma varandra, så vi lyssnar gärna på andras fördomar och gör dem till våra egna, det är där fördomar kan börja bli riktigt dåliga.