Änglar i spåret på LL

I lördags sprang jag MK15 och efter ca 9 km hände det att jag halkade på en sten, kom i obalans och knäckte till knäet. Det vinklade sig baklänges och knakade till ordentligt (resulterade i ledbandsskada).

Jag föll in i blåbärsriset med en ofattbar smärta och innan jag vet vad som hänt sitter en dam med mitt huvud i sitt knä, en man masserar knäet och böjer och sträcker mitt ben. Han var fysioterapeut sa han. En kvinna stannar och frågar om hon kan göra något, hon var sjukgymnast. En man vänder och springer tillbaka till sjukvårdarna som stod ca 500 m bakåt och gör alltså en extra kilometer på sitt lopp. Dessa människor samt alla andra som stannade till skulle jag vilja utnämna till hjältar om jag bara visste vilka de var. En sak vet jag och det är att "änglar finns", TACK!