annons
Löpning • Tävlingar & Motionslopp • 30 inlägg • 1650 visningar •

Att vara publik...

Jonas Larsson
1984 • Floda
#1
•
10 oktober 2009 - 23:28
Gilla
Jag var och kollade de tappra löparna på Göteborgs Marathon / halva idag, stod själv vid 20km märket och hejjade på.
Det var första gången jag kollade in ett lopp (brukar springa själv istället, mycket roligare) och jag försökte peppa så mycket jag kunde.

Detta innebar att jag klappade händerna och gav glada tillrop såsom "bra jobbat" "sista kilometern kvar, tryck på nu" och så vidare.
Vad jag förvånades över var hur få som verkade uppskatta min närvaro, en stor andel såg uppriktigt förargade / sura ut.

Hur vill ni att publiken skall agera?
< < < 1 2 > > >
Karin M
1984 • Stockholm
#21
•
11 oktober 2009 kl 13:48
Gilla
Nja, jag tycker däremot att det är lite lustigt med publik som står väldigt tidigt under ett lopp och ropar "Kom igen nu då! Kämpa!". Sånna hejarop hör jag hellre senare under loppet, och jag tänker att de själva inte är löpare som tror att man börjar "kämpa" efter redan 2-3 km.
Annars uppskattar jag de flesta hejarop! Älskade gänget under Gbgs midnattslopp som sjöng "I´m Skatman".
Under Göteborgsvarvet ropade en kvinna "Kom igen nu tjejer, spring om killarna!", varpå en man bredvid mej i loppet blev jättesur och ropade tillbaks att tjejer inte hade en chans mot männen.
Philip Sutherland
1980 • Kungsbacka
#22
•
11 oktober 2009 kl 13:55
Gilla
Många är nog helt slut och orkar inte säga tack! Men tror att alla uppskattar det!
David Hörnedal
1967 • Södertälje
#23
•
11 oktober 2009 kl 15:19
Gilla
Apropå publiken på Lidingöloppet var det ett gäng i en villaträdgård, jag tror det var efter 20 km då man kommer upp ur skogen på asfalten på Jaktstigen, som lirade en låt på hög volym som låter som när clownerna kommer ut i cirkusmanegen.
Det var hur som helst väldigt kul, för vi såg nog ut som rätt slitna clowner där vi kom.

Är det någon vet vad jag menar för låt och vet vad den heter?
Bob Johansson
1968 • Hindås
#24
•
11 oktober 2009 kl 17:53
Gilla
Hej Jonas Larsson. Utan att läsa vad de andra kommenterat skriver jag här direkt.
Jag uppskattar det jättemycket, och brukar ofta tacka tillbaka. Och just vid 20 var jag nog rätt så trött, så jag minns ej hur bra jag var på att tacka just där.
Men större delen av loppet brukar jag vinka tacka eller blinka med ögat om sådan kontakt finns, upp med tummen mm.
Kan nämna en kul grej från gårdagen, tror det var när jag var i höjd med 7-8 km så kom täten som vänt tidigare än mig och jag applådera dom under min löpning och gjorde så de 15-20 första som passerade mig.
Och hade iof inte räknat med respons då de säkert jaga tider, men när jag var på väg mot mål minns inte kanske 5 km kvar eller nått så kom täten för Marathon som varvat tidigare och en av dom heja på mig och applådera mig, och det värmde verkligen. Och då förstod jag att det uppskattades.
Jag var själv nära att inte springa igår, mest för att jag sovit för lite och då hade jag tänkt heja på löparna.
Det om det och tack för att du var bland de få och hejade.
Mvh Bob.
Henrik Hallberg
1980 • Mölnlycke
#25
•
11 oktober 2009 kl 18:02
Gilla
Bob: att bli applåderad efter vändningen hör till de påhejningar jag verkligen uppskattar. Man är ju krigare på samma slagfält och slåss sida vid sida. Även om man fortfarande är rimligt pigg efter vändningen så börjar man inse att det är långt kvar och det är lätt att bli modfälld.

Tyvärr blir det allt för många att tacka eller heja tillbaka på i stunden när man springer. Såhär i efterhand: stort tack till alla er som tog sig kraften att heja på mötande!
annons
Bob Johansson
1968 • Hindås
#26
•
11 oktober 2009 kl 18:09
Gilla
Ja det var ju en synvinkel jag ej tänkt på Henrik.
Ja det kan nog vara många att tacka om man är i täten ;-)
Fast jag heja mest för att ni är så bra och ville visa det.
Klart ni ska fokusera på loppet.
När jag vände fick faktiskt jag också hejande från de som ej hade vänt ännu. Och det var riktigt kul.
Bob
Rickard Mattsson Haack
1988 • Helsingborg
#27
•
11 oktober 2009 kl 23:07
Gilla
Publiken på Lidingöloppet vart hur härlig som helst! Det gillade jag verkligen!

Speciellt alla barn som var längs banan =) Blev så upprymd av känslan med publik så jag försökte mig på att göra "Give me five" med ett par barn...Några var snabba på det medans andra inte riktigt hann reagera. Fast det är klart...det var säkert ganska skrämmande att det kommer en stor flåsande klump mot en som vill klappa ens hand :P
Anders Linusson
1974 • Värnamo
#28
•
12 oktober 2009 kl 15:09
Gilla
@ David:
Kan det vara denna du menar? http://open.spotify.com/track/7J73HCtaMH0wIohgsSgk2l http://www.youtube.com/watch?v=xAyBkxsKHHQ

I så fall heter den Einzug der Gladiatoren (Gladiatorernas intåg) och brukar allmänt kallas för cirkuslåten.

För övrigt kan jag bara instämma i att all påhejning är bra påhejning. Brukar själv försöka att nicka, le eller ge tummen upp som svar.

Sven Andersson
1966 • Kista
#29
•
12 oktober 2009 kl 15:27 Redigerad 12 oktober 2009 kl 15:26
Gilla
Jag hade kunnat mörda speakern på GV ifjol. Just när jag rundade statyn hör jag honom säga att "löparna börjar nu se riktigt trötta ut"...

Iofs, var jag själv ganska alert fortfarande, men det där är inte riktigt vad man vill höra under ett lopp över speakersystemet.
Per M
1964 • Uddevalla
#30
•
12 oktober 2009 kl 18:14
Gilla
Jag uppskattar alla positiva tillrop från omgivningen. De betyder mer än man hinner ge uttryck för. Tyvärr är det inte alltid så många sekunder man har på sig att hinna reagera. Jag är mycket tacksam för de ord jag fick av en funktionär på Göteborg marathon 2008 efter ca 34 km. (Tack!) Jag stannade till vid vätskekontrollen och kände hur skönt det var att stå still. Orden "Nu är det inte långt kvar" fick mig att komma igång igen. Även om jag hade hunnit säga ett tack gjorde jag det inte- hjärnan var fokuserad på annat.
annons
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.
annons