Griniga gubbar...

Igår efter jobbet tänkte jag trotsa halka, is och snö och gav mig ut på en 5km runda. Lite jobbigt var det i början att hålla balansen där det var som värst men sedan var vägarna OK och det kändes bättre. Glad i hågen över att man börjat springa i sista jobbiga backen innan man är hemma händer det. Jag brukar i denna backen springa precis bredvid trottoaren i vägbanan eftersom den sluttar väldigt (sned belastning) samt att den för tillfället inte är så bra skottad på sina ställen. Vägen är inte heller speciellt trafikerad så det brukar aldrig vara några problem att springa där. Då får jag möte men en bil som minsann inte tänker ge vika för en löpare som mig. Den styr medvetet rätt emot mig för att markera att det är en körbana och att jag kan hålla mig på trottoaren. Varför gör man så?? Jag blir så trött.
Är det inte bättre att glädjas över att människor faktiskt är ute och rör på sig? Om det tillfälligtvis är mycket trafik (två bilar som möts i backen samtidigt som jag springer där) så brukar jag skutta upp på trottoaren i god tid så att bilarna kan mötas utan problem.
Är jag gnällig nu eller kan man inte samsas på en liten gata i ett bostadsområde?
Just denna gången var det en gubbe i keps, faktiskt!, men det kunde säkert varit någon annan sur människa också. Kanske just de som skulle behöva ut och springa av sig lite frustration istället =)
Hoppas nu bara att snö och is kan försvinna så att man kan springa på i sin egen takt.
Ha en underbar dag alla joggare =)