Löpning • Tävlingar & Motionslopp / Stockholm Marathon • 15 inlägg • 5762 visningar •

Springa sthlm marathon eller inte?

eg0n
1986 • Gävle
#1
•
27 april 2012 - 19:09
Gilla
hejsan!
Jag är anmäld till årets Stockholm marathon, tyvärr så är jag inte alls i form.
Plugg, jobb och småskador har kommit i vägen och nu vet jag inte hur jag ska göra, ska jag springa ändå?
Detta är mitt första lopp och jag vill så himla gärna springa, men vet inte hur jag ska göra, min största oro är att jag kommer att skada/överbelasta mig och få betala med. att inte kunna springa alls på länge.
Sen så skulle jag nog ta det ganska hårt om jag inte klarade att springa under maxtiden eller behöva avbryta.
Jag är i första hand hobbymotionär och tanken med anmälan var motivation och ett mål, och som det ser ut nu tar jag mig runt milen på ca 70 min utan att bli helt färdig.
Träningen har varit ganska sporadisk, ca 1-3 pass i veckan, + styrketräning med inriktning för att gynna löpning. Hur pass mycket är det möjligt att utvecklas under den tiden som är kvar, ska jag satsa på att ge det ett försök ändå eller är det bättre att glömma tanken och hoppas att förutsättningarna är bättre nästa år?
eg0n
1986 • Gävle
#2
•
27 april 2012 kl 19:11
Gilla
Ska lägga till att senaste månaden har jag knappt sprungit alls, ca en gång i veckan.
Anders Näslund
1961 • Stockholm
#3
•
27 april 2012 kl 19:15
Gilla
Låter hårt att säga, men om jag vore som du så skulle jag nog hoppa över.
Det är aldrig kul om du får en upplevelse som sitter i negativt under lång tid.
42km är långt....längre än man tror.
Om man inte mentalt är 100% säker på att det går vägen så tror jag inte man klarar av det. Man måste nog vilja.
Dina formuleringar ovan får mig att tro att du egentligen inte vill, eller?
Johannes Forsberg
1980 • Karlstad
#4
•
27 april 2012 kl 20:29
Gilla
Vill du så klarar du det. Vill du inte så klarar du det inte. Så enkelt är det nog...

Helt övertygad att alla som inte ligger på 120+ kg skulle klara maran på 6 h om man verkligen ville. 6 timmar kräver inte mycket mer än rask promenad. Men det krävs starkt psyke och en vilja av järn och orädsla för smärta för att promenera/jogga så länge.
Oldboy
1952 • Danderyd
#5
•
27 april 2012 kl 20:55
Gilla
Hur många pass på minst 20km har det blivit? Låter som noll. Håller med övriga, det låter som om du inte vill. Springa hela vägen lär du inte klara men om du egentligen gärna vill klara det kan du springa 15km och sen ha drygt 4 timmar på dig att mest gå raskt de 27km som är kvar. Jobbigt ändå. Eller spring 5, gå 5 osv. Jo, du kan. Men varför då? Ett marathon som första tävling är ett olyckligt val, bättre att börja med ett millopp eller en halvmara. Det finns massor av lopp!
Men om du vill och har tid så finns det ungefär fyra veckor att rampa upp långpasset på. Viss risk för överansträngningsskador men att springa loppet för dåligt tränad ger nog bara träningsvärk, blåsor, kanske blånaglar osv. Och besvikelse eller stolthet.
Jocke
1989 • Skövde
#6
•
27 april 2012 kl 21:11
Gilla
Tanken som fick mig att vilja springa i år är att jag inte vill vänta ett helt år till nästa Stockholm marathon. Vill du vänta ett helt år till? Kör om du vill, med rätt taktik klarar du det!
Jenny Viklund
1983 • Örebro
#7
•
27 april 2012 kl 22:15 Redigerad 27 april 2012 kl 22:26
Gilla
Jag är i lite liknande sits, haft problem med ett knä sen i sensomras och har inte alls kunnat träna som jag velat. Har kunnat hålla igång bra med mycket annan träning, men har inte kunnat springa mer än halvmilen utan att få ont.

Jag bestämde mig för att stå över årets lopp, jag vill att min första mara ska vara något jag kommer till förberedd, taggad och med åtminstone någorlunda självförtroende. Framförallt vill jag att det ska vara en KUL upplevelse som jag bara kan kasta mig in i, vill inte behöva springa och tänka "När börjar det göra ont igen, när har jag pressat för hårt?".

Så om jag var du skulle jag stå över, men jag har väldigt lite stolthet i kroppen och har ingen större lust att plåga mig mer än nödvändigt (tänkte på Johannes inlägg om att tjura sig igenom). :p

Tillägg: Jag mailade arrangörerna och sa som det var; att jag varit skadad och inte kunnat träna och då fick jag tillbaka 750 kr av startavgiften. Alltid något.
JanÅke Weiland
1957 • Klagstorp
#8
•
27 april 2012 kl 22:28
Gilla
Har själv problem med senan som går från knät ner till foten. Sjukgymnasten sa att det skulle ta 6-8 veckor + rehab. Det har nu gått 5 veckor. Ska starta i Göteborgsvarvet, och se hur det går innan jag bestämmer mig för att starta i Sthlm-maran.

Man kan ju faktiskt starta och sedan bryta efter t.ex. halva sträckan. Då har man ju i alla fall provat. Provar du så får du i alla fall ett kvitto på om det gick eller ej.

Jag har sprungit ett par maror, och det är jobbit men förbaskat roligt när man kommer i mål, även om det gör riktigt ont.
Johan Pihl
1975 • Olofstorp
#9
•
27 april 2012 kl 22:35
Gilla
Jag tycker du ska stå över om du känner dig dåligt förberedd. Sin första mara ska man minnas med glädje, och man ska absolut inte behöva bryta.
Mathias Audell Ringblom
1973 • Vallentuna
#10
•
28 april 2012 kl 10:20
Gilla
Om du vill och är skadefri så tycker jag att du ska springa. Är du förberedd på att det kommer att vara jobbigt och göra ont, vilket det kommer att göra, så klarar du det. När du väl är i mål så kommer du att minnas maran med glädje, även om du kommer in på 5:58.

Lycka till!
Oldboy
1952 • Danderyd
#11
•
28 april 2012 kl 11:32 Redigerad 28 april 2012 kl 11:33
Gilla
Lite OT men flera här nämner att "det kommer att göra ont". Jag blir astrött, benen vägrar lyda order, det snurrar i huvudet och visst händer det att det svider av en blåsa eller att jag glömt tejpa eller eller smörja på ställen som kan behöva det men oftast inte. Ibland har det bränt under fotsulorna och några gånger har jag fått ont i låren, en träningsvärksliknande känsla, men oftast inte eller bara lite. Jag tycker alltså inte att smärta är särskilt utmärkande för långlopp och dessutom är endorfinerna effektiva.
Men det är klart, har man aldrig sprungit tre mil vet man inte så bra var man behöver tejpa mot skavsår och det kommer säkert att svida eller bränna under fotsulorna och det är en påtaglig risk för kramp i vader eller lår av utmattning. Några pass längre än 20km bör man ha annars blir det nog mest plågsamt - dock mest av trötthet. Men det kan ju finnas tid till det, kanske.
Johannes Forsberg
1980 • Karlstad
#12
•
28 april 2012 kl 13:35
Gilla
Inflamationsliknande symtom i div sen/muskelfästen kommer garanterat uppträda om man är ovan vid långa distanser. Det kan göra sjukligt ont, men det går att fokusera sig vidare.
På Vätternrundan pajade mitt ena knä. Visade sig bara vara överansträgning, men det gick inte att fokusera bort. Försökte tänka som vanligt dvs "smärtan sitter i huvudet! Fokusera så går det", men det svartnade för ögonen varje trampvarv. 2 mil kvar och sjukvårdtältet uppmanade mig att bryta... Cyklade i mål med en-bens-tramp....

Med det vill jag förklara att det kan my,ket väl göra ont. Särskillt om man är dåligt förberedd. Men det går nästan alltid att hantera så man kan fullfölja. Om man vill och är tjurig nog!
Tom-Ingar Bjørndal
1974 • Saltsjö-Boo
#13
•
28 april 2012 kl 14:57 Redigerad 28 april 2012 kl 14:58
Gilla
Precis som det sägs över, vare sig du säger att du kommer att klara det eller inte, så får du rätt. En jogga-gå taktik redan från början borde göra det möjligt att ta sig runt.

Samtidigt vill jag även ge min personliga syn på premiärmaran. Det viktigaste syftet är att få med sig erfarenheten av att springa en mara. Jag trodde det inte själv, men såg i efterkant att det händer så mycket under en mara som man inte kan förbereda sig på. Hur kommer benen, magen och huvudet att funka under så lång tids ansträngning. Tycker jag det är jobbigt med trängseln? Kommer endorfinerna i fatt, eller är det jobbigt hela tiden?

Så mitt egentliga råd är - har du planerat in detta äventyr, gör det! Om du från nu och fram till maran joggar 2 gånger i veckan, och ger dig ut på helgen och joggar-går under relativt lång tid 2-4 timmar med lite pauser, kommer du att vara nog förberedd. Och du kommer att ha en fantastisk förstahandskunnskap om vad som händer med din kropp under så lång tids aktivitet, i tillägg till att du kommer att få en fantastisk rundtur runt Stockholm att vara stolt över :-)
oscar olsson
1983 • Paris
#14
•
28 april 2012 kl 16:33
Gilla
Håller med Tom-ingar. I värsta fall så får du bryta loppet men då har du iaf blivit några erfarenheter rikare. Tror dock du klarar dej runt. 70% sitter i huvudet. Lycka till
AndersPh
1967 • Göteborg
#15
•
29 april 2012 kl 00:48 Redigerad 1 maj 2012 kl 22:44
Gilla
n
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.