Löpning Övrigt 40 inlägg 5911 visningar

Löpningens långsiktiga risker?

2006 • Alingsås
#1
24 juli 2012 - 08:55 (Redigerad 24 juli 2012 - 09:08)
Gilla
Läste i varbergarnas morgonblad om en farbror som ska springa O-ringen. Nej, förresten han ska GÅ tävlingen. Med stavar. Anledningen är hans utslitna knän, vilket han förklarar med "mitt ledbrosk är nästan borta. Jag nötte för mycket asfalt i min ungdom i dåliga skor och på hård asfalt".
Eftersom farbrorn är 73 år förmodar jag att självskadebeteendet utvecklades under 50- och 60-talen.

Ovanstående får mig att begrunda den rådande minimalistiska trenden. Kommer skogarna vara fulla av haltande tanter och farbröder med stavar under 2057 års upplaga av O-ringen?

Och så har vi maratonfantasterna på 70-talet som bara sprang å sprang å sprang - och varken skydde regn, kolhydrater eller bomullströja för att nå sina mål. Lite bättre skor kanske de hade, men å andra sidan löpte de väl mycket mer: 20 mil i veckan ska det vara! Eller varför inte 25?
Hur mår dessa polisongprydda heroer idag egentligen? Krutgubbar eller punch drunks?
Om de nu ens är vid liv - att bära skammen att aldrig nått sub2.10 måste vara tungt...
< < < 1 2 > > >
1952 • Varberg
#2
24 juli 2012 kl 09:11
Gilla
Jag tror att bra löpteknik i väldämpade skor minskar risken för artros och då kan man också utnyttja fördelen med asfalt som ett jämnt underlag. Tror också att kroppen har svårt att återhämta sig om man springer mycket långa distanser.
Oscar Hamréus
1981 • Floda
#3
24 juli 2012 kl 11:18
Gilla
Man ser rätt mycket gamlingar stappla fram med rullatorer/kryckor som knappt tagit ett löpsteg i hela sitt liv.

Givet att farbrorn i Varberg har sprungit hela livet bör han ju i likhet med de flesta använt dämpade skor under halva sitt liv så det är väl lite svårt att säga om brosket försvunnit pga löpningen, dämpningen, ärftlighet eller något helt annat.

Jag pratade så sent som i förra veckan med en granne som inte kunde springa alls efter som hans måttliga joggande i ungdomen hade pajjat hans knän. Att han jobbat som plattsättare utan knäskydd i hela livet hade såklart inget med saken att göra.

LJönsson
1957 • Linköping
#4
24 juli 2012 kl 11:49
Gilla
Hur är det med risken för framtida förmaksflimmer och annan hjärtpåverkan?
Daniel Larsson
1967 • Stockholm
#5
24 juli 2012 kl 12:32
Gilla
Har svårt att tro att framtidens hälsoproblem kommer att handla om folks överdrivna löpande. Motsatsen är nog mer överhängande. Den minimalistiska trenden du pratar om kan väl lika gärna beskrivas som en återgång till sakernas tillstånd, efter en kortare tjockhälstrend de senaste 30-40 åren.
1965 • Eksjö
#6
24 juli 2012 kl 12:34
Gilla
Alla 73-åringar med leverproblem har givetvis också druckit för mycket blaskigt och tunt mellanöl i sin ungdom...
1980 • Stockholm
#7
24 juli 2012 kl 20:15
Gilla
Är inte hela iden med mindre dämpade skor att vaderna skall ta emot "smällen" vid landning med böjt ben snarare än att landa med raka ben framför kroppen och låta knä och höft ta smällen?

Någon som har lite grund bakom sina ord får gärna svara :-)
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#8
24 juli 2012 kl 20:28
Gilla
Re Mormar

Jag var med redan på 70-talet men jag tog det försiktigt - ville ju inte skada mig mera trots fina mjuka Nikeskor - men jag fick således skämmas för det bara blev 2.18 på maran. Jag aktade mig för överansträngning och sprang då bara 18 mil i veckan i snitt ett år även om jag vågade riskera hälsan med en 23 milsvecka och 24 milsvecka på raken.
Och sedan dess har jag efter hand trappat ned för att inte bli ännu mer skadad så det har bara blivit drygt 200 000 km och nedtrappningen fortsätter.
1952 • Varberg
#9
25 juli 2012 kl 09:55
Gilla
@Hampus: Kan beskriva hur det fungerar för mig. Springer sedan många år i Nike Vomero som jag upplever mycket skonsamma mot lederna spec knän och höfter. Kan springa med fram- eller bakfotsisättning, men framfot blir naturligt. Speciellt tydlig blir fördelen med skorna i utförslöpning där jag kunnat öka hastigheten och ändå känna en mjukare isättning. I senaste modellen (7) har man gjort sulan mindre dämpad och minskat häl-tå drop vilket gör att jag hamnar mer på bakfoten och dessutom får ett betydligt sämre löpsteg med svårighet att överföra farten framåt.
1980 • Stockholm
#10
25 juli 2012 kl 14:44
Gilla
@Tage. Om man minskar häl-tå drop bore det inte tvärtom främja landing på mitt/framfot. Däremot om man inte orkar springa på mitt/framfot så blir dämpningen sämre...
1952 • Varberg
#11
25 juli 2012 kl 16:00
Gilla
@Hampus: Man kan kolla sulan vilket är kvittot och beviset på hur du springer. Mina är slitna helt centralt på framfoten. Jag tror det är den unika studseffekten i Vomero 6 eller äldre som ger det fina resultatet. Det gäller förstås att orka hålla tyngdpunkten långt fram.
Fredrik
1975 • Stockholm
#12
25 juli 2012 kl 17:39
Gilla
Den långsiktiga risken är väl att man blir smal snygg och vältränad samt irriterar sin omgivning med prat om löparskor, intervallernas längd och min/km-tempo.
Per K
1974 • Västerås
#13
25 juli 2012 kl 18:14
Gilla
Mycket intressant fråga, Mormar...
Det är nog ofantligt många faktorer som spelar in (gener, träningsmängd, ambition, psyke, utrustning etc etc), men jag vet i vart fall att jag ska se på torsdagens SVT-dokumentär "Medaljens pris" på 2:an kl 20.00. Lär bli intressant, även fast de befinner sig på en helt annan nivå än jag själv.
Lars Svärd
1973 • Järfälla
#14
25 juli 2012 kl 19:30
Gilla
Det finns folk som går och bär på tunga saker 8 timmar om dagen 5 dagar i veckan. En hel del sitter i felaktiga ställningar minst lika mycket. Att då springa en 30 min - 1 h i snitt 5 dagar i veckan eller liknande utan extra vikt i en naturlig ställning är då ganska lite i det hänseendet. Men att det kostar att vara extrem tvivlar jag inte på. Längdhopp, höjd och spjut är inte att jämföra i det här sammanhanget med distans löpning. Jag tror personligen starkt på att vi är menade att röra på oss och mår dåligt av för mycket vila. Då passar löpning perfekt.

Finns föresten gott om krut-gubbar fortfarande i spåren. Jag är oerhört imponerad av alla de äldre marathon-samlarna som fortfarande samlar. De verkar aldrig bli ut slitna.
Carl Petersson
1995 • Mariestad
#15
25 juli 2012 kl 21:42
Gilla
Jag håller med Fredrik, har redan börjat notera dessa problem.. Sorgligt men sant.
HR
1972 • Stockholm
#16
25 juli 2012 kl 22:28
Gilla
Bo Engwall; imponerande, både till fart och längd.
Om ytterligare trettio år springer du lika lite som jag, och säkert lika långsamt. :)
Carl Petersson
1995 • Mariestad
#17
25 juli 2012 kl 22:33 Redigerad 25 juli 2012 kl 22:33
Gilla
Henrik: Du är inte långsam, fast det beror såklart på vem du jämför dig med.. Du är snabbare än mig :)
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#18
26 juli 2012 kl 10:36
Gilla
Re Henrik

Fast det känns alltmer som om jag väldigt snart springer lika fort som du kan förväntas göra om 30 år :-)
Peter
1985 • Luleå
#19
26 juli 2012 kl 10:45
Gilla
Jag kan nog tycka att det vore intressant att diskutera optimal mängd löpning ur hälsoperspektiv, om vi antar att mindre löpning inte nödvändigtvis medför att vi blir tjockisar. Att löpning är bättre än att sitta i soffan är inte så mycket till nyheter, och man kan väl anta att de flesta vet att det är bra att motionera. Men är det kanske bättre att löpa mindre och promenera mer? Lyfta vikter? Zumba?
Robin
2008 • Götet
#20
26 juli 2012 kl 10:48
Gilla
gränsen för när hjärtat börjar ta skada är väl strax över 5h cardio per vecka enligt någon studie jag läste. finns en anledning att marathonlöpare löper 400% högre risk att få akuta hjärtproblem än tjocka rökande medelsvenssons.
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.