Löpning Skador & Rehab 8 inlägg 15156 visningar

Gubbvad, kompartmentsyndrom, s k muskelknutor, The Stick …

1972 • Malmö
#1
5 januari 2016 - 01:04
Gilla
Jag har trassel med min ena vad sedan en tid. Jag har läst så mycket jag kunnat på detta forum och andra sajter för att försöka klura ut vad jag har för problem och hur jag skall bli av med det, men har ännu inte någon vettig idé om det hela. Jag försöker beskriva det hela så noga som möjligt, kanske någon annan har nytta av det framöver och förstår samtidigt om ingen orkar igenom det hela.

Bakgrund: Är 43 år och drabbades av problem med en axel under januari 2015, var tvungen att ta paus från mina vanliga fritidsaktiviteter som inneburit en hel del benarbete. Började under vårvintern mycket försiktigt med löpning för att hålla igång kroppen i väntan på att axeln skulle bli bra och försöka komma till rätta med ett par års småstrul med knäna. Lite otippat blev jag väldigt förtjust i löpningen, men fick ganska givet än mer trassel med knäna. Fick i början av april order om löpvila av läkare och sattes på ett träningsprogram för att stabilisera knälederna. I början av augusti kändes knäna bra, röntgen var gjord, felet var funnet och jag hade ok från både sjukgymnast och ortoped att gå igång med löpningen igen. Knäproblem har sedan dess hållit sig borta.

Jag har alltid sprungit på framfötterna, men märkte redan under våren då plötsligt löpningen var det helt centrala, att jag glömt bort hur jag egentligen sprang till och med värnplikten och därefter har det inte löptränats för min del. Väl medveten om att jag har en smula olika fotisättningar för höger och vänster så har jag sedan i våras jobbat rätt hårt på form och hållning så att jag inte skulle arbeta in ett dåligt rörelsemönster. Det kommer inte naturligt till mig att sätta/trampa ned hälarna i marken under löpning, har dock hört från en framfotslöpare till sjukgymnast att hälarna skall tryckas ned, har försökt med detta till och från, men det fungerar inget vidare för min del och hälarna åker nog upp när jag blir lite trött i benen.
Jag tycker att löpningen tagit sig vart efter och under oktober och november började jag finna någon form av smidig balans mellan vilka muskler som jag använde; fotisättningarna för höger och vänster lätt allt mer likartade och löpningen gick allt lättare. Trots att mitt främsta fokus låg på att springa avslappnat och hålla formen så kunde jag konstatera att det på samma gång gick allt kvickare även om det inte kändes så medan jag sprang, jag tog det som ett gott tecken. Vid det här laget sprang jag cirka tre ggr per vecka och då typiskt 2 x 5 km och 1 x 7,5-10 km och slapp mestadels träningsvärk.


Veckan innan: När löpningen flyter på som bäst under november så får jag plötsligt en kväll känning av något som påminner om mycket lätt kramp i vänster vad efter ca 2 km. Jag springer på och efter ca 1 km så ger sig känningarna igen och de sista 2 km hem är helt problembefriade. Vid nästa löppass, två dagar senare, sker exakt det samma, på pricken.

Dag 1: Ett par dagar senare är jag på nytt ute, efter ca 2 km avspänd löpning dyker återigen de nu bekanta känningarna i vaden upp. Jag springer 1,5 km till och förväntar mig att obehaget skall ge sig närsom, men istället drabbas jag av snabbt tilltagande smärta och krampaktiga känningar i vaden och avbryter efter ett par hundra meter till, det går inte att springa vidare, provar att stretcha men det hjälper inte alls, vaden känns stenhård i områdena kring vad jag tror kallas gastrocenemius medial och lateral. Med ordentlig värk linkar jag hem och försöker att stretcha bort det hela men det hjälper inte just något. Det var inte tal om något ”hugg” eller dylikt, smärtan/obehaget tilltog vartefter under ca 1,8 km.

Dag 2: Mycket av värk i vaden kvarstår och efter en hel del googlande så är jag rätt övertygad om att jag fått en muskelbristning och bestämmer mig för att ringa en naprapat som föreslås på webben i samband med muskelbristning.

Dag 3: När jag är hos naprapaten så tror han inte att det är en muskelbristning, musklerna i vaden är ordentligt spända och är det tal om muskelbristning så är det tal om en mkt liten sådan enligt naprapaten. Om det inte bara är att musklerna i vaden som är lite överspända så kan det enligt honom kanske vara tal om ”kompartmentsyndrom” … Han förslår 10-14 dagars löpvila + stretching, promenader och möjligen lite massage (jag äter vid tillfället redan en hel del magnesium pga småproblem tidigare under hösten med kramp i nacke och axel, annars hade även det föreslagits). Vid det här laget känns det som jag fått en ordentlig ”lårkaka” i vaden (spelat rugby förr) och det visar sig sedan i samband med hundpromenader att värken tilltar vart efter promenaderna fortskrider.

Dag 5: Märker inget av vaden i allmänhet, men sätter jag mig på huk så smärtar det lite. Vid det här laget misstänker jag ”gubbvad” efter ytterligare googlande, då kompartmentsyndrom verkade rätt extremt vid jämförelse och jag har enligt typiskt förslag gällande gubbvad fortsatt med magnesium och lagt till multivitaminer ”sport” + ”kompressions sleeves” på vaderna vilket lindrat värken ordentligt i samband med hundpromenader.

Dag 7: Drar jag igång med excentriska tåhävningar, tycker det är hur lätt som helst – och blir väldigt förvånad när jag sedan drabbas av cirka 4 dagars, inledningsvis brutal, träningsvärk men bara i den dåliga vaden. Kör sedan på nytt tåhävningar och märker inget därefter.

Dag 14: Efter 14 dagars löpvila, testar jag försiktigt och så avspänt som möjligt ”jogga 4,5 km eller tills det känns minsta lilla i vaden”, rustande med mina åtsittande ”compressions sleeves” på vaderna. De första 2,2 km går hur bra som helst, det känns som jag utan ansträngning svävar fram och sedan är det utan förvarning tvärstopp längs bara ett par löpsteg, vaden blir hård inne i gastrocenemius-området och det känns mest som kramp. Utan smärta linkar jag direkt hem och försöker stretcha ut problemet och efter 6-8 h så känns det hyfsat ok, inte mycket värre än väldigt kraftig träningsvärk.

Dag 17: Efter ca 10 dagars tåhävningar + stretching morgon och kväll av inre och yttre vadmusklerna gick jag upp en våning där hemma och halvvägs upp för trappan bränner det till som ”tusen nålar” i den dåliga vaden, men det släpper direkt vid toppen av trappan när belastningen avtar.

Dag 19: Promenerar till jobbet, efter 700 m vart det på nytt ”tusen nålar” inne i vaden och sedan övergick det till stum känsla och ömmade en hel del när jag med lätt hälta fortsatte mot kontoret. Efter ytterligare 1,5 km så avtog ömmandet ganska snabbt, och med vaden spänd som ett vedträ kunde jag ganska obesvärat fortsätta promenaden de sista 600-700 meterna.

Dag 25, cirka: En sjukgymnast som har en del erfarenhet av kompartmentsyndrom och som är specialist på ben/fötter menar att jag inte har kompartmentsyndrom på framsidan av underbenet, vilket skulle vara det mest sannolika i samband med löpning. Men konstaterar att jag har väldigt spända vadmuskler samt muskler på utsida lår, borde bli vastus laterails och att jag sannolikt skulle ha stor glädje av en omgång idrotts-/djupverkademassage.

Dag 26, cirka: Min ”vanliga” sjukgymnast får höra om mitt uppkomna problem med vaden och utesluter snabbt kompartmentsyndrom, det finns inget i min beskrivning som tyder på det. Typisk ”gubbvad”, vilket på samma gång menas vara ngt vagt. Konstaterar att mina ”vadmuskler” i båda benen är väldigt spända och tycker att det är bra att jag akut bokat tid för ”idrottsmassage” samma dag. Det vart en smärtsam mangling av massören som även han konstaterar att mina vadmuskler var väldigt spända och föreslog lite varianter på stretching för att bättre komma åt olika vadmusklerna.

Dag 27, cirka: Föregående dags massage har rört upp ett getingbo av irriterade muskler. Men de ger sig delvis under de följande dagarna som en följd av flitig massage med foam-rollers, mini-kavel, taggiga massagebollar och dylikt.

Dag 32, cirka: Sjukgymnasten konstaterar en försiktig förbättring vad som gäller de spända musklerna, men går enligt planen intensivt loss på mina båda vader med ”dry needling”, det kändes något så in i … Förhoppningen är att behandlingen skall få mina spända och svårmasserade muskler/muskelknutor att slappna av. Sjukgymnasten föreslår att jag skall försöka springa en sväng när musklerna lugnat ned sig ngr dagar efter behandlingen. Under kvällen känner jag av en hel del aktivitet i de besvärade/nålade områdena.

Dag 33, cirka: Lägger till massageverktyget ”The Stick” i det s k Travel-utförandet till arsenalen av massage-hjälpmedel. Denna variant av The Stick är flexibel i motsats till min kavel och visar sig snabbt vara så bra som jag hoppats för de trilskade och scharlottenlöksliknande ”muskelknutor” som nästan hela tiden trycks undan av de andra massage-hjälpmedelen precis innan jag får någon hyfsad belastning på dem. Som en ren bisak så har jag nog inte lyckats att få bort en enda muskelknuta genom att applicera hårt tryck på den som ofta beskrivits i olika DIY-artiklar, men jag nog lyckats att men rätt mycket kraft att massera bort två lättåtkomliga som inte kunde smita åt sidan vid belastning.

Dag 36, cirka: Egenmassage har undan för undan minskat omfånget och hårdheten på de s k muskelknutorna. Nivåerna på det generella obehaget som dykt upp i samband med användningen av The Stick (lite som foam-rolling när det är som ömmast och nervigast) fortsätter att minska men fortsatt finns det gott om partier som jag helst skulle sluppit mangla med verktyget. Jag ställer in en intervall-app på 90 sek löpning och 90 sek gång och hoppas att jag efter grovt sett 3,5 veckors löpvila, strecthing och massage skall kunna ta mig cirka 5 km i mycket försiktigt tempo – det hela avlöper bra.

Dag 40, cirka: Förnyat försök med intervall-app på 105 sek löpning (försiktig) och 75 sek gång, målet är cirka 5 km. Jag når cirka 4 km och sedan skjuter det plötsligt, under tre steg upp ”tusen nålar” från i höjdled ungefär mitten av underbenet mot mitten av vadmuskelpartiet bakom eller i bakkanten av gastrocenemius-området. Avbryter direkt och får en vis anspänning i vaden men det känns inget speciellt. Får lite träningsvärk dagen efter, för övrigt OK.

Dag 44, cirka: Skall imorgon träffa sjukgymnasten (med nålarna och som fixade mina knäproblem) och kände att det för besökets del kunde vara idé att försöka se hur det gått med vaden de senaste dagarna som generellt sett känts bra. Backar tillbaka något och ställer åter igen intervall-app på 90 sek löpning och 90 sek gång. Tar mig cirka 3,5 km innan jag känner jämförelsevis lätta ”tusen nålar”-stickningar ”bubbla upp” från mitten av vaden mot området bakom gastrocenemius-området. Avbryter direkt och efter någon minut känns inte den dåliga vaden mer än den bättre. Nu ett par timmar senare så känns den dåliga vaden lite mer tilltufsad en den bättre vid promenad.

Jag får mer och mer en känsla av att det är soleus-muskeln som spökar även om de s k muskelknutorna sitter i gastrocenemius medial och lateral och då i synnerhet i lateral.

Första gången det slog till var det ett segdraget förlopp över 1,8 km som slutade med ett vedträ till vad och 2 dagars hälta och kraftig värk. Andra gången stumhet som kom snabbt och gick över ganska snabbt. Tredje gången som stumhet och stickningar vid vanlig promenad, sannolikt påeldat av tåhävningar. Fjärdegången som distinkta stickningar kom och försvann blixtsnabbt. Idag, femte gången som försiktiga stickningar som säkert snabbt tagit sig om jag inte avbrutit direkt.

Låter detta som ”gubbvad” och att jag föreslagits aktivitet i ett för tidigt stadie?


Ulf Bodenholm
1964 • Påskallavik
#2
5 januari 2016 kl 07:46
Gilla
Tråkigt med sådana problem som du har. Jag kan bara referera till min egen erfarenhet av gubbvad (eller tennisleg som det också kallas, vilket låter lite trevligare :-)).
När jag fick detta var det som en skruvmejsel kördes rakt in i vadmuskeln som blev stel som en cementklump och smärtade ordentligt. Löpning var inte att tänka på under nästan 2 månader. Som du gjorde läste jag allt jag kunde hitta om detta och just excentriska tåhävningar/vadpress var medicinen. Efter detta har jag för vana att efter alla löppass köra tåhäv med ca 15-20 per fot. Det är nästan 6 år sedan jag hade bekymret och det verkar fungera bra.
Återigen med mig själv som referens och med den symptom jag hade verkar det som du gått igång för tidigt med träning.
Hoppas att det ordnar upp sig för dig
1972 • Malmö
#3
5 januari 2016 kl 15:12
Gilla
Det där med känslan av en skruvmejsel i vaden har jag inte varit i närheten av, men stundtals stenhårda vadmuskler absolut. Efter dagens genomgång hos sjukgymnasten vidhöll han att det mest är tal om gubbvad (och visst låter tennisleg bättre) och att det sannolikt är s k muskelspasm/spasmer i soleus som spökar och skapar problemen.

Egenmassagen hade gjort stor nytta, vaderna var generellt mycket mer avslappnade och det var mycket enklare att sätta ”nålarna” på rätt ställen. Förra gången hade det visst bitvis varit svårt att få in nålarna i musklerna. Visst gjorde det ont även idag, men smärtnivåerna måste nog åtminstone ha halverats sedan innan julhelgen.

Uppmaningen var att ca 48 h efter nålarna fortsätta med massage. Tåhävningar kunde jag avvakta med, skulle istället fortsätta att springa, men jag skulle inte springa till dess att jag fick några känningar i vaderna. Skulle börja med 2 km och istället för att öka på distansen vart efter öka tempot så att jag tilläts att springa så naturligt som möjligt. Mer nålar om 9 dagar ...

Lite googlande om muskelspasmer/skelettmuskelspasmer tyder på att det typiskt orsakas av överanvändning eller överbelastning av muskel och att den i vissa fall måste masseras för att den skall kunna slappna av igen. Så någon form av överansträngning lär vara grundorsaken. Sen har kanske anspända muskler ställt till det ytterligare. I min ”bättre vad” har jag en s k muskelknuta som i en eller annan omfattning åtminstone måste hängt med sedan i somras utan att vid ngt tillfälle slappnat av helt, få se om jag kan få bukt med den med The Stick, trycker jag på den med fingrarna eller foam-roller så trycks den bara undan.

Trots att jag inte fått ordinerat tåhävningar så funderar jag på att så småningom få fart på dem med hjälp av en hel del extra vikt och som föreslagits göra ganska få, de vanliga obelastade verkar inte riktigt göra någon nytta för min del.
Magnus
Stockholm
#4
5 januari 2016 kl 18:07 Redigerad 5 januari 2016 kl 18:07
Gilla
Likt Robin ovan kan jag hålla med att lära sig egenmassage är guld värt, både för att det håller vaderna mjuka och att man sparar pengar i och med att man inte behöver gå till naprapat/sjukgymnast. Har man väldigt spända vader kan det behövas lite professionell hjälp i början, men sedan är regelbunden massage bra för att mota olle i grind, så att säga, och ge sig på problemområderna innan det blir så illa att det hindrar löpningen. Efter jag förstod det här med massage har jag inte behövt spendera ett öre på terapeuter och inte heller varit skadad.
Per Persson
1962 • Enköping
#5
5 januari 2016 kl 22:58
Gilla
Hade även jag en del - som den gubbe jag är - vadproblem av liknande art tidigare men har löst det på följande sätt: Kompression i form av Compressport calf - en strumpa funkar säkert bra också men jag gillar den här varianten bättre - och dagligt magnesiumtilskott (för tillfället zink/magnesium). Springer jag utan kompression så kommer känningarna direkt och för en tid sen kände jag under ett pass av att nått var på g i vaden trotts att kompressionen var på och fick säkerhetspromenera hem och hann under tiden tänka till - och då slog det mig att magnesium tillskottet varit slut en tid. Och det har hänt minst en gång tidigare, vadkänning kom som ett brev på posten. Det här receptet har funkat på mig under flera år i alla fall. Ingen massage alls, lite lagom (för att ta i) med stretch och lite tåhävningar ibland när det vankas styrkepass.
Oldboy
1952 • Danderyd
#6
5 januari 2016 kl 23:29 Redigerad 5 januari 2016 kl 23:31
Gilla
Robin, jag tror du är inne på rätt spår nu. Som jag ser det har du två problem som behöver åtgärdas: hårda/spända vadmuskler med en del knutor. Fortsätt behandla dem. Var dessutom noga med att stretcha länge (en minut för varje muskel sa min första naprapat), både med lätt böjt knä för att nå Soleus och med rakt knä, gör detta efter varje löppass och efter varje set tåhävningar eller annan vadträning. Småningom kanske det inte behövs efter varje joggingrunda men känner du nån stelhet så absolut.

Problem nr 2 är nästan säkert muskelbristningar (gubbvad alltså, eftersom de återkommer), du har aldrig låtit vadmusklerna bli starka nog innan du börjat löpträningen och börjat med för stor dos. Kan köpa sjukgymnastens senaste recept utom att jag tycker starten med löpträning är för tidig. Och även när du ökar farten ska det gå riktigt lätt, du ska bara komma upp i en fart som ger dig ett bra löpsteg.

Styrkan tränar du upp som du nämnde med få repetitioner med en belastning som långsamt ökas på, själv var jag nära min kroppsvikt på axlarna innan min senaste bristning gav sig helt. Öka vikterna långsamt, det får inte kännas spänt eller nån koncentrerad ansträngning inuti vaden, gå bara ner strax under horisontalläge med foten.
Gör de excentriska tåhävningarna både med böjt knä och med rakt knä - om du vet att bristningarna har varit i Soleus räcker det med böjt knä. Eventuellt kan du växla mellan att vinkla tårna inåt, utåt och att ha dem rakt fram för att nå olika delar av musklerna.
Förslagsvis 3x10 på vart ben med stretch före, mellan seten och efter (tar tid, du behöver nog inte hålla på en minut mer än efter sista och det finns sätt att stretcha båda vaderna samtidigt men var noga med att det tar ordentligt). Gör detta helst varje dag när du inte tränar vaderna på annat sätt, och de dagar du inte springer när du börjat med försiktig löpning.

Låt rehabträningen ta tid, skulle tro att det tar tre månader för dig att bygga upp bra styrka i vaderna, får du känningar måste du backa. Jag har fått många vadmuskelbristningar (mest eller bara Soleus) men var ändå för ivrig senaste gången, det tog ett halvår att bli av med den helt.
Lycka till!
1978 • Eskilstuna
#7
6 januari 2016 kl 09:23
Gilla
Jag känner igen mig väl i allt ovan. Är inne på min sjätte vilovecka nu (trodde aldrig jag skulle stå ut sex dagar ens), och gubbvaden börjar kännas både mjuk och stark nu. Tänker inte testa någon löpning än, utan vilar ytterligare några veckor. Promenerar dock en hel del, i lugnt tempo.

Något som har hjälpt mig sjukt mycket är denna snudd på amatörmässiga video. Den gav mig nyckeln! https://www.youtube.com/watch?v=HHOTw_8T3QQ

Vid något tillfälle när vaden varit extra bråkig har jag kört liniment och sen lindat in den i gladpack + satt på en kompressionsstrumpa i någon timme före massagen.

Jag tror det är viktigt att börja försiktigt när man väl börjar springa igen. Det ska gå löjligt långsamt, med små steg, och inte längre än någon kilometer. Lika bra att börja från noll, helt och hållet. Inte försöka trissa upp tempot, och sträcka ut steget. Lugn lufs, bara.
1972 • Malmö
#8
7 januari 2016 kl 01:26
Gilla
Magnus: Jag har onekligen en del kvar att lära om egenmassage. Vid mitt senaste besök hos sjukgymnasten kommenterade han mina muskelknutor – med tonläge om underdrift – ”att vi nu hade del att jobba med …”. Motsvarande status hade nog den värsta muskelknutan när jag slutade att jobba på den i september med tron att det var ett normaltillstånd. En sak är säker, så här illa skall det inte bli igen.

Per: Jag har sedan strulet började till och från använt kompressions sleeves från tyska CEP, enligt deras storleksguide så skall min valda storlek ha tajt passform. En lite stund efter jag satt på dem får jag ofta en lätt bultade känsla i vaderna, men jag föreställde mig att nog att de skulle sitta tajtare. Jag tittade även på storlekstabell för dina Compressport calf och fann att min ena vad skulle ha en storlek och den andra än annan. Jag har sedan augusti ätit 2 x 750 mg Magnesium Citrat från TopFormula på inrådan från naprapat. Ca 3 dgr efter jag började äta Mg så försvann småkramper som jag hade haft kring axel och nacke sedan månader + småtrilskande muskler som går från knä till de fyra mindre tårna. Jag misstänker att jag petar i mig långt mer Mg än jag behöver och funderar på att nöja mig med 2 tabletter multivitamin MittVal Sport som enligt förpackning skall innehålla 80 % av dagligt behov av Mg och möjligen komplettera med 1 x 750 mg Magnesium Citrat eller annat som folk har goda erfarenheter av, det verkar vara många åsikter om vilken typ Mg som funkar eller är bäst.

Oldboy: Jag köper alla dina förslag och råd rakt av. Min sjukgymnast som mest arbetar med idrottare var inte alls förtjust i tanken på försiktig ”jogg” eller dylikt, precis som jag själv upplever att det är svårt för mig att springa långsamt och försiktigt då det lätt bli märkliga belastningar, var det också hans erfarenhet att sådant lätt kunde göra mer skada än nytta. Får klura på hur jag skall få tillräcklig vikt på mig så småningom vid tåhävningarna. Jag kan nog fylla en ryggsäck med 40-45 kilo men sedan blir det knepigare, kanske dags för ett gymkort mot slutet och ta till någon maskin.

Henrik: Tack för tipset om videon, jag använde delvis ungefär den tekniken för att få ordning på två tunnare muskler på utsidan av underbenen (jag tror de hade blivit irriterade under våren pga att jag skiftat till barfotaskor vid allt utom löpning och gick många kilometer per dag med hund), kompletterade även med minikavel vars kant nåde ned och kunde rullas i längdled längs musklerna, det var nervigt obehagligt i början och precis som de beskrev så vart det efter en stund en domnad känsla i musklerna. Det är inte lätta att hålla sig ifrån löpningen de första dagarna av vila, men skall jag välja någon tid på året för ordentlig löpvila så är det nu. ?

Generellt har jag i samband med starten av ett löppass (eller annan uppvärmning som inkl löpning) trots försiktig uppvärmning innan haft en känsla av att benen oftast känns väldigt stela och att lederna känns väldigt råa och knackiga, för min del brukar det nog hålla i sig i första stadiet cirka 600-1000 m. Sen tar det sig ganska snabbt och efter tot 2 km så är det inget jag tänker på. När jag googlande kring massageverktyg som t ex ”The Stick” så var det någon som föreslog att en skulle använda den i samband med uppvärmningen för att snabbt öka cirkulationen i musklerna, typ 30 sek per muskelgrupp. Då jag tydligt märkt vilken skillnad det blir med massage med The Stick på ett problemområde, t ex mellan hälsena och yttrevadmuskler, som på mig nu har varit stundtals väldigt nervigt och känsligt, typ så nackhåren ställer sig på ändan och huvudet frågar en om man verkligen vill detta, efter 10-30 sekunders allt mer belastat rullande på området så avtar ofta obehaget ordentligt eller helt. Inför de tre senaste rundor så har jag som föreslogs gått loss rätt friskt på bena och mjukat upp dem med massageverktyget under ett par minuter, gjort lite dynamiska rumpsparkar, trippat lite på framfötterna, lite höga knä, kanske ngt mer och sedan har jag börjat springa. Förvånade nog så har jag inte alls haft den första väldigt råa och knackiga känslan i bena, och då har jag inte ens sprungit den första biten på mjuk gräsmatt som jag gärna gör. Intressant att se om detta består eller om mitt fokus kanske mest har varit på att springa försiktigt. Såg här om dagen att Stadium i en butik sålde någon annan varit av en sådan där massagepinne/verktyg från Casall för ca 200 kr. Min fick jag via postorder från Finland för 400-500 kr.

Stort tack för råd och inputs!
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.