12 april 2020 - 00:06
Redigerad 12 april 2020 - 00:18
Får ofta problem med vaderna, kanske använt dom för lite i ungdomsåren mellan ca 20-30, men märkte redan i den åldern att man fick rejäl mjölksyra just i vaderna och ofta mycket träningsvärk om man gjort något nytt, t ex kört crosstrainer när man är ovan, medans det nu på senare år och när man kört igång regelbundet med jogg/löpning kan urarta till hälseneinflammation och/eller kroniskt stela vader, kanske är samma som löparvad/gubbvad.
Eftersom det började så tidigt och oavsett skor (annars är det nära till hands att klanka ner på nolldrop-skorna jag alltid kör sen flera år tillbaka, men svagheten fanns där mycket tidigare), så misstänker jag att det är motoriken och i grunden då andra fysiska detaljer som sabbar.
Å ena sidan har du ju redan fått många klassiska beprövade tips, å andra sidan tror jag att om eller när man är i ett läge att man i alla fall kan springa men känner av det, så kan det vara ett bra läge att prova under tiden man springer om man kan känna av andra lägen i motoriken som inte känns lika mycket i vaderna. Man får ju tydligare facit om man redan från start är stum eller mör i dom. (Och under förutsättning att man är någorlunda säker på att man inte har någon annan skada som påverkar såklart.)
Nu tänker jag mig ju mer i stadiet när det inte är kroniskt, dvs efter rehab och mer akuta åtgärder och man åtminstone inte känner av det efter att man vilat ett tag. Som en mer långsiktigt förebyggande lösning.
Som exempel så har jag känt av det mer i halvbranta asfaltsbackar nedför på sistone (hade lite träningsvärk redan innan så kändes extra mkt), låser mig i nedre bröstryggen/ländryggen och får försämrad rörlighet, eventuellt mentalt orsakat men sätter sig i motoriken. När man fick till känslan av att vridpunkten för överkroppen hamnare lite längre upp, ungefär mitt emellan skulderbladen, så höfterna kunde röra sig fritt, och man hann med i att låta bäcken/mage roterna något i varje steg i harmoni med motsvarande (fast lilla) vridning i överkroppen så kunde benen landa på ett sätt som vaderna inte kändes.
Hur man kommer fram till lösningen är säkert väldigt individuellt, men som sagt - har man "lagom" med symtom när man provar får man tydligare facit.
Kan tillägga att jag också märkte att jag brukar spänna fötterna, ungefär som att man spänner upp tårna och då "skjuter ifrån" onödigt mycket med vaderna. Fast försökte bara tänka mjuka fötter och inte lägga så mycket fokus på det, eftersom dom säkert får lättare att slappna av om övre delen av kroppen rör sig funktionellt.
Lägger till: När man redan är i form eller gör sånt som man är väldigt van vid och kört på en lättsam nivå i flera månader brukar jag inte märka av det och kan köra på hårdare sen. Fast i längden tror jag det hade varit bättre att utnyttja "facit" medans det finns och passa på att försöka förbättra motoriken... För det kan säkert leda till andra problem längre fram om man fortfarande inte riktigt rör sig funktionellt.
