Löpning • Avancerad träning • 11 inlägg • 4718 visningar •

Upplägg av lopp

Pär Claesson
1981 • Varberg
#1
•
12 oktober 2008 - 19:39
Gilla
Jag har funderat och testat fram och tillbaka olika sätt att genomföra träningslopp på. Jag tänker då på hur jag ska disponera mina lopp. Jag brukar tex om jag springer 1 mil att börja hyffsat lugnt första 7km och sedan tar jag i betydligt mer sista tre. Ibland springer jag väldigt jämnt hela tiden men det är svårt att veta innan man börjar springa vilka krafter som finns i kroppen.

Vad har ni för tankar kring detta?
Mr. B
1963 • Hemma
#2
•
12 oktober 2008 kl 19:49
Gilla
De flesta riktigt lyckade lopp brukar ha gått i mycket jämnt tempo, med andra halvan en aning snabbare än första halvan.
Janne Westberg
1969 • Upplands Väsby
#3
•
12 oktober 2008 kl 20:17 Redigerad 12 oktober 2008 kl 20:32
Gilla
Samma här, dvs hyffsat jämn fart brukar funka bäst.

Brukar bestämma ett tempo i förväg som jag borde klara av, utifrån vissa nyckelpass på träningen. Kan förstås bli viss justering av farten pga vädret. Har jag sen ork kvar mot slutet så är det ju bara att öka.

Ett enkelt sätt att bestämma en tävlingsfart är genom att stämma av tiden man orkade hålla på senaste tusingarna med McMillans tabeller. Tycker det ger hyffsat riktvärde, särskilt på milen och halvmaran om banan är hyffsat flack. http://www.mcmillanrunning.com/Running%20University/Article%201/mcmillanrunningcalculator.htm
Jimmy P
1974 • Göteborg
#4
•
12 oktober 2008 kl 21:03
Gilla
Läste i en bok nyligen att de snabbaste loppen genomförs som oftast med en negativ split, 51% mot 49%.

Det innebär att första hälften skall ligga på ca 51% av tiden och andra halvan av stäckan på 49% av tiden.

Men som sagt är det bara något jag läste i en bok som heter Better Runs nu rätt nyligen.
Janne Westberg
1969 • Upplands Väsby
#5
•
12 oktober 2008 kl 21:54
Gilla
Kom på den här tråden, handlar om samma sak... http://www.jogg.se/default.asp?sida=forum&subid=3720
Sven Andersson
1966 • Kista
#6
•
12 oktober 2008 kl 23:00
Gilla
Det är lätt i efterhand att säga att "snabbaste loppen gick med negativt split". Det är snudd på cirkelresonemang... OBS: jag säger INTE att teorin är nödvändigtvis felaktig (tvärtom tror jag nog att det förmodligen är sant), bara att man måste visa det på ett mer strikt sätt för att det ska vara fakta och inte halvmyt.

För att verkligen bevisa jämnsplits-/negativsplits teorin måste man utföra ett riktigt test där ett större antal löpare (av olika klass) bedömer sin maxkapacitet innan loppet och sedan lägger upp loppet som negativ och/eller jämnsplit utifrån det. OBS: att det är viktigt att det verkligen handlar om bedömd maxkapacitet, eftersom vem som helst kan springa submax negativt.
Pär Claesson
1981 • Varberg
#7
•
14 oktober 2008 kl 19:50
Gilla
Tack för svaren!
Jag tycker mig märka att de snabbaste loppen jag sprungit är när jag sprungit i jämn hastighet från start till mål. Ibland har jag provat att ta det lite lugnare i början och springa på riktigt bra sista tredjedelen.

Finns säkert fler sätt att tänka kring detta.
Erik
1976 • Stockholm
#8
•
14 oktober 2008 kl 23:41
Gilla
Om man känner sin kropp väl och vet vilken fart man håller är ett jämnt lopp att föredra. Men för den stora massan löpare som ligger på säg 50-60 min på milen skulle jag säga att de flesta öppnar för långsamt och inte vågar pinna på ordentligt under loppet, möjligen först vid spurten. För hyfsat snabba löpare som gör runt 40 min är det nog snarare så att de flesta öppnar för fort och tröttnar under loppet!

Fördelen med att öppna lite lite fortare på träningslopp är att man pressar sin gräns något och en dag klarar man av att hålla farten hela sträckan. Joggar man 7 km och sen springer snabbt 3 km kan man lite hårddraget säga att man tränar upp sig för att springa snabbt 3 km och inte 10... Okej lite förenklat men jag hoppas ni förstår poängen, t.ex. ska ni springa 6 st intervaller våga tryck på på nr 1, 2 och 3 också och inte bara de 2 sista.
Pål Nilsson
1976 • Höör
#9
•
15 oktober 2008 kl 21:56
Gilla
Har ofta riktigt svårt att hålla igen i början av ett lopp. Skulle nog ibland tjäna på att gå ut lite försiktigare. Dock tror jag att den stora massan löpare går ut för fegt och förlorar på det. Jag tror inte att ett millopp är rätt disponerat om man förmår höja farten de sista 2 km - de ska vara en pina...
csaba
1973 • Malmö
#10
•
15 oktober 2008 kl 23:31
Gilla
Jag håller med dig Pål.
dom sista kilometrarna måste nästan vara en ren pina och gå på ren järn vilja. då känner man att man verkligen har gett allt.
Tyvärr har jag oftast lyckats göra raka motsattsen. Öppnar hårt och när jag tittar på farten på min klocka, så brukar jag ofta hålla igen lite och brukar rusha i mål dom sista 4-500 metrarna. (men rent allmänt försöka hålla jämn fart).

det är nog en hel vetenskap, vilken som är bäst.
jag tror att det viktigaste att prova sig fram och veta sin snittfart och försöka kanske ligga där (helst lite högre).
Martin Olofsson
1964 • Lidingö
#11
•
16 oktober 2008 kl 00:30
Gilla
Jag har sprungit snabbast när jag öppnat hårt och sporrats av bra mellantider. Men det har knäckt mig ett antal gånger också.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.