Löpning • Träning • 7 inlägg • 6917 visningar •

Energibrist/svårt att äta?

kwet
#1
•
14 augusti 2016 - 17:03
Gilla
För några år sedan definierade jag mig som löpare, började efter avslutad fotbollskarriär (efter 3 större knäoperationer) springa istället och snittade då runt 7-10 mil/vecka med milpers på runt 45. Åkte sedan på en hjärtmuskelinflammation och var rätt trött på att ständigt vara sönder, så jag slutade träna helt och var rätt nöjd med det. Gjort något halvhjärtat försök inför ngt vårrus och lyckades då ändå ganska snabbt komma ner i 25 min/5 km, men fick aldrig igång rutinen.
Har senaste året bytt jobb och har dels haft en extrem arbetsbelastning under våren och betydligt mer stillasittande (inkl mkt resdagar med allt vad det innebär..) än tidigare, kände under senvåren att den berömda väggen hängde ganska nära och insåg att ska jag reda ut det här måste jag börja röra på mig. Har nu sprungit regelbundet i 3-4 veckor, blivit 2-3 utepass och utöver det 2-3 intervallpass på löpband + lite styrka. Ligger nu på ca 27 min/5 k och 61 min på milen igår, har tacksamt nog en ganska lättränad kropp och naturligt en kadens runt 175-180.
Mitt största problem är att jag i samband med stress får otroligt svårt att äta, jag kan med lite vilja få i mig en halv normalstor lunch, men utöver det går eg bara kvarg och yoghurt ner. Kan känna hunger men blir mätt oerhört snabbt.
Känt av detta speciellt när jag börjat springa längre, under passen går det hyfsat, men känner mig överlag rätt trött/energiseg i musklerna även om huvudet är klart piggare.
Har gått ner några (välbehövliga) kilon denna sommaren överlag och rasat ytterligare 3 på ganska kort tid nu sen jag började springa. Är 165 cm och väger nu runt 58 vilket är den vikt jag haft när jag varit som mest vältränad (+-1) och mår ganska bra vid. Vägde 65 i februari men inte vägt mig så mkt däremellan. Att gå ner i vikt mer är inte ett självändamål, någonstans runt 53-54 vet jag att min kropp börjar må ganska dåligt med utebliven mens osv, och uppenbart ligger jag på minus vilket i sin tur snart kommer börja påverka träningen.
Ngn mer som har haft svårt att äta/äta tillräckligt? Hur kommer man runt det?
Lotta Fedeler
1968 • Göteborg
#2
•
14 augusti 2016 kl 19:06
Gilla
Jag har samma typ av problem. Jag löser det genom regeln: ingen hård/intensiv/enargikrävande träning utan mat. Att träna utan mat dränerar kroppen på energi. Ingen energi -> kroppen går in i stress. Och där uteblir förmågan att äta. En ond cirkel alltså.

Mitt råd är...
När du tränar, gör det utan prestation eller krav. Gör det för att det är skoj. Inget måste om att träna just ett specifikt pass utan låt det bli som det blir. Kan du inte äta, eller bara klarar lite mat så skippa 5 km i snabba tempot. Nöj dig med 2 km lunk t ex.

Du har varit nära väggen. Du har svårt att äta. Det är dags att stanna upp. Att skippa prestation. Det är dags att låta själen jaga ikapp dig. Du är viktigare än någon prestatiin i världen. Varningsklockor i dig ringer. Det är dags att lyssna!

Ta hand om dig!

#3
•
14 augusti 2016 kl 19:18
Gilla
Tack för svar. Ngnstans känner jag ju ändå att träningen är essentiell för att hantera stressen- självklart gjort andra åtgärder oxå, ex jobbar jag aldrig hemma längre och försöker ha insikt då jag eg inte är en stressad människa utan märkte ffa att jag glömde saker, fick migrän och började sova extremt dåligt, och gärna den där sköna träningen som jag inte riktigt kommit till än men där kroppen liksom studsar runt och hjärnan kan dräneras helt på dålig energi.
Det blir ett moment 22, inser det oxå.
Försökt lunka lite men blir så trött i benen av att lunka, kanske ska göra ett försök att höja kadensen i "lunk" oxå. (nog för att 6.21-5.40 redan är lunk i mitt huvud, men inte i min kropp just nu.. ;))
Lotta Fedeler
1968 • Göteborg
#4
•
14 augusti 2016 kl 19:39
Gilla
Nivån på lunket sätter du själv :-). Träning är essentiell vid stress, det har du rätt i. Maten är essentiell för träning. Skippa klockan. Låt träningen bli vad den blir. Försök anpassa träningen utefter vad du petat i dig under dan. Jag tittar över dagens matintag, sedan bestämmer jag vilken träning och hur tufft det blir. Har jag ätit dåligt så tyvärr, då nöjer jag mig med en rask 5-km promenad. Inte roligt men alternativet att gå sönder helt är värre.

Det vänder, men långsamt. Försök äta ofta, lite varje gång, tugga noga och finn lugn i måltiden. Kämpa på :-)
Walker67
1947 • Växjö
#5
•
14 augusti 2016 kl 21:23
Gilla
Det som kan påverka hungern är hur själva matsituationen är dvs om den är stressframkallande eller att det går att äta i lugn o ro. Är man ensam eller två vid matbordet är det lättare att påverka än om man har småbarn, då man själv kommer i andra hand.
Ett tips är att se till att allt är framdukat, så att man slipper hoppa upp och ner under måltiden. Jag har använt en teknik att när jag satt mig till bords och tex frukosten är klar, så bestämmer jag att om två eller tre minuter börjar jag äta. Under den väntat hinner man bli sugen på maten och det känns som en belöning när man får börja. (bordsbönen förr i tiden kanske inte var så dum)
En annan sak som kan förstöra hungern är om man äter för nära efter träning eller tävling. Ung en timme efter tycker jag känns lagom, men efter en hård tävling med vätskeintag kan krävas mer tid. Vätskeintag under träning minskar hungern och på träning upp till 1 tim behövs ingen extra vätska. Annars tycker jag träning har positiv inverkan på matlusten speciellt löpträning.
Det tredje som kan inverka på hungern är om man är en långsam eller snabb variant vad gäller matens genomgång i matsmältningssystemet. Jag är en långsam variant och kräver lång tid mellan målen för att jag skall bli hungrig tex middag 6-8 tim efter frukost. Äter jag för ofta blir jag illamående.
Att avvika från den allmänna matordningen är ju inte accepterat i alla sammanhang, det kan vara jobbigt att tvingas "socialäta" . Fast det kanske vi kan ta upp i annan tråd, då problemet i det här fallet inte verkar ligga på det planet.
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#6
•
14 augusti 2016 kl 22:11
Gilla
Stress kan påverka aptiten, försök hitta vägar att hantera den. När du löptränar bry dig inte om klockan utan spring bara på känsla och vistas gärna i naturen när du kommer åt.
#7
•
15 augusti 2016 kl 18:11
Gilla
Tack för tipset walker67. Mitt stora problem med just stress är att jag inte alls känner av den psykiskt, är eg ganska flegmatisk som perosn, utan upplevt enbart fysiska symtom som dålig aptit, glömmer enkla saker, dålig sömn osv (som tydligt lugnade sig under min 4 v långa skidresa i våras.. är dessutom välutredd somatiskt så hyfsat frisk i övrigt är jag rätt säker på).

Har aldrig varit ngn storätare, snarare småätare (dvs i bemärkelsen går gärna och snaskar lite emellanåt)- just det suget har försvunnit, det är nog där jag går minus. Har eg bara upplevt samma vikt/aptitras en gång tidigare i livet och det var när jag började snusa men småätandet har successivt smugit sig tillbaka. Det har ju inte gjort så mkt att jag äter lite under min ganska inaktiva period,har uppenbarligen fått i mig nog och lite till, men svårt att åstadkomma vettig träning på för mkt minus.

För mig är det snarare tvärtom, jag är bättre på att äta när jag äter med andra. Då blir det så uppenbart att jag inte kan sluta efter 1/3 portion, vilar lite och kan äta igen. Inte reflekterat påtagligt över det förrän nu men man kan ju faktiskt vila några minuter när man äter ensam oxå.

Jag känner iaf att hjärnan mår otroligt mkt bättre av att springa 4-5 x/vecka, och det vet jag ju sen innan oxå. Försöker att inte jaga tider utan längtar mer till den där första rundan när kroppen känns studsig, fick känna på det 2 km mitt i milrundan i helgen, skön känsla.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.