Löpning Tävlingar & Motionslopp 13 inlägg 9160 visningar

Kullamannen Ultra 161km

1986 • Åled
#1
7 mars 2017 - 13:31
Gilla
Hej. Då var man anmäld och klar.
Jag stannar helt plötsligt upp och frågar mig själv. VAD FAN HAR JAG GJORT!! ??
Jag har sprungit en hel del. Men det hör med ultra är nytt för mig.
Är anmäld till Hallands ultran, Båstad marathon och prinsens minne vilket är en halvmara. (Planen är att springa till loppet, springa loppet och springa hem igen. Totalt 50km) och slutligen då kullamannen ultra 161km
Men nu vill jag ha alla råd och tips man kan tänka sig.
Vad äter man? Hur mycket?
Hur mycket bör man springa varje vecka? Längsta träningsrunda bör vara?
Hur motverkar jag skavsår? Behövs extra skor och i så fall med större storlek?
Vad måste jag ha med mig i min packning? Bästa ryggsäcken? Övrig utrusning? Ja ni hör ju. Behöver all hjälp jag kan få. ????
Misstänker att jag kommer lära mig mycket av ovan den hårda vägen redan till våren då man trappar upp distanserna en del. Men misstänker att här finns många erfarna ultralöpare som kan dela med sig av sina erfarenheter. ????
//Frans
Mattias Bramstang
1975 • Halmstad
#2
26 mars 2017 kl 16:15
Gilla
Kul med din utmaning! Det kommer bli tufft men värt att anstränga sig för.

Du bör springa +100km per vecka under flera veckor för att anpassa kroppen. Gärna några långa pass. Ta tåget till Varberg och spring hem...

Skavsår = träning minskar dem. akta dig för tejp. Använd vaselin/Sportslick.

Storlek = Lagom eller en storlek större. Beror på erfarenhet, vissa fötter sväller minimalt.

Rygga blir en komfortfråga men lasta så lite som möjligt. Alltid extra energi eller karta. Strumpor och vaselin är värt att bära om man känner sig orolig. Likaså en lättviktsjacka om vädret är svårbedömt.

Du får gärna ringa och diskutera dina funderingar med mig om du inte vill skriva dem här på forumet:-)

//
Mattias Bramstång, tävlingsledare PrinsensMinne
1986 • Åled
#3
26 mars 2017 kl 20:59
Gilla
Tusen tack Mattias.
Alla tips och råd man kan få är värdefullt.
Än så länge är ju allt nytt för mig. Men under resans gång till november så har jag säkert lärt mig en hel del den hårda vägen med. ??
Det är inte omöjligt att jag hör av mig någon gång framöver.
Springer du själv något ultra längre?

Om vi inte hörs innan så ses vi på prinsensMinne. ????

//Frans
Mattias Bramstang
1975 • Halmstad
#4
27 mars 2017 kl 18:44
Gilla
Det är som vanligt med råd. Man har mest nytta av dem då man samtidigt upptäcker saker själv genom erfarenheter.

Jag springer mycket sparsamt nu för tiden. Några mil i veckan. Småbarn tar sin tid och jag har sänkt mina ambitioner, men jag älskar att springa och gör det gärna.

Ska springa Hallands Ultra med några arbetskollegor i sommar så det ska bli spännande. Annars hoppas jag på en mara under hösten. Kanske ett stadslopp på 10km i sommar.

Jag lär dyka upp på PrinsensMinne! Men då har jag kanske inte tid att prata så länge om långdistansträning. Men det lär väl du inte heller ha som ska springa hem fram och tillbaks!

Vi hörs!
//
Fredrik Ström
1968 • Göteborg
#5
27 mars 2017 kl 19:04
Gilla
Hello

Jag är en newbie i ultravärlden, men jag finns där o smyger omkring i 9 tempo:)
Det jag lärt mig den hårda vägen genom ett par DNF är :

*gör ditt lopp, skit i alla andra, lättare sagt än gjort
* testa allt innan loppet på träning( skor, dricka , bad du klarar äta efter 4 mil)
* glöm inte träna mentalt, lyssna på poddar ( science of ultra till exempel)
* köp boken relentles forward progress, finns även träningsprogram där
*träna på att gå, du kommer gå mycket på längre ultror så träna på det, eller ännu bättre spring tills du är tvungen att gå:)
* använd buff
*spring på natten
*ha kul:)
Sist men inte minst glöm inte att ovanstående funkar för MIG
PS *läs även Running tor first ultra( finns tränings program i den oxå)
1986 • Åled
#6
28 mars 2017 kl 10:09
Gilla
Hej Fredrik och tack för alla tipsen.
Jag ska ta med mig detta och testa allt. ????
Felix Alnervik
1981 • Helisngborg
#7
6 november 2017 kl 11:59
Gilla
Hur gick det?
1986 • Åled
#8
7 november 2017 kl 20:00
4 Gilla
Ja du Felix. Det var jäklig tufft.
Första 5 milen mellan Båstad och Ängelholm var tuffare än planerat. Och att man redan efter 1km var dyngsur om båda fötterna gjorde inte resan lättare. .Detta gav en direkt mosiga fötter och blåsor. Efter 40km hade jag en rejäl svacka om sista biten till Ängelholm kändes som en evighet.
Med omplåstrade fötter, torra kläder, pannlampa och buljong i magen gav vi oss ut för att möta natten. Vi startade med rask promenad följt med en lätt jogg. Men ömma fötter fick snabbt ner tempo och timmarna sprang snabb iväg. Men vi krigade oss igenom natten. Och min glädje och energi kom snabbt tillbaka. Men väl nere i Kullaberg skulle vi ta oss igenom en dryg mil av dödens banan innan vi var framme i Mölle hamn. En mil som tog oss 3-4 timmar att bemästra i mörkret.
Och att en av våra pannlampor gick sönder gjorde inte det hela lättare. Men vi krigade på.
Men en av mina vänners fötter var nu så illa där an så han kunde tyvärr inte fortsätta. Och då vi hade 3 varv kvar att utföra på en 2 mils slinga som tar ca 6 timmar/ varv så insåg vi att tiden inte skulle räcka till för att komma i mål. Drygt 20 timmar hade gått och jag och en annan bestämde oss i alla fall för att anta oss ett varv på dödens. Plåstrade om våra fötter och begav oss åter igen ut på berget. Med stapplande ben, ömma knän, trasiga fötter och stela muskler tog vi oss dom 2 milen och 1000 höjdmetrarna. Med 500m glömde vi allt som heter smärta och sprang in i Mölle hamn till vilket som hade blivit vårt nya mål. Och även om vi inte fick någon medalj så kände vi oss som vinnare med 27 timmar, 120km och 2500 hm.
Detta loppet handlade om att utmana mig själv både kroppsligt och mentalt. Och även om det inte räckte hela vägen in i mål så har jag till slut ändå fått ut exakt det jag ville av denna utmaningen. Vem vet. Nästa år kanske man står där igen?? ??????
Monica Carlsson
1971 • Partille
#9
7 november 2017 kl 20:47
Gilla
En kollega till mig var assistent till 2 kompisar till honom som sprang, jag såg bilder på 100-miles-fötter... och kollegan fick tydligen bära ena löparen efteråt, pga dessa fötter. Jisses!
1980 • Åby
#10
8 november 2017 kl 14:21
Gilla
Kullamannen tog för sig... av de som kom till start bröt 74%, vinnaren gick i mål på 21h och hade varvat de flesta på kullen minst en gång.

Men - banan var ju fin och de jobbigare partierna typ Håkullsmal var inte med, när jag frågade Per (Kullamannen själv) svarade han "vi vill ju bara plåga dem, inte döda dem" med ett halvt leende.
Felix Alnervik
1981 • Helisngborg
#11
8 november 2017 kl 21:57
Gilla
Åkte själv upp till Kullaberg på fredagkvällen och mötte de första ca 15 löparna som kom fram till Himmelstorp, efter ca 8mils löpning. Det var då loppet "började". Kändes inte som så många insåg vad som väntade de, de kommande 8 milen.

Min fråga till ultralöparna: Vad är tjusningen med ett Ultra lopp, när man går stora delar av loppet?
Marcus Blomberg
1981 • Falun
#12
9 november 2017 kl 09:18
Gilla
@Felix, Det är högst individuellt om en går mycket eller inte?
Tjusningen för min del, är att klara av en tuff uppgift. Oavsett om det är distansen, tiden eller en kombination. Testa sina fysiska och mentala gränser.
Joakim N
1983 • Ängelholm
#13
9 november 2017 kl 11:37
Gilla
Förstår att de ville att det skulle vara ett hårt lopp men de kunde varit lite "snällare" och startat loppet vid midnatt eller liknande så den lite mer lättlöpta delen av hade gått i mörkret och Kullabergsdelen (i alla fall ett varv) hade gått i dagsljus. Förstår att det finns problem med detta när man tittar på bemanning och synka det med resten av loppen som går.

Verkligen imponerad, starkt jobbat av alla som deltog och speciellt de få som slutförde.

Det här är ju väldigt lokalt för mig så finns det kvar när jag känner mig redo för 100 miles så är det helt klart någonting jag själv måste prova på.

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.