Löpning med cancer?

Jag har en nära löparkompis ett par år yngre än dig, som kämpat sig igenom precis den resan under året och en svägerska, jämnårig med dig, som precis gjort detsamma. För svägerskan är det ganska exakt ett år sedan upptäckt och operation och snart därmed dags för efter-ettårskontroll. Min löparkompis och min svägerskas resa har sett ganska olika ut vad gäller behandling och mående och jag har lärt mig att det finns många olika sorters bröstcancer och därför många olika behandlingar med både operation, strålning och cellgifter i kombination. Den dialogen hoppas jag du har med din läkare på ett bra sätt.

Värt att komma ihåg är att prognosen i de flesta fall är väldigt god, speciellt vid tidig upptäckt. Min svägerska gick igenom tre cykler med cellgifter där framförallt en var tuff, annars var det tuffaste kanske praktiskt att åka långt varje dag för strålningsterapi i flera veckor.

Min löparkompis som tränar mycket både löpning och cykling har sluppit strålning men ätit antihormonterapi och behandling som gjort henne väldigt frusen men hon har kunnat hålla igång hyggligt under en del av året åtminstone, bytt ut löpning mot cykling inomhus eller promenader utomhus. Ett tips kan vara att i alla fall i perioder tänka "motion" istället för träning. Eftersom du redan tränar är kroppen bättre rustad för att hantera detta än om du inte tränat, det enda som är "sämre" rustat är det mentala som är van att träna i en omfattning du nu inte kan eller får, under en period.

Ett annat tips är att se träningen i ett längre perspektiv, detta är bara en tillfällig svacka du kommer ur och du kommer ur den klokare och starkare men en annan uppskattning för saker du tidigare tog för givna.

Vet inte hur peppande det egentligen blev...men kanske fick du något värdefullt med dig, önskar sig stort lycka till med behandlingen!

Ja Åsa, det är ett jobbigt besked att få. Det tar ett tag att ta det till sej. Jag hoppas att du får bra vård och har bra läkare.

I mitten på februari, förra året, opererades jag för att kunna kissa bättre. Delar av prostatn hyvlades bort. Då upptäckte dom att jag hade cancer.

28 september opererades jag. Dvs för 14 veckor sen. De första veckorna var jag rejält trött och orkade inte så mycket, utan jag sov mest. Men efter ett tag började jag gå korta promenader i lugn takt.

Efter 8 veckor så blev det lite längre promenader och senare även snöskottning.

Sen mitten av oktober har jag kört rehabträning. Just nu är jag uppe i drygt 4 tim per vecka. Nåt som jag troligen får hålla på med resten av livet. Där har min träningsbakgrund hjälp mej mycket. Tror att det är svårt för de som inte är vana att träna, kan hålla en sån disciplin så lätt.

I måndags var det dags för första löppasset, en tur på 16 min. Igår så blev det 18 min. Det känns ovant men roligt. Nu ser jag ljuset i tunneln.

Jag räknar med att kunna springa 40-50 min i mitten på mars och senast vid halvårsskiftet var uppe i min normala dos.

Det blev mycket om mej. Men jag hoppas att det kan vara till nån hjälp.

Lycka till med behandlingen och jag kommer att följa denna tråden, dagligen.

Jag har ingen egen erfarenhet av cancer men jobbar inom området, och det är som Staffan och Hasse skrivit ovan väldigt olika diagnoser och behandlingar, men vet inte på förhand hur man reagerar och vad man orkar. Men generellt visar forskningen att aktivitet under behandlingen är bra. Det finns en svensk studie vid bröstcancerbehandling som pågår nu, där man ger cellgiftsbehandling före operation och där man lottar mellan ett rätt intensivt träningsprogram och "kontroll" dvs fri träning. Man tror att intensiv träning faktiskt ska förbättra behandlingsresultatet, men det återstår förstås att bevisa. Nu ser jag i din text att du ska opereras om en vecka, och den här studien tar med kvinnor som får cellgifter före operation (sk neoadjuvant behandling), och jag är också osäker på om Akademiska är med i studien, så troligen är kan du inte delta. Men vad jag vill säga är att om du orkar och har möjlighet att fortsätta din träning, på den nivå som du orkar och som passar dig, så är det antagligen väldigt positivt. Och när du kommer ut på andra sidan i vår så kommer du definitivt att vara förberedd och ha lättare att komma igång!
Lycka till!!

Tack Staffan för dina tankar! Jag tror som du skriver att tänka långsiktigt är ett bra sätt att ta sig an det hela. Det kommer nog om ett tag när jag landat mer i min nya situation.

Men, fy, vilket trist julklapp!
Jag hoppas att du kommer att orka vara aktiv eftersom det verkar vara positivt att hålla igång under cancerbehandlingen. Jag har inte själv någon personlig erfarenhet, men jobbar inom vården och har läst en hel del om det. Jag förstår också att det är väldigt individuellt hur man kan och orkar/klarar av att träna. Jag hoppas att du kommer att orka hålla igång, jag tror att det ger mycket både fysiskt och psykiskt och du behöver nog en boost på båda fronterna.

Jag hoppas verkligen att du kommer att hitta din väg framåt och att du kommer att kunna springa många mil framöver!

Jag skickar en stoooor krya på dig och styrke-kram!

Kram,
Jenny

Tack för att du delat med dig av dina erfarenheter. Då förstår du säkert hur tankarna gått. Skönt att läsa om dina framsteg också, det tar jag med mig! Lycka till med din löpning, det låter som att du kan få en fin vår!

Vi tänker på dig👍Man behöver inta alltid vara så jädrans stark så ta hand om dig.

Hitta ditt sätt att träna! <3 Träning hjälper hur mycket som helst mot medicinbiverkningar, fatigue och psykiskt dåligt mående; och forskning visar att de som tränar under sin cancerbehandling mår bättre och har större chans att svara bra på behandling.

Det beror förstås helt på vad du ska få för slags behandlingar och hur du mår av dem, men du kan kanske fortsätta springa genom hela sjukperioden även om det inte blir på samma nivå som om du vore frisk.

Bolla med onkologen, och om du ändå känner dig osäker så tror jag de många landsting även erbjuder fysioterapeuter som är specialiserade på cancerpatienter. Vet även att vissa regioner har träning som en del av behandlingen för de som behandlas mot cancer.

Och: lita på din egen känsla! Prova vad som funkar och reglera! Att komma ut och röra på sig är väl nästan aldrig fel, men intensiteten får anpassas.

Jag fick en cancersjukdom för några år sedan och innan de hade kommit på vad som var fel på mig slutade jag i förvirringen träna helt en månad. Världens miss!

När diagnos hade ställts och behandling började upplyste vården mig om att träning är hur bra som helst, och de påminde mig dessutom vid varje vårdbesök att köra på.
Dock tyckte jag det var ganska svårt att anpassa det till en lagom nivå. Jag borde kanske ha krävt mer hjälp och stöd av vården, men jag hittade lite folk med samma diagnos på internet istället som inspirade mig.

Jag styrketränade hur som helst hemma med kettlebells osv typ tre gånger i veckan, vågade mig inte till gymmet pga det obefinliga immunförsvaret. Vissa dagar under behandlingen käkade jag kortison och då blev det lite för lätt att köra slut på sig så att all kraft försvann tills dagen efter, men det där lärde man sig.

Jag sprang ett par gånger i veckan, men vid slutet av behandlingen gick jag mest promenader och sprang kanske 10 x 1 minut, bara för att få känna att kroppen fortfarande kunde öka farten.
På slutet hade cytostatiskan brutit ner kroppen rätt rejält så jag flåsade som tusan vid minsta lilla backe, och dessutom hade nerverna pajat i fötterna så det kändes rätt obehagligt att gå, MEN, jag är helt hundra på att min dagliga motion gjorde att kroppen har läkt ganska bra trots allt. Och jag blev alltid anmärkningsvärt gladare och piggare efter lite träning.

Ja. men sammanfattningsvis så hitta ditt sätt att träna på och fokusera på glädjen i att genomföra passen mer än hur snabbt /långt du kommer eller hur mycket du kan lyfta. Fokusera på det som känns bra! Och känns det piss någon dag så är det så, panika inte över det - det kommer att bli bättre!

Hoppas att din behandling biter satan på cancern och att du får må bra under tiden!

Hej!
Tack alla som skrivit och delat med sig av tankar och erfarenheter!!!
Operationen gick bra och ingen spridning har hittats vilket är en stor lycka och lättnad. Jag har precis fått börja med cellgifter som efterbehandling. Är trött och utan aptit, men har lyckats ta mig ut på lite gå-jogg-rundor och märker att jag mår som bäst när jag kan vara ute och röra på mig. Så det är en bra morot för att ta mig ut. Sedan är det en märkligt känsla att konditionen som jag lyckats bygga upp efter operationen blåstes bort på bara en dag med cellgifter! Men konditionen får komma tillbaka så sakteliga till en annan dag.

Grattis till ett bra besked!

Jag tror som många sagt, utan att vara läkare eller ha egen erfarenhet av cancer: Motion är inte dåligt men det är möjligt att man inte orkar,m och oavsett är det ju mest sannolika att det blir sämre än det varit innan - i alla fall under en period av behandlingen.

Jag tror att Staffan är inne på en viktig sak i #2 och Hasse i #4.

Du och din kropp är van att träna och ha ett visst tempo, men det kommer ju kanske att behöva bli ett uppehåll och/eller sämre tempo nu. Staffan nämner det mentala och det är nog viktigt att mentalt ställa in sig på det och samtidigt mata den mentala biten. Sätta upp mål - kanske ihop med rehabpersonal som bättre kan hjälpa till med vad som är bra och vad som är rimligt - om vad du kan och ska göra. Som du själv skrev nu: gå/jogg-rundor osv. Är man mentalt förberedd tror jag att man enklare kan anpassa sig, så det hade jag försökt lägga lite tid på: att mentalt förbereda mig för kanske en tuff behandling och en tuff väg tillbaka, men att börja lägga strategin och planen för hur du ska hantera både att initialt inte kunna och orka lika mycket som innan, men också hur du ska komma tillbaka dit. Och som Hasse skrev: Din träningsbakgrund kommer att göra att du lättare kommer tillbaka och att du förmodligen lättare än många andra har förmåga att anpassa dig till ditt rehabprogram, och få det gjort. Har många bekanta som åkt på olika skador och inte skött rehaben för att de inte är vana att träna eller vana att göra något återkommande.

Nedan kan du hoppa över, eller se som en pepp. Förstår att det inte på något sätt kan jämföras med cancer eller cellgiftsbehandling osv, men det visar att det går att komma tillbaka.

Jag har varit periodare med träning under många år, och det har mest blivit cykling som jag inte klockat. Började springa igen för något år sedan men blev ganska ordentligt sjuk 2022 under våren. Tappade all kondis, jag hade en omgång covid-19 då och sedan blev jag sjuk tätt inpå igen. Läkarna tror att jag hade covid igen (testades aldrig) men jag borde inte kunna ha haft det eftersom att jag var både vaccinerad och borde haft antikroppar av första rundan (sade de). Oaktat det så därefter tappade jag som sagt kondisen helt. Det blev jobbigt att gå i trappor, leka med kidsen i skogen och när jag en gång kämpade igenom milen bara för att jag skulle (inte så smart) så blev det närmre 1,5 timme, trots att jag försökte springa. Borde varit några minuter under timmen. Jag blev såklart orolig och hösten 2022 sökte jag läkare och gjorde en gedigen läkarundersökning, utöver allsköns prover så var det ekg som jag fick bära på mig under två dygn också, röntgen av lungor osv. Det visade inte på mycket konstigheter, något extraslag på hjärtat men inom tillåten variation och det kunde inte förklara kondisbortfallet, däremot menade man på att covid slår hårt på lungor vilket slår hårt på kondis. De sade att det kan ta över året att återhämta sig.

Jag var inte mentalt förberedd på alla tester och väntan, så jag oroade mig ganska mycket över det hela. Lättnaden när svaren kom var påtaglig.

Bestämde mig för att börja om helt från början. Långa promenader, fortsatte med promenader i backig skog. Började jogga, eller lunka en km här och en km där. Varvade med cykling. Tog hjälp av duktiga löpare och läste på, innan hade jag mest "sprungit på".

Nu är jag på väg tillbaka, och jag siktar på milen under timmen om några veckor. Långsamt har jag byggt upp från grunden, har haft flera rundor på 10-15 km och mot bättre vetande kämpade jag mig igenom en halvmara i höstas också. Nu springer jag i snitt drygt 15 km i veckan och det ökar hela tiden och det känns väldigt skönt, att ha tagit mig upp ur den djupa svackan. Nu var jag som sagt periodare redan innan men nu är det minst 2 löppass i veckan och när dagarna blir längre kommer det att bli minst 3 i veckan.

Åsa, härligt att operationen gick bra. Cellgiftsbehandlingen är tuff, både kroppsligt och mentalt. Så nu har du nytta av din träning, även om den verkar ha försvunnit.
Ta en dag i taget och gör den träning du orkar. Att "bara" promenera är bra, även om du hellre skulle vilja springa.

Kämpa på så gott du kan! Du kommer att må bättre framöver.