Löpning Kom igång 16 inlägg 6239 visningar

Hur tar jag löpningen till nästa nivå?

Kerstin
1974 • Stockholm
#1
27 april 2009 - 17:25
Gilla
Hej,
Ny medlem här och dessutom relativt ny joggningsfantast.
Som total nybörjare förra våren gjorde jag glädjande nog snabba framsteg. Först kunde jag bara springa i fem minuter innan jag höll på att svimma, sedan kunde jag sakta men säkert öka på dessa intervall med pauser emellan tills jag klarade att springa tio minuter, femton minuter osv osv och slutligen en hel halvtimme i sträck!
Och det är liksom det som är problemet nu. Jag klarar inte mer, jag håller mig kring en halvtimmes löpning i ganska långsamt tempo men lyckas aldrig springa längre än så. Så har det varit i ett par månader nu.
Hur ska jag rent praktiskt lägga upp träningen för att orka öka? Det är så tråkigt att stagnera och inte göra några framsteg!
1966 • Karlstad
#2
27 april 2009 kl 17:28
Gilla
Fler gångpauser o sänk farten.
Tänk tid ute istället för att det måste vara effektiv löpning hela tiden. När du ökat på dina pass till en timme med x antal gånginslag kan du minska ner på gången. Använd fantasin och "lura" kroppen.
Det kan vara rent fysiskt jobbigt att hamna i prestationsfällan med hastighet o löpta km i sträck osv.
1981 • Dals-Ed
#3
27 april 2009 kl 18:42
Gilla
Håller med Peter. Ju längre du är ute ju mer van blir kroppen och kommer så småningom glida över till "nästa nivå" utan att du behöver tänka så mycket på det.

Att rent praktiskt vara ute i 45 minuter kan vara en bra start. Låt passet ta den tid det tar och gå så ofta du känner du behöver. Det är här det gäller ha tålamod, köra på och inse det kommer ta tid men när du väl är där kommer det varit värt det.
Kerstin
1974 • Stockholm
#4
27 april 2009 kl 19:32
Gilla
Jättebra tips, det ska jag börja med! Tack!
Prestationsfällan som du, Peter, skriver om är lätt att hamna i har jag märkt...
Heimo
1960 • Swe
#5
27 april 2009 kl 20:01
Gilla
Håller med föregående i det mesta utom "fler gånginslag", du ska ju springa, kvinna :-).
Hellre tycker jag att du försöker springa så långt du orkar i ett lägre tempo, det ger dig uthållighet.
Därpå så lägger du in ett pass/vecka där du tränar upp din snabbhet....varför inte en kortrunda där du spritnar mellan lykstolparna...exempelvis, allt på din egen nivå såklart !

Mats Crona
1972 • Täby
#6
27 april 2009 kl 20:07
Gilla
Jag är också ganska ny med att springa.
Har aldrig gillat att jogga eftersom jag inte ta orkade att springa några sträckor utan att bli helt slut. Men förra sommaren skaffade jag en pulsmätare och läste lite om pulsträning. Det visade sig att jag höll för hög fart. Nu med lägre tempo orkar jag längre utan att vara helt färdig. I början var det svårt att hålla nere tempot till rätt nivå. Jag ville ta i mer än jag egentligen orkade. Efterhand har jag successivt kunnat öka distansen och jag känner att flåset blir bättre. Då blir det till och med skön och roligt att ta en vända i spåret.
csaba
1973 • Malmö
#7
27 april 2009 kl 20:09
Gilla
Jag håller med föregående skribenter.
Tempot är avgörande om man ska orka längre.
Dessutom så sitter det ofta i huvudet (jag tänkte så typ,kan alla andra springa en mara eller liknande så kan jag).
Ett bra motivations mål kan dessutom vara att anmäla sig till ett lopp, så har du ett mål (vårruset, blodomloppet, osv).

Lycka till, ingenting är omöjligt !
1966 • Karlstad
#8
27 april 2009 kl 20:25 Redigerad 27 april 2009 kl 20:34
Gilla
Det är klart att hon ska sänka tempot, men 30 minuter i lågt tempo ger inte mer uthållighet än kontinuerliga motionspass på 60 minuter i olika ansträngningsnivåer. Efter ca 45 minuter börjar det hända saker i kroppen, och den där halvtimmen har hon ju redan, hon sitter ju fast där. Om man dessutom springer "så långt man orkar" så är det snart slutsprunget. Lusten försvinner som en löning på sommaren.
Som jag uppfattat det är hon inte riktigt på den nivån att det är dags att prata kvalitetspass.

edit: Om jag tänker efter så ok, jag kan hålla med om det där passet så långt man orkar för att höja orken. Vad jag menade var att man ska vara ganska ambitiös för att bita ihop och fortsätta när det tar emot. Har man inte det i sig kan den andra vaianten vara nåt att luta sig mot för att inte ge upp.
Heimo
1960 • Swe
#9
27 april 2009 kl 20:35
Gilla
>Peter H. Det man tränar blir man bra på, det är min uppfattning om träning i olika nivåer, fel?
Hur man sen ska bli bättre motionslöpare råder inte ngn ensam sanning om.
1966 • Karlstad
#10
27 april 2009 kl 21:27
Gilla
Heimo:
Att utveckla sig som motionslöpare kan nog vara mångsidigt som du säger. Alla måste hitta sin egen stil som fungerar för just honom/henne.
Däremot tycker jag att "man blir bra på det man gör" är nära nog en klyscha.
Det finns samma uppfattning inom hästsporten, men de som anammar den tekniken har inte så stora framgångar.
Jag skulle inte våga säga att du har fel, bara att jag absolut inte håller med. Om så vore skulle man ju bara ge järnet varje pass så skulle man bli bättre och bättre, och det stämmer ju inte, varken på människa eller tävlingshästar. (som jag ägnat en del tid åt om det är en märklig jämförelse)
För att utvecklas med hjälp av träningen gäller det fingertoppskänsla och ha ett syfte med varje pass, veta vad man tränar och varför. Man kan säkert bli bra med full gas varje pass också, men det är inte optimalt och ytterst få skulle hålla ihop. Det är inte min egen uppfattning, det är både testat och bevisat.
Sen finns det alltid undantag som springer tills de spyr och blir bätttre och bättre osv. Ytterligare en aspekt är ju lusten. Tycker man att det är skittråkigt att lägga ett lugnt distanspass på 14 km men tycker att 8 km i stenhårt tempo är jättekul, ja då är det ju bara att köra.
Vad som sen är den optimala träningen.. ja, det är där fingertoppskänslan och erfarenheten kommer in. Ingen har nog hittat den absoluta sanningen än.
Och som sagt, jag måste inte ha rätt, jag har bara en stark övertygelse.
Hans Larsson
1961 • Motala
#11
27 april 2009 kl 22:18
Gilla
Tror också mycket på att sänka farten, försök hålla "prattempo" och låg puls, då kan du säkert knäcka halvtimmesgränsen.

Är man lite motiverad kan det vara läge att pröva lite intervallträning, det ger massor, men kanske inte alltid det bästa för nybörjare eftersom det är en väldigt jobbig form för psyket.

Men framförallt, ge inte upp, träningen ärofta trappstegsformad.
Anna-Lena Eriksson
1969 • Göteborg
#12
28 april 2009 kl 10:25
Gilla
Nu kommer kanske jag med ett löjligt svar, men varför inte springa en längre runda bara.
Om du tex brukar springa ca 5 km på en halvtimma, så testar du en annan förutbestämd runda på kanske 6-7 km.
Jag tycker det är lätt att "fastna" i en viss distans, och inte tro att man orkar längre. Jag skulle aldrig orka ge mig ut ett varv till på en 5 km runda, eftersom jag psykologiskt är i mål efter 5 km, men däremot är jag ute på en 1-mils runda eller lite längre så funkar det fint, eftersom jag är inställd på ett längre pass.
Ett tips är också att spring i långsamt/lugnt tempo, och försök tänk på något annat än att du joggar så tycker iaf jag att det brukar gå lite lättare.
Kerstin
1974 • Stockholm
#13
28 april 2009 kl 17:13
Gilla
Tack för alla svar!
Jag tror att jag ska skaffa mig en pulsklocka, kanske är det så att jag springer för fort (fastän jag själv inte tycker det går särskilt fort...) och tar ut mig för mycket.
Har anmält mig till Vårruset vilket känns som ett realistiskt mål, och jag är taggad och motiverad, så nu gäller det bara att börja "göra rätt" rent praktiskt också. Har aldrig varit en träningsmänniska förut så en del kunskap som andra har i ryggmärgen måste jag liksom prova mig fram till på egen hand. (Därför var det bra att hitta hit till jogg.nu!)
Anna-Lena: jag brukar variera mina rundor så det är inte så att jag "dör" vid en speciell lyktstolpe varje gång eller så... :) Men bra tanke annars!
Nä, nya dojor och en pulsklocka, det får bli mitt nya grepp!
Lily
1966 • Skärholmen
#14
28 april 2009 kl 23:08
Gilla
Hej Kerstin!
Nu gäller det att hitta på något som känns kul...
En annan runda, kanske. Eller springa åt andra hållet på din vanliga runda.
Jag brukar springa en ganska flack runda för att få in en jämn rytm. Min runda ser ut som en åtta vilket innebär att jag kan välja hur lång eller kort rundan ska bli. Har du använt kartan här på jogg.se?
Hur ofta springer du? Innan man blivit van är det extra viktigt med återhämtning. 1-2 dagar brukar jag vila mellan passen. Har gjort ett schema, anpassat efter jobbschemat, så att en rutin ska nötas in.
Springer du på morgonen eller kvällen? Jag springer oftast på eftermiddag-kväll. Förbereder mig genom att dricka vatten kontinuerligt under dagen. Mat är också viktigt för att orka. Äter 2-4 timmar innan jag ska ut.
Motivationen sitter i huvudet. Det känns ofta trögt i början av ett pass. Då tar jag det lugnt eller väldigt lugnt och springer så långsamt jag kan.Ibland lättar det efter ett tag och då känns det riktigt roligt. I annat fall kan tjurighet och envishet duga som bränsle.
Att springa ska vara något du UNNAR DIG för att må bra. Tid och ansträngning som du ska ha GLÄDJE av. Skynda långsamt och behåll KONTINUITET med regelbundna pass. BELÖNINGEN kommer...
Lycka till!
Kerstin
1974 • Stockholm
#15
29 april 2009 kl 11:24
Gilla
Yoo: Tack! Jättebra tips, ska försöka ha dem i åtanke. Jag brukar springa 2-3 gånger i veckan och har lite olika rundor som jag varierar mellan. Oftast springer jag på kvällen efter jobbet och nackdelen då är att jag planerar in käket lite dåligt vilket gör att jag slänger i mig nåt litet när jag kommer hem, försöker otåligt vänta en timme och sen ger jag mig ut. (Vill inte att det ska bli för sent på kvällen, det känns lite otryggt…) Men igår planerade jag mycket bättre och åt ett mellanmål på jobbet på eftermiddagen så att jag kunde ge mig ut och springa direkt när jag kom hem.
Jag har inget schema direkt – vill inte planera hela mitt liv efter träningen och jag vill hinna med andra saker på kvällarna också. Men hittills har jag ändå lyckats komma iväg rätt ofta, ibland har det dock gått någon vecka mellan gångerna men då har jag försökt ta igen det med lite fler joggingpass veckan efter.

Härligt med alla engagerade svar förresten, det värmer och uppmuntrar!

En rapport från gårdagens runda då: Jo, jag sänkte tempot rejält. Kändes strålande och jag blev inte alls lika flåsig. När jag började närma mig slutet av gårdagens runda märkte jag att jag hade massor kvar att ge och tog en liten avstickare i några extra minuter och när jag var hemma igen vid min port kände jag att jag hade krafter kvar och att jag faktiskt hade kunnat springa ännu längre! Men det gjorde jag inte, istället njöt jag av den sköna känslan! :)

Sorry för det långa inlägget förresten, hehe...
Catharina Elofsson
1966 • Rydebäck
#16
29 april 2009 kl 11:35
Gilla
Hej!
Efter att ha fått börja om flera gånger efter barnafödslar och annat så har jag kommit fram till att varva gång och löpning är riktigt bra för att få upp både farten och orka springa längre distanser.
En variant av fartlek för min del omfattar: 5-6 minuters jogg som uppvärmning sen fortsätter jag med en minut rask gång och så en lite snabbare löptur om 2 - 4 minuter sen en minut rask gång igen, löpning 2-4 minuter, 1 minut rask gång osv. Avslutar med lätt jogg.
På det här sättet har jag snabbt kommit upp i längre distanser och snabbare när jag springer hela distansen.
Hälsningar
Catharina
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.