Ironman Köpenhamn löpning

Jag hade nästan bestämt mig för att bryta när jag på mycket trötta ben gav mig ut i folkhavet för löpning. Jag ville uppleva publiken som jag hört så mycket om.
Jag fick stanna tre gånger för att fixa till tejpen på den stukade foten. Promenderade sakta och joggade lite grann. Jag räknade på tiden och insåg att om jag skulle försöka ta mig i mål gåendes med lite jogg så skulle det bli en kamp mot klockan. Det var det inte värt att riskera en mycket längre rehab period och förstöra hela höstens löpning. Jag hade även inte någon inspiration, ville verkligen inte slutföra en Ironman på detta sätt.

Jerry kom i kapp mig och det var kul att växla några ord med honom, hans löpning gick imponerande bra!

Vid fem kilometer bröt jag och gick till Athletsgarden, åt mat och tittade på alla slutkörda triathleter och var nästan lite glad åt att jag mådde så bra.