Ironman Köpenhamn cykel

Så då satt man på cykeln, tyvärr hade jag inget bra tryck i benen. De var trötta. Jag tror att de senaste två veckornas haltning har gjort musklerna trötta och att vi gick mycket dagarna innan, men den största anledningen är bristande cykling.

Cykelbanan gick i vackra omgivningar och jag försökte njuta av det. Motvind gjorde inte cyklingen lättare. Jag blev konstant omcyklad vilket var lite knäckande. Det första varvet lyckades ja hålla ett anständigt tempo men sen gick det snabbt utför och det kändes som att jag nästan stod still. Knäna värkte, sätesmusklerna likaså. Värst var dock fötterna där tårna somnade och det smärtade bitvis kraftigt under de främre trampdynorna. Fick tillämpa profylaxandning. Tankar om att bryta cyklingen då jag troligtvis ändå skulle bryta senare fanns.
En backe var helt otrolig att cykla uppför, rena Tour de France stämningen. Försökte se fram emot när jag skulle ta mig uppför den andra varvet, tyvärr var det folktomt där när jag tillslut kom tillbaka. Jag var verkligen ensam det andra varvet och på slutet trodde jag att jag var sist.

Asfalten var bitvis under all kritik, sen kullerstenar och järnvägsräls och jag är min Skywalker evigt tacksam för att han höll sig skadefri.
När jag klev av cykeln vid växlingsområdet slet jag av mig skorna och vinglade mot ombytes tältet.

Nästa år ska jag cykelträna.

Jerry cyklade bra.