Rehabövningar baksida lår nr 1:13 med stretch - Trelleborgsvarianten

Flitens lampa brinner i Lund. Skam den som ger sig!

Bara början Magnus. Det finns ju olika faser (och fasor) i rehabprocessen. Just nu mycket av hopp och en viss tjusning med att börja om från få km till många fler. Planen finns där utlagd och målet ligger ett år fram i tiden. VVM i oktober/november nästa år. Tänk att den här sortens träning med ordning, långsiktighet och tydlig struktur kan vara kul. Åtminstone för någon som har en tydligt lat ådra. Men som kanske med tiden har upptäckt att det är så mycket skönare att vara lat när man tagit i, oavsett vad. Tack för uppmuntrande tillrop. Kämpa på själv.

Visst är det kul. Själv är jag dock inte övertygad om att bli frisk, därav mina frustrationer.

Men att sätta upp ett mål och ta sig dit är härligt. Jag njuter mest av de tidiga delarna i processen där man får planera och fantisera. Junärmare målet man kommer ju mindre handlingsutrymme har man. Då minskar ibland min motivation.

Man når antagligen inte, eller sällan, det optimala utifrån ett antagande om sin kapacitet. Frågan är vad man nöjer sig med, när det inte blir som man hoppas. Och om och när man ska nöja sig. Klarar min kropp inte av att träna på det sättet, så att jag kommer så mycket som möjligt under 39 och 19 och placerar mig på mästerskap, så vill jag kunna acceptera det och blir en mer fri löparsjäl som springer av andra orsaker än att nå mål som är mätbara. Det finns fler stigar i löparskogen.