Walser trail

Vi har varit upprörda över hur mkt utrustning som var obligatoriskt till tävlingen, ryggsäck, regnjacka, byxor, varma kläder, mössa, hanskar, räddningsfilt, första hjälpen och flaska som rymmer 1,5 l och som behövde vara fylld till 1 l med vätska och terrängskor. Jag mailade till och med arrangören och frågade varför det var nödvändigt när man inte behöver ha det på Swiss alpin. Svaret var att Walser trail är mer alpint och svår terräng och att ALLAS ryggsäckar skulle kontrolleras. Det stämde verkligen!! Swiss alpin är längre men mer tillrätta lagt.

När vi vaknade på morgonen öste regnet ned men det upphörde när det var dags att ta sig till starten som tur var. När vi kom till starten fick man ställa sig i ryggsäckskontrollskö de gick igenom allas ryggsäckar precis som de sagt vi hade varit smått skeptiska till om de verkligen hade kapasitet till det.
vi blev båda godkända, puh, Jerry saknade de obligatoriska handskarna...
Det var en härlig stämning vid starten i en vacker miljö. Vid racemeeting strax före start meddelades det att loppet var nedkortat pga stor åskrisk. Så 29 km blev ca 25 och utlovade 1900 höjdmeter blev ca 1500m :-(.
Vi började springa loppet tillsammans men efter ett tag klarade jag inte av att hålla min bergsget till sambos takt! En mara för en vecka sen och i snitt 1000 höjdmeter per dag i några dagar är kanske inte den optimala uppladdningen. Jerry sprang i sina tunga promenad skor då det hade varit närmast sucidalt att springa i blankslitna Asics trainer..det gör Jerrys lopp extra imponerande!
I början var stigningen och underlaget okej. Men efter 40 min kom regnet och nu var det blött, brant och mycket lerigt. Ett steg fram och så gled man två steg bak...
Ibland var jag tvungen att ta mig fram med hjälo av både fötter och händer. Tog mig tillslut uppför första berget och nu väntade den klart svåraste nedförslöpningen jag hittills stött på. Halt, brant och mycket sten. Blev förvånad att jag vågade springa ned, tänk vad modig en nummerlapp kan göra dig. På några ställen fanns rep att hålla sig i. Enormt vackert med fina vattenfall.
Väl nere utan att ha stukat ngn fot (ett rent under) så väntade skön löpning på grusvägar. Det var skönt att kunna trycka på lite. Nästa stigning var inte nådig, en brant grässlänt geggig och blöt. Det sög musten ur mina ben och de ville bara stanna. Trösten var att killarna bakom mig hade det lika tufft. När jag tillslut besegrat halkan och leran kom jag in i en skog där det fortsatte uppåt längs ...en lerig och hal stig.
Men när den var besegrad så var det nedförslöpning mer eller mindre i tre kilometer. Oj vad jobbigt det var att springa nedför på en brant grusväg men kom ned helskinnad till byn är jag ökade farten in mot målområdet och spurtade trött och lycklig i mål. Ännu gladare blev jag av att träffa Jerry som varit i mål redan i över 40 min när jag kom. Grymt sprunget med tjock skor. Utrustningen jag släpat på behövdes tack och lov inte användas, trots regn så blev jag aldrig kall och behövde inte regnjackan. 1 l dryck var för mycket för mig det visste jag. Det var två vätskestationer med allehanda godsaker och i mål bjöds det på sol, kakor, smörgåsar, joghurth m.m
Ett väldigt tufft och vackert lopp som rekommenderas varmt. Tog några kort innan regnet kom.