progressiv distans

Kroppen kan vara märklig och reagera på de mest underliga sätten. Det var ett tag sedan jag blev positivt överraskad vad gäller löpningen sedan den senaste omstarten för 2 månader sedan. Efter en veckas uppehåll på grund av känningar i baksidan på högerlåret så bestämde jag mig efter en hel del velande för att ändå testa idag.
Jag har fortfarande känningar i låret, men det känns mer som träningsvärk än en djupare skada som det var i vänsterlåret.
Tanken nu, ett tag framöver, är att köra lite snabbare på de lugna passen, runt 4:30 tempo. Bara för att löpkänslan blir bättre då. Men om jag någon gång skulle öka mängden löpning, och springa runt 7-8 mil i veckan så måste jag få till mer lugna pass i 5:00 tempo eller saktare. Fast nu känns det som om jag får mer problem i de långsamma farterna. Som jag nämnt innan, mitt löpsteg blir ineffektivt och sliter mer än vad det borde göra.
Idag öppnade jag i 4:25 tempo första 3 km, då är det ändå en lång uppförsbacke på 1500 meter. Men det kändes bättre än väntat kände mig förvånansvärt pigg i kroppen.
När jag kom upp till Elljusspåret så bestämde jag mig för att köra på känsla, lätt 3-taktsandning i 2 varv. Första varvet, 2 km, höll jag mig till planen, men på andra varvet gick jag på lite hårdare och kom upp på höga tröskelpulsen.
Men det kändes otroligt bra i löpsteget, kände mig stark i de lite kortare backarna, men höll igen lite i de lite längre backarna, bara för att inte fresta låret för mycket. Det var väldigt längesedan jag kände mig så lätt i löpsteget. Minst ett år sedan. Troligtvis för att jag vilat helt från löpningen i en vecka.
Snittfarten under själva tröskeldelen blev 4.09 tempo, i 4.26km. Rätt kuperat. Fast på andra varvet blev det nästan på max. Så man kan kalla passet för progressiv tröskel.