El Imposible dag två

Väcktes innan solen gick upp och Joel förklarade att jag kunde följa med på en vattenfallstur i södra delen av parken men då var jag tvungen att möta upp en bil nära Tacuba senast kl 8. Han följde med en bit och pekade ut en riktning och sa att jag borde hinna om jag sprang en del.

Det gick utför och jag joggade på i halvmörkret. Kom fram till en väg och när jag såg skolbarn på väg neråt så antog jag att jag var på rätt spår. Några skolbarn anslöt från en stig och sprang om mig i flipflops. Försökte hänga på men det gick inte. Solen gick upp över kullarna och bergen, det var magiskt, helt tyst och jag var alldeles själv.

Efter 300 hm utför gick det uppåt mot nån by. Flera hundattacker och några kunde jag stena. På ett ställe fanns det dock ingen sten och efter 4-5 fejkstenkast så fattade den argaste hunden galoppen och ställde in käkarna på "döda". Undkom till slut oskadd.

Utför igen och mer skolbarn. Frågade några om vägen och oväntat snart var jag framme. Hann till och med slänga i mig ägg, bönor och frukt innan avfärd.

Åkte på skumpiga vägar i nån timme och 500 hm uppåt. Gav två kvinnor med en tung gasoltsnk lift uppför dom värsta stigningarna. Stannade och vandrade nån timme på skrå och utför innan vi kom till första vattenfallet. Gjorde ett tremetershopp ner i poolen och fortsatte nerströms för högre och högre hopp allt eftersom fallen och poolerna blev större. Åt lunch ovanför det sista innan klättringen ner för 50-metersfallet som såg omöjligt ut på förhand. Avslutade med en klättring på 1,5 timme uppför tillbaka till bilen där vi tog runt 400 hm. En riktigt bra dag.