Masters SM

Så då var det dags. Nervös till tusen. Skulle jag tjuvstarta och bli diskad? Skulle glasögonen åka av vid starten? Frågorna var många. Men jag gjorde ingen tjuvstart och glasögonen satt kvar, det kom bara in lite vatten.
En sån häftig känsla att stå där på startpallen och bli presenterad i högtalarn. Invänta signaler, kliva upp på startpallen och dyka i.

Men oj vad jobbigt det var att simma. Jag försökte simma på hyfsat hårt men inte så hårt att jag inte skulle orka hela distansen.
Låg jämsides med en klubbkamrat men hon voltvände och drog ifrån på slutet då jag kroknade totalt. Jag mådde fruktansvärt illa de sista 500m och vid flera vändningar så rapade jag ljudligt. På slutet trodde jag att de skulle behöva sanera bassängen efter mig, men så illa blev det inte.
Höll ihop även om det kändes som om jag inte flöt de sista längderna. Jag var helt slut.

Jag fick senare höra att jag mirakulöst klarat mig från diskning, 60 gånger satte jag upp handen och tog tag i kanten på bassängen när jag vände, det får man tydligen inte.
Kom sist i mål men glad och nöjd när illamåendet tillslut gav med sig.