Konsten att springa långsamt

Dags att dra ner tempot och vänja sig vid att lunka fram och då passar ju obanad terräng bra. Fattar inte att jag inte sprungit något i skogen på Djurgårn förut. Så sjukt fint och helt magiskt i min ensamhet i duggregnet och dimman. Sprang på ett rådjur som travade iväg, stannade och vände sig om och tittade på mig med blicken "kommer du då?". Följde med en bit innan det sprintade iväg upp för en backe. Som ett stort plåster på själen, om man nu haft någon reva där, och jag hade kunnat fortsätta runt, runt i lövskogen på djurstigarna i 2 timmar till. Men det får bli efter TEC. Mantra tryckte på vänsterfoten första biten på asfalten men kändes bra resten av passet. Enda minus i skogen var att dom höll kvar en hel del vatten.

150 HM